Idag tänkte jag lägga några minuter på något nytt. Jag vill bara prova och se hur Embla reagerar och vad hon tycker om själv grejen. Förhoppningsvis blir det lite lydnadsträning på vägen också.

 

Vad är det nudå? Jo, jag ska sitta upp med halsring och jobba på fältet... 

Igår var et ett välbehövligt dressyrpass, Carola fick det bli och hon var supertaggad och jättefin om vartannat.

Jobbade på att flytta undan för skänkeln på volterna, skänkelvikningar och förvänd galopp. Jättekul var det iallafall och som sagt välbehövligt!

 

I dag har vi staller och åker därför ut lite senare...

 

Idag har vi bestämt träff, ett gäng i stallet, för en uteritt. Vi ska bland annat visa Amanda (Som rider Flemmah hos oss) lite vägar runt omkring så hon har någonstans att ta vägen haha! Embla får det bli som följer med för min del, men jag tror allt att Dunört också ska få komma ut i skogen, antingen innan eller efter. Man måste verkligen utnyttja ljuset nu när det är lov istället för skola!

 

Vad har ni för planer idag?

 

 

Jag hann ju med nöd och näppe upp till sista passet för dagen och det var jag glad för. Embla och jag fick oss tillsammans en riktig genomkörare. Det bästa med hela passet var att jag kände att jag äntligen jobbade på en dressyrponny. Inte ett ånglok som bara älgar iväg. Hon var lyhörd, sammarbetsvillig och faktiskt mer tillfreds än någonsin. Det sistnämnda betyder otroligt mycket för mig på just den här ponnyn eftersom hon tidigare haft sådan tråkig inställning, främst till dressyrarbetet.

 

Nu till vad vi gjorde. Vi började med att jobba med skritt och travövergångar på volter vilket är något som jag alltid jobbar med numera. Innan jag börjar med någonting annat. Som sagt blir hon lydig och mjuk och smidig i kroppen vilket passar henne alldeles utmärkt eftersom hon är seg som kola och lite väl klumpig innan man kommit igång på riktigt. Redan från start kändes hon med på noterna, iallafall i vänster varv. I höger var hon så stretig och stel så jag börjar undra om det är något annat som är fel än att hon bara är oliksidig. Skillnaden är så stor så man börjar tveka. 

 

Längre in på passet fortsatte vi att jobba på ställningen på både böjt och rakt spår, red öppnor på långsidorna och filade på övergångar. Så småningom la vi in lite galopp och det gick inte fy skam. Även om hon inte var speciellt stadig så var det en klar skillnad mot tidigare och hon hängde inte så fruktansvärt mycket i handen. Det betyder att hon börjar bli mer bärig och orkar själv. I högergaloppen var det dock lika tokigt som i traven. Det är inte så att det gick rent åt skogen i det varvet men hon var inte lika lättsam och mjuk. Vi får jobba vidare och se om det blir någon ändring längre fram.

 

Oj nu får jag nog runda av så det inte blir allt för långtråkigt haha. Men jag blir så glad av alla små skillnader att dom tåls att skriva flera gånger om! 

 

Klantarslet Carolina försov sig imorse så när jag väl kom upp ur sängen var det ingen tanke på mat eller planering. På med ridkläderna och ut mot stallet direkt! Nu är jag ganska nyligen hemkommen och ska käka lite. Så ett inlägg om ett lyckat pass på Embla kommer upp inom kort!

 

...Och det känns som om jag inte ens börjat tävla än. Jag hade mitt år med Villgott och tävlade Tilly ett par gånger året innan. Men annars var jag inget. Då var jag beginner på tävlingsbanan. Förstå att jag har tävlat i ungefär två år, varav jag startat avd B starter hela detta året. Och nu är snart mina chanser för riktigta tävlingar över. ETT år på mig. Shit vart ska man börja? 

