Nu ska vi köra upp vårt släp till pappa så att den kan få sig en omgång med högtryckstvätten. Den var ordentligt skitig med ingrodd smuts så den kommer nog bli mycket vitare och ljusare på insidan när den är ren. Vi har dessutom lite andra planer med det så att det blir ännu snyggare. Det är ju trots allt inget 100 000 kr släp vi har köpt, så man får göra det bästa av situationen haha!
Dessutom hoppade vi in en sväng på Hööks direkt efter och köpte lite prylar. Grimskaft till transporten, en vattenhink, en hökasse i tyg och en stor påse att packa grejer i. Till mig själv köpte jag en olja att smörja dragkedjorna på stövlarna med och Amis fick ett gosigt reflextäcke, äntligen!
Har du en ledig fredag som du helst av allt skulle vilja spendera på hästryggen i Kinnekulles vackra nu även färgsprakande omgivning?! Underbar start på novembers månad och samling i stallet sker vid 12:30. Ritten går av stapeln 13:00 och pågår runt timman...
Rid med på din egna häst för 100:- eller hyr en av Stall Asslas världsvana hästar eller ponnyer för 200:-
Upplev naturreservat, kalkstensraviner och annat våran natur har att bjuda på. Du kommer inte ångra dig
Anmälan till Åsa Larsson på nummer 0703-667862, men fort, bara några platser kvar!
Inväntade stormen som aldrig kom häromdagen. Visserligen har det varit väldigt blåsigt mitt på dagen men jag skulle inte klassa det som något ovanligt. Alltid när man hör alla varningar som kommer ut blir man ju direkt orolig för alla djur och man bryr sig inte nämnvärt om oss människor. Men hästarna verkar inte tycka att någonting är på gång, så kanske stämmer bilden trots allt?
Hela veckan har jag försökt hålla efter noga noga i mitt rum. Till och med dammsugaren åkte fram igår och då är det ovanligt haha! Städning kommer iallafall min dag gå åt till men jag tänkte även pyssla med lite andra saker då det är stallfritt som gäller för mig. Kanske ska jag rota fram matteboken som ligger långt ner i skolväskan och kanske vill bloggen ha lite bättre uppdatering under kommande, sista, lovdagarna
Mamma gav mig också häromdagen kommentaren:
Du är så himla noga i stallet, men inte alls likadan hemma...
Kvällstävling på Grevagården var det som gällde idag. Eftersom det bara var en pay and jump så gick det hela ganska fort. När vi kom dit gick jag banan, gjorde ordning Villgott och tog ut honom innan jag direkt började rida fram. Hoppade några språng och checkade gasen innan jag gick in och hoppade min 80 runda. Han blev spänd som vanligt när han lämnades ensam i ridhuset och låtsades vara lite rädd för ett par sockerbitar och annat smått han kunde hitta. Sedan var det visst inte så farligt utan mest roligt för han var pigg och uppe på tårna när det var dags att hoppa.
När vi skulle hoppa 90 cm visste han vad som gällde och låg på lite väl mycket mot första hindret. Han ville ju så gärna, men det blev lite fel då han ville ta saken i egna händer men samtidigt inte visste om han skulle lägga in ett galoppsprång eller hoppa av. Det resulterade i att det blev lite tokigt. Jag tyckte gott att det var lite rätt åt honom för restrerande av banan så lyssnade han på mig och hoppade ordentligt samt var rädd om sig.
Det syntes säkert inte utåt sett men han var svår att påverka mot hindren idag. På de flesta hindren hade han ett sådant jäkla hindersug. Men nu börjar han tycka det är roligt igen och då gör det inte så mycket med lite knäppa språng hit och dit!
På instagram finns det mängder med fan konton till olika ponnyer "ponnynbellman" "ponnynelvis" "ponnynozzy" osv......
Anledningen till detta är väl att Nellie Berntsson är en känd och offentlig person och många barn och tonåringar ser henne som en stor förebild och eftersom hon är känd blir även ponnyerna kända.
Vad som är lite kul är att "Lövvi" (Power of Love) som ni vet sen tidigare är halvsyster till Elvis de har samma pappa den superfina ridponnyhingsten POWER BOY.... och dessutom har vi ju vår fina 5 åriga D ponny "Lockenkils Embla" som är halvsyster till den nya ponnyn som Nellie har "Ozzy". Båda är efter hingsten MINOTAURUS
Idag började jag med att rida den nya c-ponnyn vid namn Chapman. Jag red honom i ridhuset, mest för att jag skulle få känna på honom lite. Jobbade mycket igångsättningar och avsaktningar samt red mycket vägar för att få honom med mig. Han ville gärna slippa från arbetet och krulla ihop sig lite väl mycket, så jag försökte också att få honom i en sundare form. I galoppen strävade jag efter mer och mer samling och fick väl till det stundtals. men när han inte orkade låg han på lite för mycket.
Villgotts tur var det sedan och vi var ute i skogarna i 50 minuter. Red på många ställen där han fick lyfta på fötterna men även på långa fina grus och skogsvägar i trav och galopp. Han verkade uppskatta dagens tur väldigt mycket då han var minst sagt pigg!
Sist av allt red jag Embla men henne hann jag inte mer än 20 min. Det var iallafall bättre än inget tyckte jag och lät henne skritta runt i relativt branta backar. Lite galopp på gruset fick det bli också innan det var dags att åka hem igen.
Alla bilder från min dator har försvunnit, hux flux... Flera tusentals borta och det är måånga som inte är sparade på USB. Fan att jag inte har lagt in dom där. Då skulle jag iallafall haft kvar dom någonstans...
Idag har det verkligen öst ner på wärmagården, men inte viker vi oss för det! Rita och Villgott fick till dagens ära agera körponnyer åt första barnlektionen. Efter den lyckade lektionen var det dags för ett hoppass.
Jag red Villgott och vi fick börja med att värma upp lite självständigt. Som väntat var Villgott stel, i framförallt vänster sida samtidigt som han var lite av och på tempomässigt. Trots det var han väldigt positiv så jag tror han hade roligt när han jobbade idag. Emellanåt fick vi till riktigt fina sträckor där allting verkligen satt.
Efter lite uppvärmning började vi med att hoppa en lätt gymnastikövning. Man travade in på ett kryss, tog ett galoppsprång och skuttade sedan över oxern. Nästa övning var ett kryss och sedan variation mellan 4 och 5 galoppsprång som sedan också avslutades med en oxer. Detta tyckte Villgott var hur kul som helst och laddade mer än gärna i kurvan. Red på klockrent 5 språng någon gång, men det var bättre att han hade sådant eget sug så vi lät han gå på fyra. Svosch svosch sa det bara
Sorry för lite tråkiga bilder, men som sagt så krånglar min dator lite...
Snart åker vi upp till stallet. Är ju fortfarande lektioner nu på höstlovet vilket betyder ett hoppass för oss ikväll! Ska bli roligt och se vad vi ska göra, men innan dess ska jag pyssla med lite andra hästar
På något vänster har min dator också börjat krångla med bilder...
I förrgår, alltså i lördags, var jag också i stallet och hann med att rida tre hästar. Förutom det städade jag lite i några boxar också, skurade vattenkoppar och krubbor skinande blanka, roligaste stalljobbet...
Började gjorde jag med Embla. Hon gick ett lättare dressyrpass i ridhuset. Jag är noga med att kräva lagom mycket av henne och behålla henne på min sida nu i början. Det gör att hon tycker det blir roligt och att hon verkligen försöker lyssna på mina hjälper. Blir det mycket tjafs sätter hon sig gärna på tvären och blir grinig. Så vi sätter igång långsamt. Red mycket volter för att få henne med mig, gjorde lite fattningar och varierade ställningen. Allt för att hon ska bli mjukare. Nästa gång ska vi blanda in hinder så ger det mig en skjuts på traven på den biten!
Efter henne var det Dunörts tur att få sig en genomkörare. Jag försökte att avrunda passet tillslut men hon blir ju bara finare och finare ju längre tid man jobbar så det var så himla kul haha! Iallafall så låg fokus på att få henne mjuk och följsam. Jobbade mycket serpentinbågar i varierad form för det vet jag att hon blir lösgjord av. Jobbade lite mer på galoppen och krävde lite mer samling än tidigare och att hon skulle komma upp i en bättre tävlingsform. Hon gick fint, men det är mycket och rida så jag måste orka sitta emot och framförallt så måste hon orka bära sig där utan avbrott eller dylikt.
Sist var det Villgotts tur och han gick ett konditionspass på fältet. Eller mest av allt galopperade vi på för skoj skull, men det var ju såklart väldigt bra träning för hans del. Roligt tyckte han det var och var så himla lyhörd, mest framåt Det räcker för mig att tänka NU så skjuter han iväg. Tårarna rann och det dånade i öronen av bara farten. Ibland undrar jag hur han kan ha en sådan otrolig koll på sina fötter i det tempot. Roligt hade vi!
Nu är valparna ute på annons, de är strax 6 veckor gamla och bara såå söta, vi var och gossade med dom hela lördagen och man vill ju ha med sig allihop hem.
Alsing med lillasyster, tänk att han varit så liten <3
Vill du ha en asslavovve så hittar du annonsen HÄR
Tänkte berätta lite om gårdagen i stora drag. På morgonkvisten styrde vi bilen mot Borås för att kolla på ett BOJ släp vi då eventuellt skulle köpa. Vi tyckte mycket om det så vi köpte med det hem direkt. Lite småfix är det att göra men det blir mest roligt.
Tillbaka på stallplanen var vi inte försän halv 4 tiden och då var det snabba ryck som gällde för att både Villgott och Embla skulle få motion. Båda reds ut en tur i skogen och den var mycket uppskattad kunde jag känna. Det blåste en hel del men hästarna trivdes ändå i skogen och tyckte inte alls det var någon big deal...
Hej igen bloggen. Dagen har bjudit på en hel del äventyr, vilket resulterar i en TRÖTT Carolina och en blogg som gapar tom. Men var gör det om man samlar krafter en dag eller två? Imorgon hörs vi som vanligt med våran super-update. Ny vecka nya tag!
Denna lördag kommer spenderas mestadels i stallet. Synd för vädret men det är bara köra på ändå. Jag ska åka upp strax efter dagens tidiga lunch och börja rida lite. Får se hur många jag hinner med, men det är väl tänkt att jag ska försööööka vara lite effektiv och därmed hinna med lite fler
Morsning klockan 12 på natten. Har haft Twilightmaraton med mig själv så här på kvällskvisten och tiden drog visst iväg!
Idag spenderade jag ganska kort tid i stallet, vilket var skönt för omväxlingens skull. Jag föredrar ju inte att skynda mig i stallet eller bara vara där en kortis, men ibland kan en fredagskväll hemma gå före, speciellt när det var längesedan sist.
Vad tycker ni om de som lägger ut sina hästar som om det vore begagnade leksaker dom ville bli av med? Rubrikerna lyder oftast Akut, Måste bort eller i värsta fall Köpes omgående, får somna in på fredag.
Jag undrar lite hur dessa HÄSTägare tänker? Är de måna om ett bra hem till sin häst eller är dom bara glad om dom blir av med dom? För så vitt jag förstår så är det nästan de ända som köper sådana hästar de som tycker synd om dom och inte vill att de går till slakt eller dylikt. Skulle heller inte förvåna mig att hästen har en massa fel som den här nya ägaren åker på.
