ha ha, den får tala för sig själv men pristagare har också behov;)

 

Kastar in ett litet inlägg i mellanlandningen hemma. Har vart hemma i ungefär 45 min och hunnit käka och byta om. Alldeles strax hämtar Amanda upp mig utanför och så ska vi åka till stallet ihop, igen. Jag tror bara jag hinner rida Embla idag eftersom hon bara rider Flemmah. Men en är ju bättre än ingen eller hur!

 

Planerna med henne är att fortsätta där vi slutade igår, förhoppningsvis. Om hon kommer tycka det blir jobbigt eller är igenomriden märker vi! Min lillasyster följer med och fotar och filmar lite!

 

Igår kom det en ny liten ponny till stallet. Vi håller ju så smått utkik efter en C-ponny och då kom den här in och ska provas under en tid. Charmtrollet heter Arhults Ludwig och är en nätt liten krabat. Han har dock tidigare visat mycket trevlig inställning till både hopp och dressyr och kan bli ett framtida fälttävlansämne. Men det är en bra bit kvar. Just nu ska vi fokusera på att Ludde får en rättvis igångsättning som passar just honom då han har gått på lösdrift den senaste tiden för att få upp hullet igen.

 

Idag blev det dressyrtrim på banan och det barbacka. Embla var först ut. Jag började i skritt med att se till att hon i lite lägre form accepterade bettet. Jag gjorde mycket kringelikrokar för att få henne med mjuk och med på mina hjälper. Så småningom började vi jobba med lite övergångar. Först var det bara ett par få travsteg och sedan tvärtom. Vi jobbade även små tempoväxlingar innan vi körde lite galopp på volterna. Där var hon genast mycket bättre än tidigare dagar. Lite stretig i början men hon släppte fort. Hon orkar inte bära sig så länge, så då får hon vila lite innan man kör på igen. Jag är otroligt nöjd och det verkar ponnyn med vara som blev så avslappnad och medgörlig i slutet!

 

Dunört var nästa och arbetet med henne var mycket likt det ovan. Övergångar, tempoväxlingar, serpentinbågar, öppna, sluta, skänkelvikningar, fattningar och volter. Mycket variation alltså. Jag började även med henne i låg form innan jag plockade upp henne. Mot slutet jobbade hon på så himla bra så det kändes än en gång som om jag kunde rida i evigheter. Även denna gången valde jag att trava av i en lägre form så hon får upp ryggen ytterligare. Hon hade lite mer energi idag, men det gillar jag!

 

På lovet har man ju hoppat ur rutinerna ordentligt men idag var det dags att komma tillbaka i rätta banor. Klockan var ställd på sex imorse och jag var allt annat än pigg... Ovanligt haha. Hursomhelst är det bara en lektion kvar nu. Sedan bär det hem för ombyte och mellanmål innan jag beger mig till stallet!

 

På måndagar och onsdagar har vi ju nybörjargrupper för barn som är alldeles nya på det här med ridning och det får mig att minnas när jag började för många år sen.

 

Min mamma har ridit i många år när hon var yngre och därför tänkte hon att jag skulle få testa på att rida, sagt och gjort så anmäldes jag till ponnyridskolan Backgården där man kunde börja redan när man var 5 år.

På Backgården var det bara shettisar och ett ganska litet ridhus vilket var bra när man var så liten själv.

 

Efter något år började jag på den större ridskolan, med större ponnyer och om sanningen ska fram så var jag ganska rädd emellanåt. Om inte mamma tvingat mig några gånger hade jag nog slutat. Men istället fastnade jag mer och mer och när jag var 9 år slutade jag på ridskolan för att börja rida enbart privat.

Nu ser man på nybörjarna att en del barn är riktigt rädda och ängsliga såfort hästen trampar lite snett, samtidigt som en del är helt orädda.  