 

Jag har ju Embla att ta mig an nu och jag hoppas innerligt att vi kan komma en bra bit med den grunden vi står på. Hon är liksom min sista chans till att ha jäkligt kul på ponnybanan. Sedan ska lilla jag upp på storhäst. Jag kan knappt själv inse det. Jag kommer tvingas starta storhäst istället när det känns som jag inte ens går nedanför sadelkåporna. Bara för att jag är för gammal för den storlek som passar mig bäst.

 

MEN. Alla säger att storhäst tiden är den bästa så jag får väl tro på deras ord. Jag älskar ju förövrigt att rida storhäst, men det känns bara lite jobbigt när man verkligen inte har något val längre utan puttas in i en ofrivillig riktning.

 

Jaja. Inget att göra åt. När tiden är inne sitter jag säkert i sadeln på 1.80 häst. Eller 

 

Imorgon kommer det vara full rulle på stallet i form av träningar för Åsa och Petra. GISSA om jag blev glad när jag fick höra det. Tills jag insåg att jag inte kunde vara med... Glad tjej eller. Kan inte punga ut med träningsavgiften så då är det bara att stå över och kolla på vid sidan av. Jääätteroligt. 

 

Eller kanske ska jag sysselsätta mig med annat så jag inte blir alldeles för avis på de som rider haha!

 

 

 

Puh mätt och belåten efter en middag här hemma. Känns som det var evigheter sedan vi satt vid bordet mer än en pers åt gången haha. Den ni!

 

Alledeles strax ska mamma köra upp mig till stallet och jag har ett jäkla jobb framför mig. Nämligen att mocka ur hela Emblas box. Kissbädd som är tungt som ett as och flera kärror som kommer köras ut till gödselstacken. Men allt för att prinsessan ska få det så gott som möjligt. Det är ju varken nyttigt för hennes kropp eller hovarna att stå på så surt underlag som det har blivit. Ibland är det faktiskt mysigt att fixa fint!

 

Förutom stalljobb ska jag såklart rida båda hästarna. Jag tror att de andra sa att det stod hoppning på schemat och då hänger jag nog med på den biten. Dunört och Embla kommer älska det!

 

Egentligen tänkte vi inte klippa henne nu i vinter då hon är så frusen av sig. Men nu börjar hon bli alldeles för pälsig och det är ändå väldigt behagligt väder ute. Så nu blev hon sådär fin och slim igen min lilla räv. 

Ni har ju inte fått reda på fullt ut vad som hände senast på stallet. Eller faktumed ett par veckor sedan nu. Anledningen till varför vi inte kommer åka och tävla i Falköping nu i Januari och varför vi inte kommer starta alls försän i slutet av Februari. 

 

På senaste pay and jumpen i Skara gick det väldigt lyckat. Alla åkte hem glada men om än lite efter i tiden. Vi har ju väldigt svårt att påverka hur fort det ska gå på tävlingsplatsen, så därför får vi kompensera det hemma. Vi allihopa hade då väldigt bråttom när vi väl var på hemmaplan. Det resulterade i väldigt mycket slarv i utrustningsväg och det är inte på långa vägar okej. Åsa är mycket noggrann med hur saker ska skötas och att man måste nder alla omständigheter följa vad som sägs. Är det så att man inte skulle hinna att göra iordning efter sig efter tävling så får man helt enkelt låta bli med att tävla just den dagen.

 

Att det ska vara så noga med utrustningen är ju dels för att kvalitén ska hålla och att det ska fortsätta vara snyggt och prydligt. Att utrustningen hänger lerig på krokarna i sadelkammaren får INTE inträffa. Att vi sedan bytte schabrak hej vilt var en annan faktor. Alltså utan att sedan byta tillbaka. När Åsa sedan kom nästa dag och skulle ha gratis julridning för utomstående var det kaosartat. Det var väldigt mycket som fick ändras i sista sekund och det ser inte bra ut för verksamheten när vi lämnade det som vi gjorde.

