Jag var i Tidaholm idag och tränade för Eamon Hickey på Villgott. Vi var där i god tid och hann rida fram med god marginal. Väl inne i ridhuset när jag värmde upp kände jag hur loj han var och hur han stod emot i arbetet. Jag tänkte inte mer på det utan antog mest att han behövde lösgöras, så där låg mitt prio. Varierade formen i alla Eamons övningar. Han blev mjukar och mer följsam men fortfarande lika trött och frånvarande. Han lyssnade inte på mina framåtdrivande hjälper vilket Eamon också påpekade och frågade varför. Jag förklarade att han var tröttare än vanligt och att jag inte visste. För så här loj har han inte varit de senaste dagarna och han brukar definitivt ge bättre respons på mina korrigeringar.

 

I hoppningen blev det något bättre men efter ett tag tog energin slut igen. Han slog till med ett bocksprång och när jag korrigerade den långsamma galoppen reagerade han bara ett par steg framåt för att ganska direkt ramla tillbaka. Jag påpekade dock för Eamon en bra sak med det hela och det var ju att det var bra att han var lite annorlunda (Även om det såklart är tråkigt att han inte riktigt var på topp) för då lär jag mig hur jag ska göra när han är så här. 

 

Min sista runda gick dock bättre då han glatt fick knatta på ändå och jag räkande galoppsprång och kände takten istället för att fasta i det här med avsprångspunkten på hindret. Då avslutade vi och jag skrittade av och stretchade Villgott noga.