Liten update från mig kommer här:

 

De senaste veckorna har jag haft fullt upp med att sätta  igång Danny, Han kom till oss här på stallassla i våras och var då lite tunn och svår att hålla i hull så han fick ta det lite lugnt och äta gräs hela sommaren.

 

Efter sommaren så har  började jag ju gymnasiet och det blev en helt annat fokus på skolarbetet då mycket var nytt och många nya ämnen.

Danny är ju en herre som kräver "mycket" ridning och jobb eftersom han är en riktigt pigg och positiv  kille med massor av energi. Jag hade därför inte riktigt den tiden och den energin som krävdes för att sätta igång honom på allvar, men nu så är vi på G och jag börjar hitta knapparna så smått även om vi har en bra bit kvar.

 

Jag börjar alltid ett pass på Danny med att lina honom för att få honom avslappnad och lugn, inte för att han gör något dumt men för att vi ska komma till ridning lite snabbare.

 

Första målet är att starta en PR Dressyr den 30 mars och sedan är tanken att vi så småningom ska vara redo för starrter i både hopp och dressyr ( jag är ju en inbiten hoppryttare) ;)

 

Vad händer med Lövvi då?

Jag rider även Lövvi  trots att jag prioriterar Danny, Lövvi går ju lektioner två dagar i veckan och även privatlektioner däremellan så hon hålls igång, henne rider jag någon/några ggr i veckan för att inte tappa min känsla på henne, meningen är att vi ska göra en eller två starter i hoppningen och sedan några fälttävlans starter...

 

 

 

 

Embla gör framsteg. Vi har under de senaste veckorna lagt mer vikt på sidvärtsrörelse och jag har gett mig fasen på att det ska gå. Och visst funkar det. Embla börjar flytta med lätthet men visar väl när hon inte förstår eller tycker det blir för jobbigt. Vi har också gått djupare in på öppna samt börjat nosa lite kring det här med slutor. Än så länge förstår hon, men hon tycker det är himla svårt att vara ställd i nacken åt ett annat håll. 

 

Jag varierar numera ridpassen mellan ett vanligt tredelat bett och en gummiklädd pelhamstång. När jag rider på stången blir Embla lättare i handen och jag kan lägga mer fokus på att få lite swung från bakändan och där med hamna i en bekvämare och trevligare form. Dessutom upplever jag det lättare att få henne mjuk och eftergiven samt att hon verkar snäppet mer fokuserad på mina signaler. I början var hon så känslig i munnen att jag knappt fick fram henne i galopp. Men nu har vi tagit oss igenom första stoppet och hon börjar trivas med att ha det bettet. Anledningen till att jag dock inte rider med det jämt är för att jag söker samma känslighet på ett vanligt tränsbett. Även det är på god väg. Ett par blandade gånger till och jag känner att jag kan lägga pelhambettet långt ner i lådan!

 

Vi har också jobbat en hel del med galoppen. Innan har jag haft svårt att dels få henne rund för skänkeln, men också mjuk och eftergiven på tygeln. Efter mycket galoppjobb i skogen och en hel  del (!) fattningar skymtar jag en klar förbättring. Hon har många gånger imponerat med hennes stora fattningar från skritt. Dom har jag känt när vi har påbörjat enkla byten. De har jag dock bara kunnat prova när Embla har haft ordentligt med energi och har varit lyhörd för mig.

Dunört tränar jag mycket kondiotion och grundarbete på, inte helt olikt damen ovan. Jag vill liksom lägga en bra grund innan man påbörjar svårare moment. Vi är mycket ute i skogen och konditionstränar. Det blir antingen mycket finlir eller lite hoppning ute i terrängen. Det bästa av allt är att man får lite fälttävlanskänsla av det hela. Och det är lite det målet ligger på, att hon ska orka hålla ett bra tempo under en längre dit utan att trötta ut sig för mycket. Än så länge går det väl lite sådär. Hon är mycket pigg ute (Men världens snällaste) vilket gör att en hel del energi går åt till att ligga på bettet och hela tiden vilja mer. Så tillsammans med det och en hel del päls blir hon snabbt svettig och flåsig. Men så snart hon förstår poängen med uteritterna och att galopp i mängder faktiskt är tillåtet, så kommer hon nog lugna ner sig!