Eller om vi vrider och vänder på det lite. Tänk om ingen köper eller tar emot den här hästen trots att den väldigt ofta är gratis eller säljs för en obetydligt mindre summa pengar. Slutar det alltid så som det står i annonsen, att hästen får somna in?
Detta låter i mina öron helt sjukt. Hur man dels kan lämna bort ett djur på det sättet och under de omständigheterna, men också tillvägagångssättet man publicerar hästens annons på. Oftast ser man de på facebook i de olika köp och sälj grupperna och bara det kan ju för vissa människor klassa som oseriöst.
Nej jag avrundar här. Snälla sälj din häst med värdigheten i behåll. Det är ett djur och ingen leksak eller klädesplagg du lätt kan bli av med...
Vad för jobb står på schemat idag för Villgott tro? Jag hade planerat en uteritt men om ridturen blir av för sent så får man inte ut så mycket utav att rida i mörkret ändå. Kanske ska jag klättra och lite sådant smått, man får ju verkligen inte ut lika mycket som man skulle fått när det varit ljust, men klättring är ändå otroligt nyttigt och behövs!
Annars hade jag tänkt sätta upp en liten studsserie, men det passar inte heller riktigt in på fredagar när det finns så mycket att göra i stallet. Då får man helt enkelt planera in något lugnare pass. Japp, mitt svamlande är över, så får det bli
För er som inte missat det så skrev Felicia ett inlägg häromdagen som handlade om hur viktigt det är med självförtroende när man håller på med det här med hästar. Och visst är det otroligt viktigt. Men håller ni inte med om att de även finns de ryttare med självförtroende som skulle räcka till tio till? Alltså alldeles för mycket...
Egentligen är det ju nästan bara positivt med att ett självförtroende är lite mer än på topp. Missförstå mig inte, för att tycka bra om sig själv är verkligen inget fel, speciellt inte i en sport som denna. Det behövs. MEN. Den lilla nackdelen finns och det är att, beroende på hur man är som person, man kanske har svårt att inse att man faktiskt kan och behöver bli bättre. För oavsett hur duktig ryttare du är så kommer du aldrig vara fullärd.
När jag skriver nu så syftar jag alltså på dom med way to much av av hur bra dom är. De har svårt för att lyssna på folk och ta till sig kritik, även om den är konstruktiv. De envisas med att inte lyssna på sin tränare och håller sig gärna för sig själv utom räckhåll för hjälp och stöd. Om jag får flika in så är det ofta dessa ryttare som har en bra bit kvar till att klassas som duktiga och rutinerade.
Tro mig, hur bra vi än är så kommer vi alltid, alltid kunna lära oss mer! Visst är det så?
Godmorgon! Hade tänkt att starta min dag med att gå ut en sväng med vovven och fota lite, beroende på om vädret håller i sig eller inte. Vet ju att den där "14 dagars" grejen inte gick i mål, så får väl fota lite sporadiskt ändå. Hade tänkt att fota lite annorlunda idag så vi får väl se hur långt dagens idéer sträcker sig!
Lite senare i eftermiddag blir det stallet och jag tänkte hinna med att fota lite även där, så att jag har lite nytt att bjuda på här till er. Antar att ni är lite nyfikna på den nya c-ponnyn bland annat?!
Idag har vi kompledigt eftersom vi hade Öppet hus på skolan igår. Skönt att få en dag till att ta tag i annat. Idag kommer somsagt vår del i tidningen. Ska bli riktigt spännande att läsa! Hoppas att det kanske leder till några nya läsare?
Baka står på schemat idag. Jag och en kompis ska prova på att baka donuts, vi får väl se hur det går. Sedan fyllde mamma år igår så lite kalas blir det också ikväll.
Vad tycker ni om Kajsas halloween linser? Kan ju säga såhär att detta är bara början
Sista skoldagen var idag avklarad och nu kan vi pusta ut under höstlovet. Jag ser fram emot veckans stall i massor då nya planer kanske börjar smidas. Spännande hursom, och skönt!
Igår började jag med att rida ut Danny en sväng i skogen igen. Eller i gårdagens fall bara lite på vägarna eftersom jag hade en begränsad tid. Vi provade ut en ny sadel som ligger okej på han, så vi får prova den ett par gånger innan vi kan fixa en som ligget helt perfekt.
Hursomhelst så gick det väl okej. Han var mest i luften än på marken och kändes som en envis tonåring eller kanske ska jag jämföra honom med en bebis i trotsåldern? Höjer inte den turen till skyarna direkt...
Efter det red jag iallafall ett TUFFT dressyrpass på Villgott för Petra. I den vanliga dressyrgruppen alltså. Villgott som inte gått ordentlig dressyr på flera veckor fick sättas på plats lite. Typ vakna upp ur bekvämligheten haha! Han var i början, men med förståelse, väldigt stel i sidorna. (Har ju alltså inte blivit igenomriden på länge då med tanke på vilan) Speciellt vänster sida var helt fast, men jag gav mig inte. Vi jobbade mycket öppa i alla gångarter, på både långsidorna och medellinjen. Det liksom tvingar han att bära sig och släppa till lite extra hela tiden. Även om det är en rörelse som samlar hästen mjukar den även upp, iallafall Villgott, något otroligt. På slutet kändes och sågs en stor skillnad. Jag var dock inte helt övertygad om att allt släppte. Men det var ett stort steg på vägen och jag tror inte det dröjer alls länge för han är tillbaka i sin vanliga bana.
Vill också flika in att vilan verkligen har gjort pojken gott. Han har en sådan himla energi och positiv inställning att jobba med. Allting blir verkligen dubbelt så roligt då!
Jag vill kunna tala om för er att jag helt enkelt inte fixar det här. Jag vill kunna tala om det utan att i era ögon bli en sämre ryttare. Jag vill fortfarande vara den duktiga tjejen jag hoppas att jag är. Men är man fortfarande det när man som ryttare erkänner sina nederlag för andra och främst för sig själv?
Det känns som att mitt självförtroende snart är i spillror. Osäkerheten kommer krypande, ovälkomnad. Jag vill inte att det ska vara så och jag vet att det heller inte bör vara det. Men jag är så känslig som människa, jag reflekterar kring allting och har uppenbarligen en hjärna som ständigt går på högvarv.
Är man en sämre ryttare för att man vill backa ett snäpp? Vad tycker de runt omkring mig när jag säger som det är? Vad gör man själv när alla tror på en, utom jag själv? Jag vet att ni inte förstår någonting just nu. Inte jag heller. Jag bara tänker, igen, som vanligt.
Hej allihopa. Kom hem väldigt sent nu på kvällen och är helt slut. Imorgon får jag iallafall sovmorgon med en timma, så lite kanske jag hinner sova ut. Trötta jag meddelar härmed att vi får höras imorgon förmiddag helt enkelt. Sleep tight!
Ser fram emot kvällens dressyrträning än en gång, vet dock inte riktigt vem jag ska rida ännu, men oavsett häst så är det lika roligt. Åker upp lite tidigare idag och spenderar längre delen av den överblivna kvällen där. Kan knappast bli bättre!
Som vi tidigare skrivit så innehåller många av våra skoldagar en håltimma. Den är olika lång beroende på vilken dag, men vi brukar hinna med en hel del smågrejer. Ibland skriver vi inlämningar och ibland sitter vi och slappar lite emellan lektionerna.
Idag är en såndär typisk håltimma där jag ska sitta och plugga. Både Felicia och Kajsa har spanska å då passar jag på att utnyttja tiden till annat.
Helt otroligt egentligen vad arbetsvilliga hästar vi har egentligen. Nåja, den ena mer än den andra... Men igår när jag skulle hämta in hästarna från hagen så kom alla fram en och en och hälsade en snabbis på mig. Danny buffade mig lätt i magen och talade om för mig att jag skulle skynda mig så att vi kunde börja jobba. När jag sedan tränsar honom gapar han och sänker huvudet innan jag ens tagit tag i bettet. Ibland är man bra lycklig ♥
I måndags var jag inne o röntgade om handleden för att se hur allvarlig skadan var, från början var det sagt att jag skulle ha gipset i 8 veckor men nu är det förkortat till 4 veckor!! SKÖNT!
Jag provade faktiskt att rida med gipset i måndags för att testa hur det kändes, det gick finfint så jag vågar mig på min dressyrträning ikväll. Hoppas nu att dessa 4 veckor går fort så man blir av med åbäket.
Jag har inte tänkt att tävla Villgott så jättemycket nu innan SM:et. Mestadels för att spara honom och mig. Han behöver inte åka ut i onödan utan behöver ha ENERGI ORK och VILJA till tredagars hoppningen. Jag kan spara lite ekonomiskt så vi har råd med fler träningar.
Tanken är iallafall en sista pay and jump nu i oktober månad. Så sent som 30:de, på lovet till och med, så åker vi till Grevagården på deras kvällshoppning. Känns bra att än en gång få hoppa i deras fina ridhus, innan det verkligen gäller. Ska ta detta tillfälle som en ordentlig träning och jobba på kortare svängar samt att kunna reglera tempot ytterligare. Kommer bli nyttigt!
Jag började min eftermiddag uppe på Villgotts rygg i de fina skogarna runt omkring gården. Det är verkligen så himla vackert, speciellt nu på hösten. Det som var i fokus var att han hela tiden skulle tänka framåt, vilket han givetvis gjorde då detta var första riktiga uteritten på väldigt länge skulle jag vilja säga. Han var ganska spänd då det blåste rejält ute, men han var verkligen inte sådär jobbigt tittig som han kan vara ibland. Skönt med lite omväxling på den lilla pojkens rygg!
Turen bjöd på en himla massa trav och galopp. Red genom massor av stora vattenpölar som Villgott tyckte var roligast att galoppera i. Ren och fin blev han ju och samtidigt nyttig träning på köpet!
Efter honom så var det Dannys tur. Jag jobbade han först från marken i ridhuset. Den gamla vanliga men ack så viktiga visan, att han ska acceptera spöt, vara lugn samt avslappnad och lyssna på mina signaler. Det gick galant, även om herren kanske har lite onödigt mycket fart i galoppen. Tror dock starkt på att med lite övning så kommer han lugna ner sig även där.
Efter jobber i ridhuset tog vi en sväng ute på vägarna. Han blev så otroligt pigg, vilket kanske är förståligt med tanke på hur lite han fått gå i skogen det senaste. Jag började iallafall mot slutet att göra halter ifrån galopp och även fattningar från halt. Det gick otroligt bra och ju mer jag höll på desto lugnare och mer lyhörd blev han. Man kände också hur hela han slappnade av och tyckte det var mer behagligt. Innan var han liksom uppe på alla tår och tyckte allt var så himla nytt och roligt. Snäll som alltid att rida ut på iallafall!
I eftermiddag ska jag ju även rida Danny en sväng och det ska bli väldigt intressant att se hur han fungerar idag. I helgen har han nämligen fått ännu mer behandling, denna gången akupunktur och någon skillnad hoppas jag att märka. Lovar att hålla er uppdaterade!