 

Det behövdes en skärpning på den fronten och därför fick vi inte lov att tävla mer. Tävlingsuppehållet skulle hålla i sig i två månader, lagom tills alla andra ekipage är i full gång. Men vi får väl helt enkelt se till att rida jävligt bra och ta igen det snabbt! Vi förstår helt att Åsa var besviken även om vi tävlingsmänniskor var minst lika besvikna på situationen. Men vi lär nog inte slarva mer i första dagen, eller vad tror ni? Haha...

 

Nu har vi minsann tid att hårdträna!

Trots en lång sömlös natt åkte jag och Felicia upp till stallet förrut för att motionera Embla och Lövvi. Vi red ut dom och hoppade över ett par stockar innan vi red hem igen. Men det tog ju sin tid. På hemvägen skulle vi prova att galoppera dom lugnt på fältet på en något längre tygel. Tror ni det gick som vi ville? 

 

 

Då startar vi nya året med en stalldag hela gänget. Jag är inte mycket för nyårslöften då man oftast ändå inte kan hålla dem men ska iallafall försöka skärpa till mig lite med bloggandet o iallafall skriva något inlägg om dan;)

 

Jul och nyår har flytit på och varit riktigt bra. Många fina julklappar har jag fått i form av parfym, pengar, presentkor,t biljetter till horseshow och massa annat, är supernöjd faktiskt... En av de saker jag blev mest nöjd över var nog ett par MH Supreme High Rider. As sköna o supermjuka, ska använda dem endast när jag tävlar eller tränar.

 

 

Jag har tidigare aldrig varit så seriös kring det här med nyårslöften. Jag har mest givit några i förbifarten får sakens skull. I år har jag däremot upptäckt flera aspekter i mitt liv som jag inte är nöjd med och som jag vill förändra på tills nästa år. Nedan har jag kluddrat ner ett två stycken som jag anser spelar störst roll.

 

♦ Jag ska bli betydligt mer respektfull mot mina medmänniskor vilket med andra ord menas med att sluta snacka så mycket skit. Jag erkänner det och jag skäms otroligt mycket över hur jävla mycket onödigt skit (rent ut sagt) som kommer ur min mun. Jag vill vara en rolig och ärlig människa att vara med. Whatever you think - think the opposite

♦ Nå en hälsosammare livsstil. Hur klyschigt det än lät. Och nej jag menar inte att gå på barnmatsdiet och springa 7 dagar i veckan. Nästan tvärtom. Jag vill leva på normala tillgångar vilket jag inte gör i dagsläget. Jag är ett jäkla godismonster och äter i stort sett hela tiden känns det som  Den vanan vill jag bli av med. Ridning fem dagar i veckan med mycket stalljobb är motion så det räcker och blir över för en "tonåring". Det borde synas på min kropp åt det mindre hållet istället för tvärtom. Jag är varken överviktig eller nämnvärt fet, men jag är inte nöjd med min figur, vilket jag framöver vill bli!

Jag fick en fråga om jag kunde skriva ett inlägg om hur vi konditionstränar våra hästar när vi är ute. Såklart kan jag det, det är alltid roligt att dela med sig av idéer! Dessutom är det något som jag anser vara otroligt viktigt och som många hästar får göra alldeles för lite.

 

Först och främst vill jag bara säga att det är skogen som gäller. Alla som anser att ridhuset går lika bra har så fel. Konditionsträning handlar om mycket mer än bara flåset som behövs på en hoppbana etc. Det handlar också om styrka, bjudning och uppbyggnad av muskelatur vilket ridhuset saknar möjligheter till. Nedan följer ett par punkter som skiljer de båda träningssätten åt.

 

♠  I ridhuset är underlaget hela tiden plant vilket är raka motsatsen till skogens alla upp och nedförs-backar. Även om det så är i liten omfattning. Avsaknaden av ojämnt byggda grusvägar kan vara avgörande.