 

Jag tror nog att de flesta barn blir rädda när de ramlar av hästen första gången men att det är viktigt att de får sitta upp så fort som möjligt och förtsätta som om inget hänt. Vi har inte haft så många som ramlat av, tre stycken små incidenter och det har gått tämligen omärkt förbi. Tror att det mest har varit föräldrarna som satt kaffet i halsen medan barnen tagit det med ro.

 

Min stackars mamma har nog fått hjärtstillestånd mer än en gång när jag eller min syster har flygit av. Den mest märkbara hästrelaterade skadan fick jag dock från marken när min dåvarande "tävlingsponny" Queenie råkade nocka mig så att tänderna i underkäken gick igenom underläppen. Jag har ärr där ännu.

 

Genom åren har jag ridit måååånga många ponnyer. Några av dem var riktiga bockponnysar som lärde mig balans, några var osäkra och försiktiga som lärt mig att rida med känslighet och många ungponnyer som jag fått börja från början med vilket har lärt mig att ta motgångar och inte ge upp, även om man får backa ett steg eller två. Jag har också haft oturen att få va med om att få avliva en ponny som aldrig hann få visa vad han kunde :(

Jag har säkert ramlat av 100 gånger och lite till...

 

Kort sagt så har jag lärt mig massor under de  snart 12 åren som jag vigt åt hästarna

.

 

För det är nämligen så. En häst som ständigt går i ridhus eller paddock håller statistiskt sett inte i lika många år som en häst som rids under en betydligt mer varierad utsträckning. Att anse att skiftningar mellan bommar, hinder, jogging och dressyrpass i ridhuset är ett varierat schema har fel. Det du gör är att träna mycket av hästens muskelmassa, vilket för all del är bra, men det är otroligt slitsamt. Att nöta på spår och volter dag ut och dag in är det ingen som klarar av i det långa loppet.

 

Med varierad träning menar jag att man varvar dressyrpass, hopp/markpass, galoppintervaller utomhus, skritträning i backarna, skritturer och joggpass utomhus på varierat underlag. De förslag jag gav är bara några få i mängden av det som finns att göra. En strikt planering om hur en häst skall ridas för att bygga muskler och kondition korrekt bör vara något som alla tävlings och träningsryttare bör ha. Jag tror inte att någon ryttare på elitnivå struntar i detta ovan. Det är helt enkelt så att detta är vad hästen behöver för att hålla. Och det är väl vad man vill, att hästen faktiskt ska hålla?

 

Sedan är det inte bara muskler, ligament, senor, balans och kondition som stärks när man rider ut. Det ger även hästens psyke en otrolig push och jag upplever att man får en mer trivsam och fokuserad häst om den emellanåt får ha roligt eller åtminstone jobbas under roligare omständigheter. Den får livslust, glädje och en positiv inställning till övrigt arbete.

 

Embla är en av dom ponnyer som klockrent passar in på mina beskrivningar. Efter ett par uteritter med arbete i form av galoppjobb och backträning samt roliga race på åkrarna, är hon en helt annan häst. Hon känns glad och lycklig utan att överdriva. Och bara för det går det inte sämre när vi trimmar i ridhuset. Snarare tvärtom. Hon känns, eller nej hon ÄR, mycket starkare och bärigare vilket känns otroligt med tanke på hur kort tid hon faktiskt har vart igång nu.

 

Skogen är GRATIS och erbjuder otroliga förutsättningar. Fler ryttare borde tänka på vad den faktiskt kan användas till. Jag tror att om hästen fick komma ut iallafall en gång i veckan skulle det uppskattas väldigt mycket. Dessutom skulle kroppen få vila och arbeta på ett annat sätt. Här dyker det stora problemet upp, ryttare är rädda för att rida ut. Jag ser docj inte det som ett hinder för hästen. Rädslan bör och kan man jobba på. Under tiden kan man be en god vän eller en duktig tränare att rida ut på hästen tills du själv känner dig tryggare. Det om något borde göra gott för samvetet!