Förresten, denna bild är från @stallassla instagramen. Följ den för mer ännu mer vardagsbilder!
Känns mäktigt att skriva ut den meningen, men samtidigt känns det inte alls märkvärdigt. Kommer nog kännas som en helt vanlig tävling när det väl är dags, det lilla extra för våran del är ju att vi alla "avdelning b" ekipage får tävla på riktigt mot varandra!
Än så länge är endast 4 stycken anmälda och jag har koll på tdb varje dag, om det skulle komma in fler. Det är ju lite kul att sitta och kolla vilka ryttare det är man kommer tävla emot. Tyvärr kan man ju bara döma dom av resultaten. Hade ju varit så roligt om man verkligen fått se allihopa i verkligheten. Men det får vänta tills dag ett antar jag!
Är fortfarande så glad över att jag och Villgott lyckades ta oss till vårt mål. Kvalningen gick lätt men sensommaren har känts tung då vi valt att lägga ut honom på annons. Lyckligtvis, får jag väl säga nudå, så blev han inte såld utan står fortfarande med alla fyra hovar i Wärmagårdens hagar. Vi ska vara med.
Inga prov mer denna veckan utan mest lite jobb att ta igen. Det firar jag med stallet i eftermiddag utan att ha någon direkt tid och passa. Tanken är att jag ska hinna rida några hästar och speciellt Villgott som ska komma igång precis som vanligt nu. Har bestämt mig för att sätta upp en liten regel, den lyder som så att är det fint väder ute så måste jag rida ut en häst varje gång jag rider. På så vis går jag inte miste om skogens underbara träningsmöjligheter. Dom glöms av så lätt!
Idag görs det allra sista på artikeln innan den publiceras, nämligen fotograferingen. Vi har ju inga direkt fina bilder på oss tillsammans, med hög upplösning dessutom, så en från tidningen kommer till skolan lite senare och tar några direkt. Längtar ni lika mycket som jag efter resultatet?!
Aldrig har en måndag varit så produktiv hemma som den varit idag. Mamma jobbar natt och jag har hjälpt till att fixa lite med småsaker här hemma. Ni vet det vanliga - tvätta, städa och allt annat man kan hitta på. Jag har dessutom hängt på min mormor när hon var och kollade på en lägenhet hon eventuellt tänkte köpa, bara några hus härifrån! Skulle vara otroligt kul att ha en till del av släkten så nära...
Som ni då förstod har min dag inte varit speciellt hästig. Däremot har jag jobbat en hel del med bloggen så att fler roliga inlägg finns för er att läsa
Idag är det måndag eftermiddag och med det vill jag säga hur fruktansvärt skönt det skall bli att ta höstlov om bara ynka tre skoldagar. Tyvärr varar ju inte höstlovet speciellt länge men man får väl vara glad över veckan man får. Jag ska iallfall lägga ned väldigt mycket tid på hästarna och utnyttja ledigheten till max på den fronten. Långa stalldagar utan dåligt samvete och pass efter pass på hästarna utan att ha någon tidspress. Vardagslyx!
Oj, visst att årets tävlingar börjar lida mot sitt slut men inte visste jag att dressyren la av så tidigt! Kikade nämligen på kommande sådana igår kväll och det fanns ingen mer i år. Jo ioförsig om jag vill åka och tävla nationell FEI i Essunga så fanns det ju faktiskt som alternativ
Då får vi istället ta sikte på nästa år. Jag vill verkligen komma ut och tävla dressyr också och framförallt starta några fälttävlan. Vill ha många erfarenheter i bagaget för varje år som går... Nu har vi hela vintern till att träna!
Idag är kvällens hopplektion inställd. Jag har det svårt med skjuts för min mamma jobbar, men jag är så otroligt ridsugen. Två dagar utan ridning, eftersom jag inte red igår, blir alldeles för långt haha. Hade jag inte vart så lat hade jag ju kunnat gå hem ikväll, skulle ju bara ta en timma
Nej men hm. Stanna hemma och plugga på morgondagens mediaprov VS Åka upp till älsklingarna? Vad tror ni...?
På vår ridskola är vi måna om att varje individ ska få den hjälp och undervisning som dom vill och behöver ha. Därför värderar vi era tankar och åsikter om hur vi kan bli en ännu bättre ridskola väldigt högt.
Häromdagen inträffade en incident som blev väldigt uppförstorad och gjorde det obekvämt för de mindre barnen som var med. En förälder från läktaren hade väldigt starka åsikter om vad som hände på lektionen och skällde ut vår ridlärare mitt i ridhuset inför alla andra barn och föräldrar. Ridläraren tog först väldigt illa vid sig och även en del barn började undra vad som pågick. Detta sätt att framföra sin åsikt på är enligt oss inte okej. Då går det mycket bättre att gå en bit bort och diskutera som vuxna människor.
Inte heller skitsnack på vår läktare får förekomma. Där sitter man snällt och håller fula ord inom sig. Det finns de i omgivningen som har ett barn på lektionen eller inte tycker alls som du. En klok människa sa en gång "Om du är missnöjd, prata med oss. Om du är nöjd, prata med dina vänner!"
Jag blev så otroligt paff över alla dessa skrämmande ord som kom över oss. Om vår duktiga ridlärare och våra genomsnälla hästar. Jag ville hoppa av min häst, springa fram och ge ridläraren en kram samtidigt som jag skriker i ren frustration "Du är fortfarande världens bästa ridlärare!!". För att se en så omtyckt person, som värnar om andra något så otroligt, få dessa hårda ord uppkastade i ansiktet, det gjorde ont i en.
När hösten är som finast är det verkligen dags att börja utnyttja alla våra fina ridvägar igen. Har blivit alldeles för lite på den fronten det senaste...
I Fredags var jag och Felicia på en intervju om våran blogg. Asslatjejerna.se.Det var helt otroligt kul och det ska bli väldigt intressant att se resultatet som kommer nästa vecka. Tänk om det kunde vara som hon på tidningen sa, att man borde vänja sig vid detta. Det skull jag lätt klara haha
Bankeryd - Tar första platsen. Himla fin anläggning, med riktigt trevlig personal. Bra möjligheter till framridning och framhoppning, vilket jag tycker är viktigt. Så Bankeryd rekommenderar jag att åka till! Det negativa är väl att det är långt att åka.
Tidaholm: Värd en andraplats. Även Tidaholm har en riktigt fin anläggning. Trevlig personal och stort fint ridhus har dom också. Det negativa skulle jag vilja säga är framhoppningen är lite liten, men funkar bra sålänge man har ponny.
Grevagården: Får en tredjeplats. Har aldrig tävlat där själv, men vart där flera gånger. Det finns ju en anledning till att SM kommer hållas på Grevagården. Riktigt fin anläggning och bra peronal!
Grevagården igår.
Självklart kan ju en tävlingsplats bli favorit om det har gått bra där också. I Skulltorp tillexempel har det alltid gått bra för mig, så det är ju också en favorit fast inte på det sättet
Fattar ni hur himla ridsugen jag är?! Inte suttit på hästryggen på över en vecka. Men idag så smäller det. Ska klippa och sedan rida Lövvi. Efter en heldag på Grevagården igår är jag riktigt hoppsugen.
Imorgon ska jag till Lidköping och röntga handen ytterliggare en gång. Kanske blir jag tillochmed av med gipset (!) om dom anser att det inte är så allvarligt. Jag hoppas givetvis på det bästa.
Idag har jag verkligen mycket att göra men lät mig ändå ta en lång sovmorgon (Har faktiskt varit uppe ett par timmar) eftersom det har varit tidig uppgång heela veckan. Jag ska bland annat redigera filmer, förbereda inlägg, dela ut min reklam, städa på mitt rum och tvätta lite. Ser ut som ett bombnedslag här inne kan jag lova, det tycker jag inte om...
Dagens LB klass startades upp relativt fort och det blev en snabb framhoppning, men egentligen alldeles lagom för Villgott, förutsatt att man får rida fram han lite mer innan. På banan blev han väldigt tittig, väntat för att vara Villgott. Observera att det är alla dekorationer och utsmyckningar som är läskiga, men hindren i sig är tydligen inte farliga haha!
Vi fick ett bra flyt och hade ett bra tempo tyckte jag. Villgott var framåt och lyssnade väldigt bra på mig. Efter vi hoppat ett titthinder svängde jag lite kortare upp mot sista oxern och tappade drivet. Bakom hindret stod utsmyckade målstolpar som tidigare varit väldigt farligt. Så där blev det ett stopp - 4 fel.
I andra klassen blev det ett missförstånd med tiden. Jag hade fått information som inte alls överensstämde med vad som faktiskt gällde. Det resulterade i att vi tog ut Villgott på tok för tidigt. Han fick stå och äta och promenera vilket gjorde honom trött i huvudet. Då var han inte heller på allerten i ridhuset utan det kände som att han stod emot lite hela tiden. Dock fick vi en hel del fina språng men jag hade önskat lite mer sug. Vi kom i lite obalans mot sista kombinationen så han la in ett stopp däremellan. Det kom från ingenstans men jag tror att Villgott var klok när han tänkte på konsekvenserna. Det var bara att komma igen och hoppa lätt som en plätt!
Vem lyckades, om inte jessicapersika, att fota med fel inställning idag igen?
Godmorgon! Precis som jag sa, en timma tidigare var det dags att gå upp! Vi rullar från stallet om nästan två timmar, mot Grevagården för dagens regionala tävling. Jag har aldrig tävlat på denna plats förrut trots att det ligger så nära, så det ska bli riktigt roligt. Jag har dessutom gett ett löfte till mig själv som jag håller lite på tills efteråt. För löftet är till mig och bara mig.
Ha det bra så hörs vi snart! (Vill du ha direkt update om resultaten? Följ oss på instagram; asslatjejerna)
De allra senaste har jag nästan alltid med lilla Amis i stallet. Hon fullkomligt älskar och ströva omkring medan jag gör mina sysslor, nu den senaste tiden har hon dock börjat tycka det är kallt så hon kurar gärna ihop sig i sadelkammaren istället. Annars håller hon sig alltid där jag är och kommer när man ropar, värsta lyxen.
Jag har också blivit van vid att alltid kolla omkring efter henne även om hon inte ens är med. Så vissa dagar saknar man faktiskt att hon är med
Idag skulle jag nog säga att det skulle slås rekord i antalet timmar jag spenderade i stallet på en dag, men sedan insåg jag att helgerna kan bli betydligt längre, betydligt oftare haha.
Direkt efter skolan får jag skynda mig upp till stallet. Där skall alla sysslor fixas innan Villgott ska få sig en tur ut i skogen. Vi ska galoppera på ordentligt är det tänkt och jobba i ett tempo som vi ska ha under morgondagens tävling. På tal om den, givetvis är det ju också fix inför lördagen som gäller under kvällen. Puts, tvättning, flätning och allt möjligt som hör till. Imorgon kommer han vara snygg! Jag vet däremot inte hur snygg jag kommer vara då vi såg att tävlingen istället började klockan 8, vilket betyder en timmas tidigare uppstigning på morgonen
Häromveckan diskuterade ett minst sagt intressant ämne i klassrummet. Iallafall i min grupp där jag och en kompanjon var väldigt oense om ämnet. Jag respekterade hennes åsikt fullt ut MEN däremot var jag väldigt nyfiken på varför personen tyckte som den gjorde och då fortsatte vår argumentation.