 

När jag tänker efter så har vi hoppat ordentligt förvånandsvärt lite i ridhuset. Däremot har jag satt upp mycket serier och studs som hon får ta sig igenom ett par gånger. Förutom det har fokuset legat i dressyren. Jag har velat hitta en stadigare form tidigt i ridpasset och alltid velat avsluta med en lösgjord häst. Dessutom har jag det senaste lagt mer energi på galoppen. Tidigare har jag varken orkat eller vetat hur jag ska rida ihop henne för att få en sådan där härlig och samlad galopp. Nu börjar jag dock få kläm på det hela och det känns som om jag och Dunört bara passar mer och mer ihop. 

 

Jag vet egentligen inte varför bloggen står stilla, varför vi inte bjuder på inlägg efter inlägg men jag måste kanske inse att man faktiskt kan tröttna? För samtidigt som det är tomt på idéer i skallen så har inte jag samma lust som innan, att sitta och skriva här på bloggen. Jag orkar liksom inte lägga energi på det längre nu när vi har mycket skolarbete som jag vill göra bra ifrån mig på. 

 

Kanske läggs bloggen ner helt eller kanske tar vi bara en lång och riktig paus. Det känns iallafall som att  jag varken idag, imorgon eller i helgen kommer att prioritera bloggen först. Och jag tycker inte alls att det är lika kul att bara blogga ibland och bara för att. Ska man blogga ska man gå in 100 % för det... Samtidigt har jag svårt att erkänna för mig själv att detta är vad som kanske behövs. För vi har ju ändå byggt upp den här stora bloggen med sjukt mycket läsare än vad vi tänkt från början.

 

Och en sak till innan jag avslutar mitt inlägg utan slutsats. Jag trodde det fanns en liten chans att det fanns uppriktigt besvikna läsare som skulle tycka det var tråkigt att vi "la ned". Istället rullar en enda kommentar in och på den står det att vi är dåliga? Jag fattar liksom inte poängen med negativa människor och det är också ännu en orsak till att jag vill ta avstånd från internetvärlden.

 

---

 

Tills vidare finns vi med daglig update på asslatjejerna @ instagram. Vad som verkligen kommer hända med bloggen får vi veta inom kort. 

 

Eftersom jag varit krasslig de senaste dagarna och fortfarande är, så har det inte varit något direkt supertrim på någon av hästarna. Förutom igår då när jag och Dunört red oss helt slut på fältet och när jag och Embla trimmade 10-poängs fattningar haha!

 

Hur som helst. Båda har fått gå i skogen ganska kravlöst ett par dagar. Komma ifrån ridhuset och motionera lite bara. Båda har skött sig bra och det märktes väl att det var ett tag sedan, alldeles för länge sedan till och med. 

 

Igår red jag Dunis på fältet och det var då som sagt tänkt att det skulle bli en genomkörare. Först gick det inte alls bra. Jag kände mig urdålig som satt där och snörvlade och inte kunde andas utan en massa hostningar. Som grädden på moset var pållen väldigt ignorant och tyckte inte alls jobb skulle stå på schemat. 

 

Då funderade jag för mig själv, vad kan jag göra för att få ut det bästa av passet på en kort tid? Övergångar! Det får hästen mjuk och lyhörd och dessutom kvick och energisk, om man gjorde rätt det vill säga. I början gick det lite trögt men så småningom släppte allting och hon var himla trevlig att rida. Hon lyssnade på minsta rörlighet i tygeln och samma reaktion för skänkeln. I slutet övade jag mycket enkla byten och även om hon gjorde själva fattningarna fint så blev hon lite väl taggad och skrittade orent emellan bytena. Hur som helst ledde allt detta till att jag fick en mycket rund och samlad galopp. Det kändes faktiskt som vår bästa galopp någonsin!