 

♠  Ridhuset är alldeles för trångt. Det faktiska måttet spelar mindre roll då man oavsett det aldrig hinner komma upp i samma hastighet som utomhus, även om det bara handlar om minimala tempoväxlingar. 

 

♠ Vid konditionsträning behövs en vilja att röra sig framåt för hästen vilket den inte kan få på alls samma sätt när den är inramad mellan fyra väggar. 

 

Så först och främst gäller det att hitta en skog eller väg som du och hästen tycker om. Konditionspassen ska ju samtidigt som de ger mycket träning vara roliga. Inte skulle du väl upprepade gånger rida rakt fram i dikeskanten på en asfaltsväg? Vägen du väljer behöver inte nödvändigtvis vara rak men den bör däremot vara lång. Det är inte uppskattat från varken hästen eller ryttaren att få vända och köra samma visa på vägen tillbaka. Ibland kanske ännu en gång. Istället är det mycket enklare att välja vägar som går att fortsätta på. Då kan du dessutom välja tempo och reglera galoppsprången efter hur vägen ser ut.

 

Samtidigt som det är nyttigt att rulla i samma tempo under en längre tid så är det lika viktigt att kunna ha en reglerbar galopp, vilket du tränar allra bäst ute. Vad man kan göra är att börja i en lugn uppvärmningsgalopp för att så småningom bitvis öka tempot. Man bestämmer själv vad som är lagom innan man trappar ner tempot igen. Längden på passet är också något man får välja utefter hästens tidigare kondiotion. Man ska också vara noga med att skritta av hästen ordentligt samt gärna låta hästen pausa med lite skritt i arbetet. Följer man detta noga kan man träna hästen allt från en till fyra dagar i veckan, beroende på vad man vill få ut av det.

 

Och en sak till! Var inte rädd för att få upp din häst i toppskick! Hästar är optimerade för just galoppen eftersom det är deras flyktgångart och bör kunna hållas länge. Därför är det enbart positivt att du putsar på den lite!

 

När min och Villgotts tid började dra sig mot sitt slut cirkulerade denna fråga ständigt i mitt huvud: Vem sjutton ska jag rida sen? Jag ville liksom inte bara ta någon och hålla igång lite för skoj skull. Jag ville sätta mig och planera mål och rita upp scheman i huvudet, vart jag ville komma med hästen och huruvida jag skulle rida den. Jag ville ta mig an en häst som hela tiden kunde ta mig ett steg framåt samtidigt som jag skulle kunna ge mycket tillbaka. Jag ville gå in helhjärtat och utan tvekan till 110%.

 

Jag trodde såklart inte med alla mina krav att Embla och Dunört passade perfekt. Men med tiden slutade det med att det blev just dessa två hästar jag började rida. Och igår slog det mig. Jag är totalkär. Jag trodde inte ens det var möjligt att känna sådant här starkt band så snabbt till två hästar. Dessutom TVÅ hästar på samma gång. Jag tycker om dom båda så otroligt mycket och känner att jag har ett sådant stort ansvar, som om de båda var mina egna hästar. Kanske är det just därför vi har kommit så nära varandra på så kort tid.

 

Embla som egentligen inte alls var min typ av häst och som är påfrestande fysisk att rida varje gång lägger sig bara varmare om hjärtat. Jag vet inte om det bara är jag som vill tro att känslorna är ömsesidiga. För precis som jag vill åka upp och rida känns det som om Embla vill att jag ska. Hon kommer till mig i hagen, är positiv i både boxen och vid ridning. Dessutom är hon för övrigt gosig och inte alls lika tjurig som hon kunde uppfattas vara för några veckor sedan. Dunört verkar likaså uppskatta ett sammarbete då hon känns glad i allmänhet och väldigt tacksam vid ridning. 

 

GOD fortsättning, tur att vi är två om bloggen då jag haft fullständig bloggtorka i jul. Kikar in o talar om att jag lever o önskar er ett toppenslut på detta året.  //Felicia