Ämnet var något som tidigare varit väldigt hett i ridsporten - om det är mer okej för en offentlig person att bli uthängd och nedklankad på än en person som inte finns i kändisvärlden alls. Är det mer okej att skriva elakt om Kissie i tidningen eller på nätet än att skriva om dig, just du, som läser detta? Jag sa som så att om en människa nu älskar att sjunga och väljer att ta klivet ut i tv-rutan för att han vill nå ut till folket med sin musik. Helt plötsligt, efter en storslagen debut blir han upptäckt och allas stora flickidol. Är det helt plötsligt rätt att skvallra, använda sig av personliga angrepp eller dylikt, bara för att "personen för skylla sig själv som ville bli känd"? Njaa, jag förstår inte hur tanken är, men som skrivit, jag respekterar er andras åsikter fullt ut. Det är säkert fler som har samma tankar som både jag och den här personen och säkerligen även en egen version.
Om vi nu ska omvandla detta till en mer hästig diskussion. Om en duktig ryttare klättrarmed stormsteg upp i klasserna och även hon en dag vissas i tvrutan för att hon blivit så otroligt duktig. Är det då rätt åt henne att som den offentliga person hon blivit få ta mer stryk än oss övriga ryttare? Är det okej att den här människan behandlas mer som ett objekt man kan smutskasta hur man vill än den vanliga människa hon faktiskt är?
Får hon alltså skylla sig själv som red så jävla bra och tog hem guldmedaljen för Sverige? Hon skulle hoppat av när hon fått chansen, då skulle hon sluppit all skit...
Den sista frågan var inte bara ett försvar för min åsikt, utan också en retorisk fråga till er människor därute som faktiskt tycker att detta är okej och vardagligen gör både det ena och det andra som klassas som nätmobbning. Tycker du verkligen att den här tjejen eller killen förtjänade de där hemska fula orden, bara för att hon exempelvis har flera tusentals läsare per dag? Tänk.
Underbara lite pigga Tina och lika underbara lite lugnare Rita... Och ändå båda så bra på att lära barn rida. Detta är definitivt ett tight par i hagen!
Halloween närmar sig och som jag längtat efter en riktig halloweenfest att åka till. Ni vet till sådana man klär ut sig i värsta utstyrseln och vinner pris för bästa och läskigaste dräkt. Möjligtvis att jag stannat i 10-års åldern
Jag tänkte faktiskt lägga ut min dräkt jag planerade att ha men ångrade mig ganska snabbt. Vad blir roligare än att hålla på det och överraska när dagen kommer? Den ni!
Startade min dag i skolan med först ett tufft pass matte och en muntlig presentation i svenska. Trodde den skulle gå åt skogen för att jag ville helst av allt balla ur. Det visade sig dock att jag låg på den högre delen på betygskalan. Där ser man verkligen än en gång hur mycket ridsporten spelar in i det man gör i vardagslivet. För ett par år sedan hade jag aldrig vågat framföra en sådan säker presentation som jag trots allt gjorde idag...
Torsdagar är som sagt stallfria för min del och istället har jag spenderat en liten stund tillsammans med Alice och Ville, galningarna, här hemma. Nu är det äntligen lite lugn i ro och då passar man ju på att sätta sig vid datorn
Visst att vi brukar skoja om att folket runt omkring oss på stallet leker paparazzi, men inte visste jag att vi hade så stora fan och nådde ut till folk så himla fort, ironi
Nej men allvarligt nudå. Skillnaden mellan dessa två i rubriken är att en stalkers är en efterhängsen och låt mig också säga avundsjuk person som inte kan släppa vad du håller på med. De måste veta vad som händer hos just dig och förföljer dig då på alla möjliga sätt. Enklast är då som här - internet. Vissa av dessa kan inte heller låta bli att påminna den utsatta för att den precis sett vad du gjort och har lite ord att slänga sig ur om det. Negativa ord pratar vi om i detta sammanhang.
Ett fan är en person som ser upp till dig och det du gör. I en grövre bemärkelse dyrkar den dig och ser dig som en ikon för vad den tycker är rätt. Talar gärna om genom kommentarer på olika vis hur, vad och varför den tycker så bra om dig som den gör.
Can you spot the difference? Vi hade nämligen en incident häromdagen som innefattade detta och jag kan nästan tycka det är lite gulligt hur stenkoll en del människor har på oss och hur fort dom införskaffar sig den kollen...
Nu har jag ridit en dressyrlektion på Danny. Han var faktiskt väldigt laddad och pigg idag konstigt nog vilket resulterade i att han inte riktigt ville ta mjuka förhållningar. Så småningom, efter lite lösgörande arbete så som skänkelvikningar och mycket jobb med ställningen, så blev han lite lugnare och mer avslappnad i kroppen. Då började han lyssna för de finare hjälperna. Han var också lite spänd den första galoppen men det släppte väldigt fort idag. Efter ett par varv kände man hur varenda muskel bara slappnade av och han började jobba. Red mycket öppnor i alla gångarter vilket börjar sitta riktigt bra nu. Det är bara lite svårt att hålla exakt samma linje såpass långt som ridhuset är samt att verkligen ge minimala hjälper och inte för mycket av någon, men det är bara att fortsätta träna!
Avslutade gjorde vi i en lägre form med lite mer tryck framåt. Han får så fint och härligt steg då och han kändes faktiskt bra genomriden idag.
Hittade detta klipp av någon random anledning på Youtube. Hur reagerar ni när ni ser det? Min reaktion var usch vilket sätt att behandla sin häst på. Hästar är faktiskt inga leksaker.
Jag tycker det är skillnad på våra såkallade utmaningar och detta. Skulle aldrig göra något som hästarna tycker är obehagligt. Denna hästen ser inte alls ut att tycka detta är kul men är snäll och ställer upp.
Nej detta gillar jag INTE. Behandla inte din häst som någon leksak var rädd om den!
Detta skulle jag vilja kalla dåligt, riktigt dåligt. Men det är ju min åsikt, vad tycker ni?
Eftersom jag inte vant mig vid gipset riktigt än blir det nog lite väl svårt att rida dressyr, i alla fall såhär i början. Dessutom har fortfarande ont i handen så det blir tyvärr ingen ridning idag heller.
Mamma hoppar in och tar min plats idag. Men vänta ni bara, jag kommer snart igen och då är jag laddad till tusen
Cavallos MR Package är en A ponny som är uppfödd och ägs av familjen Ravik, men har idag fått gå vidare till det evigt gröna ängarna efter 22 år på denna jord.
Packe är inte en av stallasslas ponnyer men ändå en ponny som man lärt känna genom åren då han varit läromästare åt alla Raviks barn. Ingrid, Märta, Gunnar och flera andra barn som lärt sig trava, galoppera och så småningom tagit sina första språng på tävlingsbanan. Bland annat Emilia har fått förmånen att rida och tävla denna superfina lilla kille. Därför vill jag hedra honom.
Trots att Mr Package är en hingst så är han så otroligt snäll och ställer alltid upp för barnen även om han ibland busar lite.
Jag tänker på Ravik idag och förstår att det är en sorgens dag på Toresäter. VI TÄNKER PÅ ER.
Redan Onsdag, shit va tiden går. Tre lektioner idag och sedan stall. Tyvärr ingen ridning för min del. Tror det tar ett tag innan jag kan rida med gipset, kan ju knappt hålla mobilen haha.
Jag älskar människor som kan glädjas åt andra. Jag älskar när den där lilla nykända ungen på tio år gillar människors bilder på instagram, jag älskar när nykända ponnymorsor vågar ge andra beröm trots att dom inte känner varandra så bra.
Vissa tar kändisskapet på fullaste allvar. Två veckors tid på ponnyakuten gör att tjejen eller killen stiger med flera 1000 instagramföljare, och två länkningar för mycket på en kändis blogg gör att personen ser ner på andra och bokstavligen höjer sig själv till skyarna. Jag klarar inte av den typen av människor. De som bestämt surar, sätter solglasögonen på och går raka vägen till bilen för att ponnyn dom äger inte hoppade in rätt resultat till familjen. Skit i alla andra människor på tävlingen när det inte gick bra för oss liksom.
De människor som kan glädjas åt andra förtjänar helt allvarligt allt gott i världen. Med det säger GRATTIS OCH LYCKA TILL I FRAMTIDEN till denna underbara familj...
Idag började jag med att rida Danny en snabbis. Vi skulle bara testa hur han kändes och om han var annorlunda efter behandlingen. Vi satte bara upp ett räcke och rullade på det ett bar gånger. Han kändes mjukare i kroppen men han var samtidigt lite öm tror jag. Vi får se hur detta artar sig inom loppet av några dagar.
Sedan var det Villgotts tur och jag hade satt upp en bana. Jag red inte fram länge utan bara så att han skulle bli mjuk och varm. Dels för att han inte skulle gå så jättetufft men också så att han inte skulle bli allt för svettig i och med klippningen som skedde efter passet. Jag var iallafall noga med, direkt från start, att ha ett mycket bättre grundtempo på honom. I skritt, trav och så småningom även galoppen. Han var som en laddad bomb och tyckte nog det var jäkligt kul att få komma igång igen så som han laddade mot hindren! Efter några språng bromsade han upp sig lite eftersom han insåg att det inte gick att springa på hur som helst. Då hoppade han riktigt fina språng och vi avslutade så småningom som belöning!
Tänkte skriva lite om något såkallat självförtroende. Vissa har det, andra inte. Inom ridsporten är självförtroendet en viktig del. Man måste tro på sig själv och hästen om det ska funka. Eller det finns ju givetvis undantag, tex en självhoppande B ponny som hoppar allt man styr på, och det enda man behöver tänka på är att komma ihåg banan. Det kallar inte jag för ridning.
Fördelen med att rida såpass mycker unghästar/ponnyer jag har gjort är att man lär sig att få ett förtroende för hästen. Rider jag en orutinerad unghäst och inte tror på den, vem ska då göra det? Ne då funkar det inte, man måste ha ett förtroende för sig själv och hästen, thats it.
Sedan måste ju också hästens självförtroende byggas upp. Självförtroende och mod är viktiga egenskaper inom hoppningen. Hästen måste våga ta sats och hoppa dendär stora maxade oxern ryttaren styr på. Och ryttaren måste ha tänket "detta fixar vi" i huvudet. Positivt ska det va, det har Eamon lärt mig ;)
Mitt självförtroende ligger på topp. Jag har tagit Lövvi från otävlad till snart LA nivå på mindre än 2 år, och det är jag stolt över. Dessutom är hon ingen lätt ponny att rida, så henne har jag lärt mig mycket på. Nu har jag även beslutat att lägga storhästridningen åt sidan ett tag och satsa på ponny nästa år också. Jag vet att Lövvi har kapacitet för de allra högsta klasserna och dit ska vi. Tillsammans är vi bäst.
Tänker på dom som inte har någon bästa vän/vänner. Fy vad tråkigt. Jag skulle aldrig klara mig utan mina fina vänner då jag delar mitt liv med dem, Kajsa och Carolina. Har så otroligt många härliga och galna minnen med dom.