 

 

Embla reds ut en kort sväng och jag provade ett pelham med gummistång. Inte för den saken att hon drar utan mest för att jag ville testa hur hon gick på det. Den första känslan jag fick var att hon inte hängde i handen, vilket gjorde mig väldigt lättad. Hon är vanligtvis väldigt tung i fram istället för att orka bära sig själv. Men med det kom såklart nackdelar. Hon är egentligen, bevisligen, väldigt känlig i munnen så hon backade nästan av när hon kände mitt stöd i handen. Hon vågade inte ta för sig och svarade inte framåt för min skänkel. Dettta trots att jag var supermjuk i handen. Så småningom fick vi iallafall till en härlig galopp och i slutet fick hon rejsa på lite på längre tygel.

 

 

I onsdags red jag Dunört på dressyrlektionen för Petra och det tåls att ta upp! Fokuset låg på att få dom riktigt lösgjorda och avslappnade och det tyckte jag att jag lyckades bra med, om man kan säga det så. Jag var iallafall himla nöjd med resultatet då Dunört jobbade på som bara den. Samtidigt som jag fick en härlig känsla i handen bibehöll hon sin energi genom hela passet. I början tappade jag bakdelen stundtals men det var bara att återta en korrekt ridning samt få henne sysselsatt. I slutet kändes det verkligen som om traven satt som en smäck. Tävlingsform, känsla och framför allt en nöjd häst. Nu letar jag bara efter samma härliga feeling i gångart nummer tre. Sedan får vi nog utmana den lilla ryttaren som sitter på. Jag känner mig nästan lite vilsen när det gäller de svårare momenten haha!

 

Underbara träningar, underbara tränare och underbara hästar. Hur många gånger får jag säga detta 

Det värsta med att nu gå in på sportlov är att jag är sjuk. Har haft feber eller någon slags influensa sedan i torsdags och det är knappt jag känner mig bättre idag. Jag kan ju iallafall stå på benen och med lite alvedon i kroppen orkade jag till och med sätta mig här en kort stund. 

 

Igår tog jag mitt stallpass och trots att jag inte visste riktigt hur jag skulle klara av det gick det över förväntan. Att jag dessutom fick hjälp av en besökande på ridskolan hjälpte otroligt. Änglar finns...

 

Planerna för idag är äta och vila. Det ger mig förhoppningsvis lite energi inför kvällens ridning. Egentligen borde jag väl ordinera mig själv en paus, men en tur ut i skogen skulle nog bara göra mig gott. Jag är nog inte ensam om att tycka att hästarna är medicin! 

 

 

Välkommen på sommarridläger.

Vi rider i Kinnekulles hänförande natur, genom grönskande ädelträskogar och bland orkideér och kalkstensbrott.

Därutöver har vi träningspass i ridhus/ på ridbanan och givetvis fullt av andra aktiviteter så som bad och lek.

Varje dag avnjuts en stor middagsbuffé fylld med flertalet specialiteér från bygden vid berget.

Vi har av Svenska ridsportförbundet examinerade instruktörer och välutbildade hästar och ponnyer som regelbundet är ute på tävlingsbanan men också lär nybörjare att rida i vår lektionsverksamhet.

Egen häst är välkommen.

Läger 1: 16-19/6 2900:-
Läger 2: 23-27/6 3200:-
Läger 3: 30/6-1/7 1200:-
(hoppning- ej övernattning)
Läger 4: 2-3/7 1200:-
(dressyr- ej övernattning)
Läger 5: 4-5/7 1200:-
(knatte- ej övernattning)

Priset inkluderar bokningsavgift på 500:- som betalas i samband med anmälan och återfås vid ev. avbokning vid uppvisande av läkar- / vet.intyg.

Mer info www.stallassla.se
Åsa Larsson 0703-667862

 

Åh vad roligt att läsarna håller i sig trots vår plötsliga och långvariga bloggpaus. Vi finns ju emellanåt här ändå, men nu är det iallafall inte alls långt kvar tills bloggen får en nystart, med allt!