 

Idag är det hoppträning på Wärmagården och jag vet inte riktigt än om jag ska vara med. Oavsett så ska jag iallafall upp och rida och hoppas jag hinner med både Dunört och Embla. Eller hinner och hinner gör jag ju, men ni förstår vad jag menar!

 

Läängtar så jag håller på att bli galen tills nästa vecka då lektionerna drar igång igen. Ett hoppass i veckan och ett dressyr. SÅ välbehövligt!

 

Ni läser ju våran blogg för att hålla koll på vad som händer runt Stall Assla. Vi skriver ju om de allra mesta även om det mesta handlar om just de hästar vi rider för stunden. Om ni upptäckt Flemmah lite extra så tycker jag att ni ska hålla ett regelbundet öga på Amandas blogg. Hon har nämligen börjat rida henne ett par gånger i veckan och skriver en hel del om detta där.

 

Flemmah är en kanonhäst som är supertrygg trots sina bara 5 år. Jag är glad åt både Amandas och Flemmahs vägnar. Dels för att Amanda nu har en go häst att pyssla om när hon vill men också för att Flemmah får komma igång på riktigt och göra det som alla andra ponnyer och hästar på stallet får göra.

 

Häng med på deras tripp ni med!

 

Hejsan! Nu är lovet hel slut räknar jag det som. Bara några få timmar kvar av dygnet och jag tänkte lägga mig tidigt så jag iallafall har någon chans att komma upp på onsdag morgon. Något som är positivt är att skolan börjar med en halvvecka, då är jag med på noterna 

Ser tillbaka lite på lovet och inser hur jäkla bra det varit. SYND att det är över. Ska njuta till 100% av dagens sista timmar... Gör det ni med!

/Carolina

Igår kändes det verkligen som om jag hittade många nya knappar på Embla. Resultatet blev en mycket lydig och lösgjord ponny som gick stadigt i form även på lång tygel utan stöd i munnen. Något som var otänkbart på Embla, trodde jag. Glad blir man när ponnyn trivs så bra och är ordentligt genomriden!

 

Vad jag gjorde var att värma upp med mycket övergångar. Halt-skritt-trav och i lite ombytt ordning. Så höll jag på en bra stund och bytte varv väldigt ofta just för att jag samtidigt skulle jobba igenom sidorna lite. I början var hon väldigt stretig och inte alls så med på noterna som jag velat. Så småningom började hon dock slappna av och jag började rida över bommarna som vi plockat fram. Först var det fyra bommar med kort avstånd vilket skulle betyda att Embla behövdes ridas ihop mer och ha aktiva bakben. Längre fram var det bommar med längre avstånd vilket tvingade henne att ha lite mer tryck och schwung i traven för att orka genom hela. Första serien gjorde hon jättefint men andra var svår att räcka till i. Jag fortsatte dock som vanligt och efter ännu mer dressyrjobb orkade hon de också.

 

Då valde jag att gå över till galoppjobbet. Först kändes det som lite hej kom och hjälp mig men sedan tog jag tag i det hela. Jag var noggrann med att fattningarna skulle ske exakt på mitt kommando och att hon inte fick slå upp huvudet. Det blev lite tufft ett tag men helt plötsligt lossnade hon och blev sådär härligt mjuk och bärig! Då blir hon lite sådär trött och kinkig eftersom att det är otroligt jobbigt för henne. Då får man välja att avsluta efter ett par gånger eller ta korta pauser!

 

Jag verkar inte få nog av stallet och kommer åka upp idag igen. Snacka om tur att man får sammåka med de andra ridande på stallet. Annars hade det inte alls gått lika smidigt och det hade heller inte blivit lika roligt.

 

Embla har sträckridits nu i veckan. Det har vart blandade dressyrpass med skogspass och hon känns bara starkare och starkare. Det kanske låter lite löjligt men jag uppfattar henne så. Med starkare menar jag allt från småsaker som att fatta galopp korrekt till att gå stadigare i formen. Även om det även här handlar om minimala skillnader så är varje skillnad något stort för mig. Bara av att veta att man hela tiden är på rätt väg gör gott för samvetet.