Vad tycker ni om det? Är det något ni anser är viktigt att ha på tävling?
Min åsikt om detta är att den röda rosetten är mycket viktig. En sparkande häst/ponny är en fara för både funktionärer och andra ekipage. Hur skulle ni reagera om ni red lite nära någon annan (utan röd rosett) och baam en spark på knäet tillexempel.
Sedan menar jag inte att man kan rida hur nära någon somhelst bara för att ekipaget inte bär röd rosett. Man får ju självklart ta ansvar för sig själv och sina handlingar, men en röd rosett visar att ryttaren tar ansvar för sin häst.
Så med detta inlägget ville jag få sagt att röd rosett i svansen är viktigt enligt mig.
Minns ni My? Hon tävlades alltid med röd rosett i svansen.
Jag sökte till ponnyakuten en gång för ett par år sedan , nu tycker jag inte att det är lika lockande längre eftersom det känns som om det inte är fokus på själva problemen längre utan att det mest är kommersiellt och det ska bli "bra" tv utav det hela. Sen kan det ju bero på att man är lite äldre nu ;) Men det verkar ju vara en otrolig upplevelse för de som varit med och ett minne för livet...
Lite lustigt är iallafall att det är hela tre av mina gamla klubbkompisar från BERG som varit med, Linus förra året och så Ingrid och Hugo säsongen som visas i vår. Ganska roligt sammanträffande tycker jag eftersom BERG är en väldigt lite klubb och det ska bli superkul att se även denna säsong eftersom man känner några som är med:)
På lördag har Grevagården regional tävling med bland annat kval till GP ponnyn. Eftersom man nu går med gips så får man ju stå vid sidan och titta på när alla andra tävlar:P
Carro ska ju starta Villgott i LB och LA som ett litet genrep inför SM som är i noveber även det går ju på Grevagården. Eftersom vi bara har okring 2 mil dit hemmifrån så åker vi med och hejar.
Jag har just varit inne o kollat startlistorna och jag känner ju massor av ekipage som ska starta Gp ponnykvalet vilket ju är superkul. Så 13.00 på lördag den 19:e sitter jag i publiken och hejar på alla er som ska vara med!Kanske blir det lite foton;)
Någon av er som ska dit eller som ska starta någon eller några klasser?
Vi får ofta frågor om vad man ska göra för att en blogg ska vara en bra blogg och här nedan tänkte jag ge 3 små råd där jag själv tycker till:
Åsiktsinlägg - Dessa ska komma när du har något du verkligen vill skriva om. Det är ingen idé och klottra ned några rader bara för att utan jag anser att det är här man går in på djupet och analyserar och reflekterar kring sitt ämne.
Design - Ha en proffsig design med detaljer som gör att din blogg står ut från andra. Akta så det inte blir rörigt och gör det lätt för en ny läsare att hitta i bloggen.
Bilder - Ha inte för stora eller för små bilder utan sikta på vad som är lagom för just din blogg. Var noga med att inte lägga upp allt för mycket mobilbilder med dålig kvalité utan blanda och variera. Nyckelorden!
Eftersom Villgott inte följde med på Eamonträningen så fick han vila i ytterligare några dagar. Det gäller verkligen att han är i toppform och känns pigg och alert igen när han "sätts igång" igen. Idag är det tänkt att vi ska ge oss på ett lättare hoppass. På onsdag är det sedan dags för lite dressyrtrim innan dagarna rullar på mot lördagens tävling på Grevagården. Där ska jag hoppa en LB och en LA och ska mest få lite rutin på innomhus banorna också. Känns han som vanligt så ska jag utmana honom lite mer med exempelvis tightare svängar och lite högre tempo emellanåt. Detta i den lägre klassen såklart. I LA:n satsar jag bara på en stadig nolla...
Jag tänkte att jag bara skulle vara en snabbis uppe i stallet idag men jag känner redan på mig att timmarna snabbt kommer dra iväg
Igår fick två av våra hästar på stallet en behandling av kinesiologi. Det hjälper till att balansera kroppen och musklerna samt hjälper hästen att läka. Den uppfattningen har iallafall jag fått. Danny och Minna hade äran att få bli omtejpade och njöt verkligen. Nu hoppas vi på resultat!
Tidigare i eftermiddags tog jag ut Ettan på banan för första gången på ett bra tag. Hon har ju inte varit 100% fräsch och då har jag låtit henne vila istället. Idag efter ett par veckor såg hon betydligt fräschare ut. Hon hade framåtbjudning och verkade inte tycka det var obehagligt. Trots det kan jag inte låta bli att tycka att det fortfarande sitter kvar litegrann i ena varvet. Det syns främst i traven för i galoppen ser hon endast stel ut, om ens det...
Åh blir galen på alla dessa "osynliga" hältor. Jobbas från marken ska hon iallafall även om det innebär att vi får hålla oss ifrån tufft arbete på volterna!
Det jag gjorde var att flexa henne, vilket innebär att hon ska i en minimal cirkel vända runt genom att hela tiden flytta bakbenet under sig. På detta sättet blir dom snabbt lösgjorda och mjuka. Jag longerade henne med pisken och visade att inte det var något farligt, vilket hon accepterade ganska fort. La även in lite galopp för jag vill att hon skall kunna göra en övergång direkt på kommando. Det är på gång men det dröjer nog ett litet tag innan hon orkar samla ihop sig och inte rusa i kurvorna så gruset skvätter haha!
Idag red jag med Danny på en utav lektionerna och vi provade som sagt ett nytt bett. Provade att ha ett pelham kort och gott och det var en väldans skillnad. Det har nämligen blivit lite problem tidigare med att han dratt så fruktansvärt och kört upp huvudet i luften total omedveten om ryttaren på ryggen. Det blir då så himla obalanserat och otryggt så vi tänkte prova detta.
Han är ju så otroligt känslig så det blev en enorm skillnad och han knäppte av om man höll i han minsta lilla för mycket, precis som vi trodde. Vi försökte ignorera den biten genom att länga halsen lite på han och låta honom gå på lite mer framåt. Så småningom så lugnade han ner sig och verkade trivas rätt bra och vi gjorde en hel del fina öppnor på långsidan.
I slutet satte vi upp ett hinder då det egentligen var där vi ville se hur han fungerade. Plötsligt insåg han att det faktiskt satt någon där uppe och blev med ens väldigt lydig. Jag kunde rida både lugnare och i ett högre tempo utan att han tog bettet och drog. Fantastisk skillnad, bra hjälpmedel eller inte - vi kommer ändå gå tillbaka till det tredelade då vi tror att det räcker att göra så här någon gång ibland. Framöver blir det som sagt en väldans massa markarbete och att möta problemen som uppstår!
Vi ska så smått börjat klippa de hästar som är i hårdträning för att de svettas något otroligt. Jag tror att Åsa tog en omgång på några storhästar häromdagen, men imorgon hade iallafall jag planerat att klippa Villgott. Det blir en helrakning så han är riktigt snygg inför SM. Så får det bli gosigt tjockt vintertäcke i hagen sedan...
Hej alla bloggläsare som stannat kvar under helgen trots vi bokstavligen lyst med vår frånvaro. Men får ha som ursäkt att ibland behöver alla ta helg. Har inte hunnit göra tidsinställda inför dagen men har en hel del idéer som skall skrivas ihop senare i eftermiddag. Efter det är det stallet som gäller såklart!
Idag blev det som så att Villgott fick vara hemma och Danny fick följa med istället och träna för Eamon. Villgotts tur får det bli nästa gång, som är i början av november.
Danny var från början väldigt lugn, lyhörd och reglerbar och blev snarare piggare ju längre in i passet vi kom. Vi jobbade först med serpentinbågar, tempoväxlingar och uppe på volten med sitsträning. Jag behöver verkligen träna på att sitta ner, är som en studsboll haha... Sedan övergick vi iallafall till att hoppa på en linje. Studs in och sedan fem galoppsprång och avslut med ett räcke. Som sagt var han lugn och jag fick istället gå på honom ett par gånger. Dessutom hoppade han så jäkla mycket så det kändes som jag var nära på att flyga ett par gånger, dom bakbenen!
Så småninom började vi hoppa bana och Dannys energi fördubblades kan man säga. Han blev lite trotsigare och tyckte bestämt att han kunde köra upp och fram huvudet mellan hindren så att det kunde gå lite snabbare. Jag hängde på lite tafatt och försökte bromsa utan att stressa honom. Det kändes väl lite sådär, men det gick ju. Inridningarna är inte det svåra känns det som, för där är han lagom ihopriden och lyhörd. Det är när det är hinder som kommer efter som han blir så galet hinderpigg. Träna markarbete vet jag någon som kommer få göra!
Vid tolv bilar ett gäng från stallet upp till Tidaholm. Det var ett bra tag sedan sist men nu äntligen är det dags igen. Vi kommer nog bli borta hela eftermiddagen så det gäller att klä både oss och hästarna lagom varmt. Troligtvis kommer vi få en hage till dom där så de för röra lite på sig, annars får de stå kvar i transporten den timman det gäller och äta hö.
Mamma fotar och filmar förhoppningsvis en hel del!
En underbar eftermiddag i stallet avklarad och två hästar ridna på det. När passen har gått så bra blir man så jäkla glad!
Började gjorde jag med Embla. Fokuset i början var att jobba henne mjuk. Mycket igångsättningar, byte av varv och kringelikrokar så att hon verkligen skulle jobba igenom hela kroppen. Hon är ju lite stel och loj så man får väcka henne på det sättet. Jag började hoppa på lite på lägre räcken och en oxer innan jag höjde upp och avslutade på 1 meter. Hon kliver ju bara över allt man sätter i hennes väg haha. Hoppar säkert hus...
Valde att avsluta bara för att det kändes så bra. Lyhörd och lite lagom motor sådär. Hade gärna sett en liten piggare dam men sprången och vägarna blev ändå bra. Lite humör hade hon också när svängarna blev jobbiga. Var nära på och flyga en gång men jag har uppenbarligen lärt mig av alla krumsprång
Efter det red jag Dunört ett dressyrpass som blev lite längre än väntat. Hon var så himla fin så jag ville inte sluta haha. I början var hon lite spänd och stel, men jag började med att rida henne i en ganska låg form och så småningom plocka upp henne när jag kände att hon började mjuka. Jag red väldigt mycket små vägar på henne och jobbade med ställningen så det bidrog en hel del. Jag fick upp henne i en form som varit svår att nå så snabbt tidigare samtidigt som hon var avslappnad. I galoppen provade jag lite öppna och sluta, det gick, men hon var pigg. Som en avslutande belöning fick hon trava på lite mer framåt och stretcha ut ordentligt!
Inatt har Flisan sovit över här och vi ska alldeles strax åka upp till stallet ihop och rida lite. Vi kommer iväg lite senare än tänkt men som tur var har vi ju resten av lördagen kvar. Mer update sen, höres!
Igår gjorde jag världens tidsmiss när jag trodde att jag lätt som en plätt skulle hinna rida en massa hästar och samtidigt ta stallet. Nu när hästarna står inne över natten så fördubblas stalljobbet och det tog mycket längre tid än jag först väntat mig. Sedan skyndade jag mig väl inte så värst mycket heller utan tog det i godan ro utan stress.
