Många gånger har jag tänkt hur skönt och framförallt roligt det skulle vara att ha en häst utanför dörren. Hur spännande det skulle vara att flytta till en gård med både det ena och det andra som gjorde att man hade plats för det mesta. Som gjorde att man hade plats för en helt egen häst.

 

Men sedan kommer tankarna som skjuter slutsumman i taket. De tankarna som gör att man inser att det inte skulle funka om man iallafall har tankat och mål och vill komma framåt i ridningen. Jag måste ju ha en ridbana och träna på? Jag måste ju ha ett ridhus när banan inte är ridbar på vintern... Jag måste ju åka till tränare - eller ta tränare till mig. Jag måste ju ha någo typ av användbart hindermaterial, eller ska jag vägra hoppa de gångerna jag inte kan ta mig till en annan anläggning? Vilket för den delen inte skulle bli speciellt ofta då det skulle kräva otroligt mycket tid från förälder.

 

Så genast skjuts tankarna, iallafall i åldern jag är i nu, bort från mig. Ganska genast inser man att det finns fler nackdelar än fördelar och att det här med att äga häst kanske inte är så jäkla givande ändå.

 

Och vet ni vad jag mer inser? Hur jäkla bra jag har det nu. Vilka otroliga möjligheter stall Assla erbjuder mig som många människor där ute utan häst bara kan drömma om. Det är träningar på gården två dagar i veckan, det finns tillgång till ridbana och ridhus samt en massa olika hindermaterial. Jag får också ett stort stöd från Åsa som driver allting. Givetvis har jag motkrav på mig som beridare för att det hela ska funka. Jag ställer upp och gör otroligt mycket saker i stallet - men med glädje om det innebär att jag får ut så mycket som jag gör av det.

Nu kanske ni undrar varför jag då inte kan stalla upp en häst på gården. Då har jag ju alla dessa möjligheter OCH en helt egen häst. Men vad är det för skillnad mot vad jag har nu? Jag får i princip rida vilken häst jag vill och hur mycket jag vill och skulle säkerligen kunna träna och tävla vilken som helst också. Jag vet att bara man har ett bra och rimligt mål så skulle man få fullt stöd. Så jag känner, varför inte nöjda sig med det man har, än att dra på sig en himla massa mer kostnader utan någon som helst skillnad? 

 

Jag trivs oerhört bra som det är nu. Vi sliter som få men får en oerhört lyxig plats att vara på, precis som vi vill ha det. På vårt fina stall med våra fina hästar