Igår bestämde jag och Sanna att vi skulle ta en lång skrittur barbacka på hästarna. Då tänkte vi kanske lite över en timma, så hästarna fick sträcka ut ordentligt på en asfaltsväg. Men det blev lite mer än så. Vi babblade på och fortsätte skritta en bra bit. I förbifarten läste vi Österäng på en brevlåda. Vi gick in på skogsvägar som tog slut vilket gjorde att vi fick vända och fortsätta på asfaltsvägen. Men tillslut kom vi till en skogsväg som faktiskt ledde någon stans. Då hade det börjat mörkna lite och vi ville inte vända tillbaka samma skogsväg vi kom. Så vi fortsätta över sådan här mark där det är nedhugget och grenigt ni vet? På något sätt lyckdes vi ta oss förbi där och hamna på en klöver åker. Hästarna var så duktiga trots att Norsella blev lite nervös när hon gick ner på slabbig mark. Vi är stolta!

Där iallafall hade vi ingen aning om vart vi var, men vi skrittade till en asfaltsväg och ringde Jocke. Men det var inte så lätt för han hade ju ingen aning om vart vi stod, haha! Men vi försökte slå på gps:en på min mobil, men det var så krångligt så vi sa hejdå till Jocke och red lite på måfå. Det var nu rejält mörkt och vi hade inga reflexer så vi hade lite smått panik. Då kom vi upp på en väg där vi ridit innan. Gissa om vi blev glada som kände igen oss, efter lite under 4 timmar på hästryggen?!

Enda bilden jag lyckades åstadkomma igår.