När klockan sedan var 8 och jag skulle åka hem var det kolsvart ute, redan. Nu är vintern verkligen på ingång...
Idag är det final i div 2 hoppningen, jag och Emilia har ju varit med i de två första omgångarna men idag skulle mamma iväg på en grej så vi kunde inta vara med.
Det har ju gått sådär för vårt lag så vi har ingen chans att placera oss totalt men vi håller ju såklart tummarna för våra lagmedlemmar idag. Håller såklart koll på Equipe
Första omgången var vi i Mölltorp och jag fick med mig en 3e plats hem, förra gången var vi i Lidköping och vi fick med oss två 2a platser så visst är vi ändå nöjda med våra prestationer:=)
Nu har vi nya planer för vår gamla goa Brownie. Eftersom hon fortfarande är riktigt fräsch för sin ålder och behöver ridas och arbeta så har vi bestämt att Tilde ska få ha henne på foder. Tilde, som ni hört om förr i bloggen, är en tjej som ridit Brownie mycket på lektioner och det har funkat utmärkt och båda verkar verkligen trivas med varandra.
Brownie kommer fortfarande såklart stå kvar på stallet så för henne kommer det inte bli så stor skillnad. Möjligtvis kanske hon får ett eller två äpplen mer nedkilade i krubban
Idag är det fredag vilket innebär slutet på skolveckan och början på stalldagarna. Så brukar jag se det då det är ofta som man är i stallet både fredag, lördag och söndag.
Som det ser ut idag ska jag främst ta alla stallsysslor och sedan när det är klart så ska jag rida så många hästar jag hinner innan eftermiddag blir kväll och jag behöver åka hem till annat som kallar... Jag lovar att idag ska kameran följa med upp och uppdatera mina bildmappar ett snäpp.
Vi har ju faktiskt väldigt många av hästarna som är har otroliga likheter men som ändå har sina små skillnader. För en ny person som kommer till stallet så skulle det nog inte vara helt lätt att skilja alla hästarna åt. Här kommer dom:
Come on ↑
Dessa båda är skimlar i ungefär samma nyans.
Minna ↓
Embla ↑
Båda är bruna, lika höga och har vitt tecken i pannan.
Lövvi ↓
Winston ↑
Båda två är små, har väldigt lik färg, har snarlika bläsar och samma utstrålning.
Jag känner att min sits blir bättre och stadigare numera men något jag fortfarande tycker är väldigt svårt är att sitta ned mjukt och stilla i traven. Är det en långsam och aktiv trav så funkar det utan större problem men när man ska länga eller rida på lite mer framåt så blir det genast vääldigt studsigt och okontrollerat för mig där uppe haha. Det blir ju ett stort problem i framför allt dressyrprogrammen då man vill störa sin häst så lite som möjligt.
Jag har inte kännt att det framhävs mer på större hästar respektive mindre ponnyer utan det kommer just när jag vill rida fram mer och det oavsett vem jag sitter på. Såklart vill man ju träna på detta varje pass så att det blir bättre och bättre men tråkigt nog har jag inga mer råd till mig själv än att bara nöta och nöta.
Ett tips jag dock hört är att man kan byta sittben ofta och sitta ned ett visst antal steg innan man börjar rida lätt igen. Detta upprepas sedan gång på gång. Men det är också det enda jag har. Så frågan till er blir då, har ni något sådant där supertips som kan vara till hjälp för mig?
Igår värmde jag upp Hyenan lite själv innan båda hoppade upp. Han var lite seg men det var kanske till vår fördel. När han fått röra på sig i alla gångarter så provade vi att skritta båda två på hans rygg. Så småningom travade vi även lite och eftersom han inte visade några tendenser till att tycka det var speciellt jobbigt så fortsatte vi med galoppen. Den var ju såklart betydligt lättare än gångarten innan. Hyenan tyckte kanske det var lite konstigt och onödigt och ansåg att vi skulle skärpa till oss om vi skrattade för mycket. Han skuttade gärna lite extra då haha!
I slutet hoppade vi även ett lågt hinder på kanske 60 cm. Det var inte så svårt som man trodde men tappade man balansen någon gång så gjorde man det rejält, som tur var så hände det inte speciellt ofta. Jag och Felicia teamar bra
Fixat med lite hinder i ridhuset. Snart rida Danny och Lövvi, kanske hinner med Carola också. Emilia och Tilde har jag lovat att hjälpa lite grann. Mycket och göra, så nu måste jag sätta fart!
Fine, jag kan köpa att det blir ett jäkla tjafs när en bloggare eller dylikt lägger upp bilder där ryttaren inte har hjälm på huvudet för trots att jag själv tycker att det är helt upp till var och en om man vill spräcka skallen eller inte så kan jag förstå oroligheterna som blir i kommentarsfältet. Omtänksamma läsare som undrar varför denna människa tar en sådan stor risk.
Nu kommer mitt MEN. Häromdagen såg jag kommentarer som närmade sig hundratal i antalet på ingen mindre än Nellie Berntssons instagram, det stora samtalsämnet och alla småflickors idol. Dessa handlar om varför sjutton hon inte bar väst. En säkerhetsväst var det alltså frågan om denna gången. Trots att Nellie hade jacka så antog alltså flera stycken att den inte lika gärna kunde vara under. Genast går detta från gullig omtänksamhet till roande besatthet...
Jag förstår att vi värnar om varandra och inte vill att onödiga olyckshänder, som man faktiskt kunde ha undvikit, ska hända men jag tycker det börjar gå till stor överdrift om vad varje individ ska ha för skydd. Jag menar är inte det upp till var och en vad den vill och kan rusta sig med?
Som sagt jag förstår tankarna hos alla som påpekar detta men jag tycker det hela börjar gå till överdrift. Förvånar mig inte ett dugg om dessa debatter kommer fortsätta mycket längre än så här... Vad tror ni kommer klagas på här näst?
Vad tror ni? Skymtar vi en väst under denna väst??
Nu vill vi ge er läsare rabatt på en värmebalja från Lantbutiken. Det är verkligen en riktigt lyxpryl att ha på vintern och kommer definitivt spara tid i din vardag.
Produkten hittar du HÄR som kostar ordinarie 5695:- men nu har 200:- rabatt. Med våran rabattkod "varmebalja140" får du ytterligare 100:- rabatt. Detta gör att värmebaljan endast kostar 5395:- , men skynda, erbjudandet gäller endast fram tills den 14 oktober!
Vi har fått en mycket rolig nyhet som rör oss, Felicia och mig, asslatjejerna.se. Kanske till och med två. Man vill så gärna skriva allt innan det händer men tyvärr kommer det inte publiceras förrän det är 100% säkert. Vad som dock är säkert är att detta kommer ta bloggen ytterligare några steg framåt!
Dressyrlektionen fick bli på Danny och jag är så sjukt nöjd. Fick en sådan otrolig känsla på varje moment och vill rida storhäst typ 24 timmar om dygnet nu... Ungefär.
Vi började med att trava fram dom på eget bevåg där jag jobbade mycket tempoväxlingar och böjde och ställde honom. Han kändes trevlig från start men vill gärna släppa bettet och bli lite kinkig när jag sätter honom på plats. Då gäller det för mig att verkligen driva fram till en mjuk och avslappnad hand så att hästen blir därefter.
Efter lite jobb på volterna började vi rida öppna längs långsidorna. Jag fick många småtips som gjorde att Danny lyssnade och gick jättefint. Jag kände de första gångerna att det saknades lite energi och korrigerade det sedan med att rida på han lite lätt framåt men samtidigt fånga upp i handen och på så sätt aktivera bakkärran. Detta gjorde vi även i galopp och han var otroligt rund och bärig. I höger är det något jobbigare och för övrigt har pojken lite dåligt flås. Så framöver blir det ännu mer träning!
Eftersom de jobbat på så bra var det verkligen värda en avtravning där vi lade ner dom i formen och lät dom stretcha ut. Danny fick trava på i ett lite friskare tempo samtidigt som jag ställde han åt båda hållen och han fick ett otroligt swung i steget som jag typ bara trodde var möjligt på Hyenan haha... Nej men tyyp...
Godmorgon grabbar och brudar. Allt känns så himla skönt numera och idag kommer bloggen bjuda på både det enda och det andra. Allt från rabattkoder till goda nyheter... Häng på!
Jäklar vilken teknik! Kan inte få nog utav denna filmen. Hästen heter Attitude och såldes för 520 000 kronor på Hopphästauktionen, Breeders som varit igång nu i dagarna.
Hoppas ur sadeln är vad jag skulle bli om jag hoppade den hästen!
Läget är fortfarande att Villgott ska vila, men såklart inte jag. Ikväll är det dressyrträning vilket jag tror är för Petra denna gången. Förra gången var hon nämligen, om jag vill minnas rätt, och tävlade själv någon stans!
Ska bli spännande att se vilken häst jag hoppar upp på idag. Faktiskt så är det så att det nästan alltid finns snälla personer omkring som filmar, speciellt när vi hoppar. Men det tar lite tid att få upp dom här av någon mystisk anledning haha...
En bild som värmer i mitt hjärta. Andra kvalrundan var det till och med. En av bilderna som ska få pryda min vägg när allt blir klart!
Vardagsmat numera verkar vara skräckexempel på hur sadlar ligger på alla olika hästar. En grej som uppmärksammas väldigt ofta är att sadeln är fel lagd på hästens rygg av ryttaren som ska rida. Oftast handlar det om att den ligger på tok för långt fram och väldigt sällan handlar det om att den ligger för långt bak.
Jag är verkligen ingen expert på det här med sadlar men jag försöker lyssna och ta till mig vad som sägs när Åsa eller andra på stallet informerar om saker som relaterar till detta. Till exempel när dom berättar att sadeln inte får ligga för långt fram att den ligger och trycker på bogbladet eller att den inte får vara för lång eller ligga för långt bak att den ligger och trycker på njurbältet. Därför är jag väldigt noga med att det ska bli rätt från början när man sadlar.
Vi är mån om att alla hästar på stallet ska ha en sadel som passar just den. Det händer ofta att vi får köpa in en ny modell för att vi inte hade en som låg alldeles perfekt. Inte får trång, inte för vid, inte lika i bakvikt eller framvikt. Nyligen fick Villgott byta sadel för att han ändrat sig i kroppen lite. Och det där lite kan faktiskt göra stor skillnad vid ridning!
Om du har svårt för att veta om du lagt på sadeln rätt kan ett tips vara att ta fram ena frambenet. Då framhävs bogbladet mer och du kan med handen känna om sadeln lägger för mycket tryck där. Prova!
Här hittade jag en bra bild på Hyenan där han har framsträckt ben med sadel på sig. Jag har även markerat på ett ungefär vart jag skymtat bogbladet och kan dra slutsatsen att denna sadel lagts på perfekt. (Man får också observera att det inte handlar om bara sadelkåpornas placering utan där det läggs tryck.)
Vad tror ni det är som gör att en del människor där ute sadlar så, ni får ursäkta men, fruktansvärt illa?
Uppvärmning är en otroligt viktig del av passet men skiljer sig så mycket från individ till individ. Många hästar kan behöva en jättelång och tuff uppvärmning för att över huvudtaget coola ner sig lite lite medans andra bara behöver en kort för att inte bli allt för trötta i kropp och knopp.