 

Igår var det unghäst ridning hela eftermiddagen, men inte mindre seriöst för det. Jag började med att rida Ludde i ridhuset. Redan från första början var jag noga med att ha honom framme för skänkeln. Eftersom jag bara tänkt hålla på en kort stund blev det en relativt snabb men effektiv uppvärmning, i form av många tempoväxlingar och vägar. Så småninom började vi skutta över hindren som stod framme och då tände han till minsann. När han märkte vad som var på gång och att han behövde lite tempo satte han det på egen hand, tyckte han åtminstone. Två gånger brallade han till ordentligt men sedan var det inte mer med det. Bara styra och hålla om så var han sedan lydig. Väldigt pigg och hoppglad men det måste man ju få vara emellanåt!

 

Igår var det fantastiskt fint o gott vårväder o vi har ju längtat efter att fota lite när det är bra väder, Igår provklickade jag lite bilder på småtjejerna med stallväggen som bakgrund och det blev faktiskt riktigt bra.

Lite smakprov;)

 

Idag var jag uppe i stallet 07:00 och började bygga bana som senare skulle användas till Eamonträning. Jag hann också med att göra fint inne hos Embla samt rykta och putsa henne lite extra. Ni vet klippa öron och reda ut minsta lilla tova i svansen hihi.

 

Embla var också först ut och vi började passet med att jobba med tempoväxlingar i skritt. Eamon var mycket noggrann med att vi hellre skulle få fram dom några steg extra än att dom gick och såsade och gick att ta tillbaka lätt. Eamon lägger stor vikt på rätt energi från både häst och ryttare. Att vara positiva och framåt i början hjälper dom längre in i passet också.

 

Så småningom började vi trava på svaga serpentinbågar med bommar i. Ena långsidan hade ett tiotal bommar på rad som vi också skulle rida över med rätt tryck och balans. Embla kändes ganska jämn och fin om än något stel. Hon ville inte riktigt släppa i början. Dock mjuknade hon rejält när vi senare hade hoppat ett par språng. Vi jobbade också över två galoppbommar på voltspåret. Vi skulle behålla ställningen över hindret och fokusera på att rida rätt helt enkelt. När passet började lida mot sitt slut så satte vi ihop alla hinder till en bana. Jag tyckte Embla och jag fick mycket hjälpt av detta och en riktig push framåt. Jag är hur nöjd som helst!

 

På tur var Dunört och jag uppfatte henne till en början väldigt underlig. Hon var stretigare än tidigare dagar och inte alls lika tillfredsställd som innan. Jag trodde att det skulle släppa efter ett par bågar och tempoväxlingar, men det höll i sig ett bra tag. Det var nästan så jag började undra om det var någonting fel på henne, eftersom hon gått otroligt bra tidigare dagar. Men så blir ju jag fort nojjig också... Iallafall, när vi hade hoppat ett par språng blev hon, precis som Embla, mjuk i kroppen. Hon var mer eftergiven och hade ett härligt påskjut bakifrån. Hon var dessutom väldigt lyhörd även om hon stundtals blev väldigt pigg. 

 

När vi skulle hoppa bana kändes det lite motigt i början. Hon skuttade lite som hon ville och blev irriterad när jag tog en förhållning. Alltså riktigt tjurig, vilket inte alls är likt henne. Därför fick vi emellanåt göra lite lydnadsövningar vid sidan av och det gav verkligen resultat. Det blir så systematiskt att hästen förstår precis vad som ska göras. Sista rundan när jag fick till en rund och bärig galopp blev det kalasbra. Kändes väldigt bra att avsluta dagen efter detta!

 

Idag fick Embla komma ut i skogen. Eller på fältet snarare. Trots att hon på vägarna är väldigt stadig på foten så vågar jag inte hålla annan gångart än skritt. Traven och galoppen fick därmed ske på lite djupare underlag. Det var verkligen sådär lagom mycket snö som gav precis lagom med motstånd. Jag tyckte hon jobbade på bra. Skrittade av och fram lite extra i riktig djupsnö, snacka om tufft!