 

Färdigtjatat. Idag blir det ombytta roller. Dunört ska ridas utomhus medans Embla får gå markarbete i ridhuset. Ser fram emot trim på dom båda, men får se hur dom känns idag! 

 

Häromdagen slog det mig hur mycket jag längtar efter de ljusa eftermiddagarna i stallet. Jag frågade då mamma när det egentligen skulle slå över från mörker och istället bli ljusare och ljusare för varje dag. Till min lycka fick jag svaret att det redan börjat! Även om det bara handlar om en eller ett par minuter per dag så vet jag att det är på god väg. Och är det något jag tröttnat på nu är det att de kvarvarande timmarna efter skolan är kolsvarta. Hemskt om ni frågar mig!

 

På bilden nedan var klockan runt fyra. Den är dessutom tagen med blixt. Snacka om tråkigt väder!

 

Häromdagen åkte Chappe bort från oss och hem till sig igen. Vi har haft Chappe på prov i några månader för att se om han platsade här på ridskolan. Bland de vuxna verkade han väldigt omtyckt, men som C-ponny hade vi hoppats på att han skulle kunna gå även med nybörjare. Tyvärr var han lite för pigg för det även om han var en gudasnäll ponny rakt igenom. Nu håller vi istället alla tummar och tår för att han får hamna hos någon som verkligen förstår och kan hantera hans energi 

 

 

En blöt och kall novemberkväll eller den förmiddag du står sjuk i stallet väljer du att efter många om och men longera hästen för att den ska få röra på sig på något sätt. Du varken orkar eller har tid för något annat och låter hästen springa där på lina mest bara för sakens skull.

 

Varför? Att det inte är nyttigt för hästen är det inte många som tar hänsyn till. Bara benen får paddla lite så blir den säkert tillfredsställd för dagen. 

 

Jag har själv longerat ett flertal gånger i tidigare dagar och jag kommer säkerligen göra det många fler gånger i framtiden. Longering är ett superbra hjälmmedel gällande markträning för hästen, MEN. Det kan göras på så många fel sätt. Att låta hästen gå runt varv på varv utan varken hjälptygel eller andra träningsmetoder med ett huvudsakligt syfte är ett av dom felen, det kan också vara det mest slitsamma på hästen. 

 

Jag är inte på något sätt för inspänningar som tvingar ned hästen i en ohälsosam form. Men då klassar jag heller inte den inspänningen som en hjälptygel. En hjälptygel är något som vägleder hästen till en mer korrekt form och hjälper den att hitta rätt påskjut från bakändan. Alltså något som visar hästen var som är rätt och vad som är fel. Det är dock väldigt svårt att hitta en sådan som passar såpass bra in på in beskrivning. Hursom helst är det något som känns ypperligt att använda när inte en ryttare sitter på ryggen, i det här fallet longering. Istället för stöd från ryttare hjälper en hjälptygel till att sätta hästen i läge som är trevligt att arbeta i. Lite liknande det arbete man gör när man tömkör om man då bortser från kontakten med handen. Jag vill att en hjälptygel ska fungera på samma sätt då även det är en metod jag hellre ser framför longering.

 

Det sättet vi longerar på är dock oftast inte som det jag beskrev ovan. När vi väl longerar hästarna brukar det bli på Eamons sätt. Han lärde oss hur vi kunde få hästarna lyhörda, trötta och lösgjorda genom att bara använda lina, långspö och kroppspråk. Det är väldigt likt det vanliga sättet att longera, bortsett från att det finns ett syfte denna gången och det är inte bara att dom ska få motion. Även så mycket mer detaljer och det gäller att inte stå och såsa i mitten. (Kanske skulle jag ta upp detta sätt i ett framtida inlägg)

 

Summa summarum. Om du är en av de ryttare som känner dig träffad på min beskrivning, sluta inte att longera. - Ändra bara ditt sätt att göra det till något annat nyttigt.