När vi ska värma upp med Åsa tycker jag vi värmer upp alldeles perfekt. För oftast så får vi börja trava igång dom lite innan lektionen börjar helt och sedan när hon kommer går vi in på övningar. Häromdagen när vi hade hopplektion började vi jobba lite bommar och travhoppa låga kryss. Alla red relativit nya hästar så det var perfekt för att få känna på dom lite utan att på något sätt bli långtråkigt.
Sedan känner jag också att uppvärmningen är en av de delar där du bör ta mest egna initiativ. Du känner din häst bäst och vet troligtvis med dig hur mycket den behöver ridas fram innan, precis som jag beskrev här i början.
Känner ni att ni får ut det bästa av eran uppvärmning, eller är det något som fattas?
Här värmer jag och Hyenan på volten. Detta var under veckan jag och Felicia var husvakt. Då fick vi ta väldigt stort ansvar och red alla passen själva och med hjälp av varandra såklart. Riktigt nyttigt det med!
För mig är det viktigt att inte bara vara tränad för ridningen, utav även ha bra kondition. Har jag hållt igång en vecka med annat än bara ridningen känner jag mig starkare. Mer fit for fight, om ni förstår. Dessutom tycker jag det är väldigt roligt och skönt att ta sig ut och springa en runda.
Springer ofta när jag är frustrerad och behöver rensa tankarna. En bra spellista och sköna joggingskor sedan kan inget stoppa mig.
Jag är nog världens mest negativa människa, vilket kan vara riktigt jobbigt ibland. Har lust att bara be någon slå mig i ansiktet när jag är som värst.
När jag vaknar på morgonen känns allt tråkigt. ALLT. Ibland håller detta i sig och hela dagen känns grå, men oftast brukar jag pigga upp mig och se allt från den lite ljusare sidan.
Idag har vart en såndär grå dag. Vaknade och blev nästan försenad, håret blev inte bra och ja ni vet ;)
Detta ekar i huvudet på mina sämre dagar, whatever you think, think the opposite.
Typ såhär har mitt ansiktuttryck vart idag hehe ;)
På något sätt är det så avslappnande att vara ute och gå med hunden. Jag var ute och sprang en sväng förrut och avslutade som vanligt med en runda i lugnare tempo tillsammans med vovven. Är så skön nedvarvning för dels motionen, men även på kvällen.
Trots kvällens ihållande regn var vi ute en bra stund och vi var ju mindre torra när vi kom in haha...
Stalledig eftermiddag väntas efter att ha avklarat ett prov i skolan. Kändes bra för en gångs skull och imorgon är det ännu ett, som jag planerat skall kännas minst lika bra...
Har vart hemma i någon timma och har redan lämnat in två inlämningar, diskat, tvättat och pysslat lite i rummet. Vad är det man säger, vuxenpoäng till mig?! Haha.
Skitsnack är något som går runt. Det är inte i perioder utan det finns ta mig fan hela tiden. Och jag är så besviken på mig själv att jag inte kan stå ut från mängden och vara den som inte snackar. Men jag är väl inte mer än människa...
Skitsnack är numera en vardag för näst intill alla människor, kan jag våga mig på att säga. Såklart i olika grader. Vissa är brutalt elaka och sågar ner människor, rent utav mobbar, medans vissa kanske stannar på en liten schystarre nivå och bara ger små pikar. (Hur man nu kan blanda skitsnack och schysst i samma mening...) Till och med din egna kompis verkar nu kunna slänga ur sig vad som helst - i din närhet eller inte närhet, utan att få dåligt samvete. Det kan vara saker du gjort som inte dugit eller en ridstil som enligt den här personen bara är så fel. Människor som tycker att gå bakom ryggen på de man känner är hur okej som helst.
Jag erkänner att jag inte är den som alltid håller för munnen när jag har åsikter. Jag står så otroligt nära Felicia så till henne kan jag säga exakt vad jag tänker, nästan att egentligen inte veta vad det är jag slänger ur mig. Vid närmre eftertanke är det sedan en massa skitsnack jag suttit och hävt ur mig. Men jag vet att det som sägs mellan oss stannar mellan oss och är oftast bara ett tillfälligt diskussionsämne i brist på annat. Det är aldrig något vi skulle sprida vidare eller säga till personen i fråga.
Sedan vet inte jag om det är någon ursäkt i sig, men det får väl vara min. Jag ger också mitt lovord på att jag ska sluta bry mig så otroligt mycket om andra - även om det betyder att det bara är till min kompis jag pratar. Är ni på?
Jag ger dessutom blanke (Ska sluta svära nu ) i om folk påpekar min storlek på Villgott. Att jag är för stor på honom och att det aldrig skulle kunna gå. Men se på? Det gick, konstigt va? Konstigt att jag som var så lång, tung och dålig ryttare på ponnyn nu klarat vårt mål utan det minsta problem. Vad hände...?
Nej de allra flesta av er verkar faktiskt inte se något problem i det, men jag fullkomligt njuter av att visa dessa människor som gör det, hur fel de hade.
Såg ett inlägg på Ponnysanning ang. dessa täcken. Jag själv tycker dom ser obehagliga ut. Tror inte att hästarna trivs med att vara så instängda. Täcken upp till halsen är en grej, men detta tycker jag är överdrivet.
Igår hoppade jag ju som sagt Danny och det var verkligen något nytt. Eller nytt ska jag väl inte säga men det är annorlunda att sitta på stor häst för mig. Inte minst för sprången som blir större och kräver mer följsamhet av mig som ryttare. Just den biten behöver jag stärka lite. Att kunna känna att jag inte faller fram så utan jag verkligen är stadig nog att sitta emot.
I det stora hela får jag väl vara nöjd över vårt första hoppass ihop. Jag lyckades ju iallafall sitta kvar i sadeln och klarade mig igenom banan Nä men ska börja ge mig en klapp på axeln istället för att se så fruktansvärt mycket fel i det jag gör. Efter tio års nötande på hästryggen borde jag ju inte vara fullständigt kass... Hehe...
Innan detta passet red jag för omväxlingens skull Biffen på en lektion. Jag har bara skrittat på honom lite innan men hade ändå fått en uppfattning av honom som stämde rätt bra överens med verkligheten. Vi jobbade mycket volter med hästarna, att dom skulle ridas utifrån och in och inte svaja åt något håll i dom. Detta gjorde vi i trav och galopp vilket gjorde Biffen väldigt mycket mjukare och trevligare ju längre in i passet vi kom. Han är ju inte fullt igångsatt så han tyckte allt det var lite tufft men jag är faktiskt mycket nöjd över det vi åstadkom under gårdagen!
Hästarna som fick delta på dagens pass var Carola, Danny och Flemmah. Jag red Carola för första gången. Hoppade en bana utan några somhelst problem.
När jag först började hoppa red jag henne som en unghäst och trodde hon var ganska orutinerad. Sedan får jag höra från Åsa att hästen har gått 1.30 klasser, haha!
Hon var supermysig. Okomplicerad, blev lätt så att jag bara åkte med eftersom hon skötte sig själv...
Har tänkt lite på vilka uppoffringar vi som tävlingsryttare gör. Sovmornar tillexempel? När andra säger sovmorgon på helger säger vi -gå upp ännu tidigare.
Är det tävling på Lördagen spenderas hela Fredagkvällen i stallet för pyssel och förberedningar. Jag själv tycker det är skönare om tävlingen ligger på en Lördag, då har man Söndag att softa och ladda upp inför en ny vecka. Om det inte är två- eller tredagars såklart. (Vilket är roligare.)
Personligen gör jag gärna dessa uppoffringar för att få tävla. Det är det bästa jag vet.
Målet med min ridning? Hmm just nu skulle jag nog svara börja tävla fälttävlan på den frågan.
Har alltid velat prova på fälttävlan, och nu sitter jag här med ett fälttävlanskort och det är bara att åka ut och starta. Har ju inte helt koll på alla regler inom denna gren, men lyckligtvis är ju Åsa erfaren fälttävlansryttare så henne har vi ju att lära. (Lyx)
Efter tempotestet fick jag lite tips utav tränaren. Hon tyckte att jag skulle rida på lite extra mellan hindren och bromsa ner lite mot hinderna så Lövvi verkligen får titta ordentligt. Hellre några tidsfel än stopp - på den fronten håller jag helt med.
Ska bli spännande att se vart detta leder, men just nu är jag riktigt sugen på att åka ut och starta.
Eftersom Villgott ska vila resten av veckan så får jag rida någon annan på kvällens lektion. Vem det blir kommer komma lite som en överraskning. Ni vet som tiden på ridskolan när det mest spännande ögonblicket på dagen var att få kolla i pärmen vem man var uppskriven på
Kanske hinner vi också få med en snutt på film eller bild...
Jag har inget direkt träningsupplägg för denna vecka som är. Som det ser nu är det stallet 5 dagar som gäller. På Söndag åker vi ju till Tidaholm och tränar för Eamon och Villgott ska stå ända fram tills dess. Det jag får göra helt enkelt är att fortsätta rida lite andra hästar som jag gjort de senaste dagarna. Tror dom är mycket nöjda över att få komma ut lite extra.
Dessutom så måste jag komma igång med mitt hopprepshoppande. (Långt ord) Vet nog ingen osmidigare människa när det gäller uppsittning på stora hästar. Tar mig många mer sekunder än det egentligen borde...
Wow. Vad hände? För inte alls länge sedan var bloggen raderad. Tom, borta och inte alls läsbar. Nu några veckor senare har vi fler besökare än innan. I början var jag rädd att det bara var något tillfälligt men kan nu garantera att vi stadigt klättrar uppåt. Men vart siktar vi? Vad är egentligen vårt mål? Det vet jag inte ens själv. Allt jag vill är att nå ut till fler och fler läsare och bli upptäckta. Att vårt namn blir igenkänt. Vi får väl se och hoppas...
Kanske var det utmaningen som slog igenom och vi är er pliktskyldiga att göra en till?
Idag får det bli en slapp dag. Inga måsten utan bara ta det lungt och vila upp sig inför den kommande veckan.
Igår red jag Danny och Lövvi i ridhuset. Danny travhoppades på små kryss, pigg och glad somvanligt. Lövvi däremot kändes inte riktigt som hon brukar men det kan bero på att jag inte ridit henne på en vecka.
Nu var det våran tur att åka upp och kika på alla söta valparna. Mina syskon blev väldigt kära och helst av allt skulle man ju vilja ta med dom allihopa hem...
Dessa fyra bilder har jag beställt av min farbror. Svartvita precis som ovan och de hoppas jag ska sitta på min vägg inom den närmsta veckan. Kommer bli jättesnygg och framförallt minnersvärt. Framöver skall mer kort upp på de hästar jag tävlar och ev tränar lite intensivare. Men det får bli då det
Många gånger har jag tänkt hur skönt och framförallt roligt det skulle vara att ha en häst utanför dörren. Hur spännande det skulle vara att flytta till en gård med både det ena och det andra som gjorde att man hade plats för det mesta. Som gjorde att man hade plats för en helt egen häst.