 

Dunört fick sig en uppdaterare i ridhuset, barbacka, Jag hann inte rida så länge som jag önskat, men hon blev relativt mjuk och ledig ändå. Jag red henne ganska direkt i en lite högre form och jag kände att hon accepterade läget nästan direkt. Hon fick till och med skutta över ett kryss ett par gånger och det var hon ju såklart överlycklig för. 

 

När jag slutade rida Villgott, efter SM, var det ju aldrig tänkt att det skulle bli så tvärt. Samtidigt som kroppen sa ifrån i och med att jag tyvärr var för stor på honom så ville samvetet fortsätta rida just han.  Egentligen kände jag ju mig faktiskt färdig, men jag hade inte hjärta att bara gå ifrån honom. Att släppa honom till någon annan och bara börja pyssla med andra hästar i stallet. Det kändes som ett svek från min sida. Att trimma upp honom i toppkondition och ha roligt ihop för att sedan bara släppa allt när vi var färdigtävlade och inte hade mer att göra ihop.

Men så vet ju jag att inte hästarna tänker. Han skulle snarare säkert tycka tvärtom om det vore så, att det är latcho att inte ha mig på ryggen mer som krävde såpass mycket av honom. Eller vad vet jag. Betyder det något att jag inte längre får pussa han på mulen eller kasta armarna omkring honom som hälsning?

 

Jag har bara hjälpt Emilia ett par gånger med honom. Hjälpt henne att få det snyggt och prydligt och att samtidigt kunna rida mjukt men konsekvent, precis så som jag vet att hon kan – Bevisligen. När jag har bett henne ge Villgott en hjälp känns det nästan som att jag sitter på hans rygg själv. När jag sitter på Luddes rygg kan jag också känna igen mig. Den lätta känslan i handen och den naturliga uppförsbacken i galoppen från när Villgott bara ridits ett par månader. Det känns sorgligt. Inte sorligt på det sättet att jag förlorat Villgott utan just för att han är den han är. Varför är han hundra storlekar för liten och ska passa till ett litet barn? Varför kan han inte bara växa och växa så att han kan få visa vad han kan på högre nivå. Jag skojar inte om jag säger att en Villgott i storhäst format hade varit världens vackraste häst. Då hade jag köpt honom för alla pengar i världen. 

Det är tur att jag har två underbara envisa ston i stallet att rida på. Annars vet jag inte vad...

Idag skyndade jag mig upp till stallet för att hinna hjälpa till lite med den tidigare gruppen. Efter det hann jag med lite mockning och annat fix innan jag hoppade in med Dunört i gruppen innan vår egentliga tid. Vi jobbade endast i skritt och trav hela lektionen men det var himla nyttigt. Till en början var hon väldigt stretig men det var mest för att hon är svår att jobba på rakt spår innan hon är ordentligt lösgjord. Efter lite skänkelvikningar och bommar (Som mjukgör henne otroligt!) var hon mycket jämnare och mer tillfreds. Fick en fin känsla i nedsittningen och kände bara att allt satt på sin plats!

 

Embla var nästa men här var det tvärtom, fokus på galoppen. Vi red först mycket volter och bågar i skritt och trav innan vi övergick till samma övning i galopp. Jag kan säga att rida 10-meters volter i hörnen och sedan lite förvänd galopp på båge var inte det enklaste på denna damen. Hon var till en början alldeles för stark och på det lite vingligt. Efter ett litet tag fick vi dock till ett par riktigt bra linjer och då gick vi över till lite annat. Vi rullade även på volten ett bra tag idag, för att verkligen få igenom dom. Snacka om att jag var helt slut. Som om det inte vore nog låg vi i slutet och finslipade ett bra tag i traven. Trots att jag var hur trött som helst kunde jag inte sluta och trots att Embla i början gjorde mig otroligt svag och frustrerad lyckades vi klara oss igenom passet. Det med en guldsstjärna till oss båda tycker jag!