Men sedan kommer tankarna som skjuter slutsumman i taket. De tankarna som gör att man inser att det inte skulle funka om man iallafall har tankat och mål och vill komma framåt i ridningen. Jag måste ju ha en ridbana och träna på? Jag måste ju ha ett ridhus när banan inte är ridbar på vintern... Jag måste ju åka till tränare - eller ta tränare till mig. Jag måste ju ha någo typ av användbart hindermaterial, eller ska jag vägra hoppa de gångerna jag inte kan ta mig till en annan anläggning? Vilket för den delen inte skulle bli speciellt ofta då det skulle kräva otroligt mycket tid från förälder.
Så genast skjuts tankarna, iallafall i åldern jag är i nu, bort från mig. Ganska genast inser man att det finns fler nackdelar än fördelar och att det här med att äga häst kanske inte är så jäkla givande ändå.
Och vet ni vad jag mer inser? Hur jäkla bra jag har det nu. Vilka otroliga möjligheter stall Assla erbjuder mig som många människor där ute utan häst bara kan drömma om. Det är träningar på gården två dagar i veckan, det finns tillgång till ridbana och ridhus samt en massa olika hindermaterial. Jag får också ett stort stöd från Åsa som driver allting. Givetvis har jag motkrav på mig som beridare för att det hela ska funka. Jag ställer upp och gör otroligt mycket saker i stallet - men med glädje om det innebär att jag får ut så mycket som jag gör av det.
Nu kanske ni undrar varför jag då inte kan stalla upp en häst på gården. Då har jag ju alla dessa möjligheter OCH en helt egen häst. Men vad är det för skillnad mot vad jag har nu? Jag får i princip rida vilken häst jag vill och hur mycket jag vill och skulle säkerligen kunna träna och tävla vilken som helst också. Jag vet att bara man har ett bra och rimligt mål så skulle man få fullt stöd. Så jag känner, varför inte nöjda sig med det man har, än att dra på sig en himla massa mer kostnader utan någon som helst skillnad?
Jag trivs oerhört bra som det är nu. Vi sliter som få men får en oerhört lyxig plats att vara på, precis som vi vill ha det. På vårt fina stall med våra fina hästar
Om Rita: Rita är en shettis som tar det mesta i sin takt. Därför passar hon utmärkt till att lära små barn att rida. Rita är även körd mycket vilket hon tycker är jätteroligt!
Det här vädret bjöd dagen på vilket inte var det trevligaste. Trots det trimmades nästan alla våra goa hästar i ridhuset.
Jag började med att rida Embla. Provade att ge henne lite längre tygel för att undvika att hon blir så stretig och det passade henne väldigt bra. Hon bar sig faktiskt bättre där än när man försöker plocka upp henne i formen trots att hon inte är riktigt redo. Hon blev nu ganska fort mjuk och följsam.
Förutom att jobba med en jäkla massa volter så jobbade vi lite markarbete. Jag vet med mig sedan tidigare att det är väldigt lösgörande för henne och hon kommer igång med hela kroppen. Så studs fick det bli som avslutades med ett räcke. Fantastiskt mysig var hon idag måste jag säga!
Häst nummer två fick bli Dunört. Hon är inte helt fräsch men behöver ändå få röra på sig och idag handlade det om bara några minuter i alla gångarter. Hon tyckte nog bättre om det än att få stå och skrota i boxen. Drottningen älskar att jobba!
Resten av tiden spenderades till att hjälpa till i ridhuset där fler hästar reds. Riktigt avslappnande eftermiddag!
...Ännu en långpromenad med vovven. När jag klarar av att motionera eller göra jobbiga saker utan ett helt fungerande headset vet man att jag är på bra humör Jag vet inte varför. Känner mig bara så himla glad nu för tiden.
Mer som ska göras ikväll är att mysa ner mig tillsammans med familjen och se på något bra på tv'n. Tänkte också ge mig på att städa upp lite på mitt rum. Vänta er ett inlägg om dagens ridning också såklart!
Ni som följt bloggen under en lång tid vet ju att vi är ute och tränar och tävlar väldigt mycket. Hästarna är dock inte bara duktiga tävlingshästar utan fungerar även utmärkt på våran ridskola. Två gånger i veckan går hästarna lektioner och övriga dagar utbildas de utav någon av oss som rider på stallet.
Man blir så varm i hjärtat när barn som inte ens når ner till sadelkåporna får lov att ta de första travstegen och hästarna verkligen smyger sig fram så försiktigt för att inte barnet ska tappa balansen. Eller när dom lektionen efter gör ursnygga skänkelvikningar med den mer rutinerade ryttaren...
Åsa Larsson och Petra Alm är det som har lektionerna och är väldigt duktiga och omtalade. Bor du i närheten och vill börja på ridskolan med det lilla extra? Klicka er in HÄR.
Bönar och ber om att ni kanske har ett litet tips på mitt problem. Jag vet egentligen inte när det kommer och heller inte varför. Men jag vill veta vad jag ska göra åt det när det väl dyker upp
Det är som så att jag har sjukt ont nere i ländryggen och uppåt som oftast kommer ett par timmar efter att jag ridit. Eller om jag har ridit och sedan sitter still och ska resa mig. Då kommer smärtan i det läget när man ska ändra från böjd rygg till svank eller tvärtom. Man kan inte ställa sig upp rakt igen för då viker sig hela kroppen.
Igår var det värre än värst och jag kunde inte ens sopa stallgolvet som var min sista stallsyssla. Det enklaste på hela listan. Jag gjorde det ju såklart endå, men illamåendet sköljde över mig och jag var nära på att bryta ihop vilken sekund som helst.
Senare på kvällen kände jag inte av det så mycket då jag var ute på en lång promenad med hunden. Nu på morgonen är det dock tillbaka och jag kommer förmodligen ha så här ont tills jag väljer att röra på mig ordentligt. Då försvinner det en stund (Ja såklart för att sedan återkomma)
Någon bloggläsare som har samma problem och vet vad det är för något? Vill inte klaga o grina utan vill bara att det ska försvinna så jag kan vara gladis igen.
Nu åker vi till långemossen för att sniffa på valpisarna som nu öppnat ögonen och börjat så smått att upptäcka världen. Känns inte alls så länge sedan vi fick hem Alsing som ju är en helbror med dessa 12 små söta varelser och det är ju såklart extra kul att följa dem med tanke på att man vet hur dom kommer se ut som stora.
Idag blir det ännu mer ridning, fast först i eftermiddag. Ska rida ett par stycken men har inte riktigt bestämt vilka det blir ännu. Brukar välja de som jag antingen är riktigt sugen på eller dom som behöver motionen bäst. Kameran åker med upp vilket jag har tänkt att den ska göra oftare. Mycket roligare med nya fräscha bilder här på bloggen!
Slänger in ännu ett godmorgon inlägg då, känner att det är så mina blogginlägg på helgen brukar börja haha. Då räknas verkligen morgonen, på veckodagarna försvinner den bara...
Igår var jag igång hela dagen och avslutade kvällen med en lång lång promenad med vår alldeles egna fina vovve. Snacka om helt slut så idag var det dags för sovmorgon!! Som jag längtat hela veckan haha
Idag satt jag upp på Dunört när jag kom till stallet. Hon skulle bara få röra på sig lite grann så jag red i kanske 25 minuter. Hon var dock väldigt rolig att jobba med den stunden. Egentligen var hon stel och osmidig men det känns som att jag fortfarande vet hur hon ska ridas så jag löser det väldigt fort. Och lite instruktioner från när Åsa tränade oss sitter allt kvar! Hur som helst tror jag även hon tyckte passet var roligt.
Efter det var det Dannys tur att gå på banan. Jobbade mycket tempoväxlingar i alla gångarter samt jobbade med ställningen, fokus på att hela tiden hålla honom sysselsätt helt enkelt. Han känns lite låst ibland men då är det bara att jobba med lösgörande övningar så att han mjuknar. Det är framför allt när jag ställer om honom som jag känner att han inte är helt eftergiven och vill följa med. Men det klart, allt kan ju inte ske på 45 min utan han får successivt ge med sig. Annars tyckte jag att han var väldigt snäll, pigg och lyhörd!
Bjuder på två, hrm, fina från dagen. Cajsa var med under hela kvällen och hjälpte mig med alla stallsysslor. Tror ni jag har hunnit lära henne allt jag kan ännu
Alla har vi smeknamn på våra hästar, en del ett och en del flera. Vissa av våra hästar har ganska långa och krångliga namn som blir jobbiga att använda i vardagen, så här nedan följer smeknamnen på dessa hästar:
Häromdagen bestämde jag tillsammans med Åsa att Villgott ska ställas av. Bara i ett par veckor. Han växer lite nu och har blivit lite loj och då behöver han vila lite så han får tillbaka energin. Dessutom är han bara 5 år och när han går så jäkla bra som han gör nu måste han få pusta emellan. Det tar på krafterna att vara på topp...
Att vi valde att han skulle vila just nu är för att det passar bäst in med hur höstsässongen ser ut. När vi startar igen sen så är det träningar och tävlingar som gäller. Och ännu mer roligt på vägen!
Fram tills att ungefär dessa två veckor har gått ska jag rida lite andra hästar vilket såklart ska bli lite spännande. Dunört är bland annat en jag skulle vilja prova på igen då det var sjukt längesedan jag red henne ordentligt. Vi får väl se helt enkelt vilken blandning det blir. Det viktigaste är iallafall att min prins får återhämta sig ordentligt efter alla dessa nya intryck han tagit med bravur!
God morgon på er, en underbar höstmorgon och kanelbullens dag
Kikar in såhär vid frukosten och ser att det redan varit inne massa goa läsare! Idag blir det skolan om den stund, börjar lite senare idag så kan slappa lite med katten o datorn...
Kika in under dagen så kommer det updates, passa gärna på att ge tips på vad ni vill att vi ska skriva om...
Oavsett vilken sport man håller på med, fotboll, handboll,brottning, konståkning och så vidare så samlar man ju på sig en del priser, i ridsporten är det ju plaketter och rosetter samt hederspris som man tävlar om, just hederspriser kan ju variera mellen pokaler och presentkort till grimmor och chabrak eller annat. Men alla tävlingar har rosetter och plaketter som priser.
Ni som inte har koll på hur prissystemet inom ridsporten fungerar förklarar jag lite här nedan:
Blå/gul = förstaplats
Blå = andraplats
Gul = tredjeplats
Röd = fjärdeplats
Grön = femteplats
Vit= sjätte och vidare placerad
Hur många placerade det är i en klass bestäms av hur många som startar och det är en placering per 4 ryttare
är det tex 36 startande blir det 9 placerade
Hur gör ni med era priser, lägger i låda eller sätter upp på väggen?? Mamma sätter upp alla avd A placeringsrosetter men inte CL rosetter, dom sparar jag i en låda. Även mina plaketter samlar jag för tilfället i en låda fast jag tänkt sätta dom på boxdörren när jag får tid...
Carro skerev ju vad hon har för planer framöver och hon har ju ett SM framför sig i November så hon taggar ju mycket inför det såklart så att Villgott kan va på topp i finalen.
Själv har jag börjat trappa ner lite för att ligga lågt ett tag, har bara en tävling kvar inbokad för iår och det är den 17 november en lokal på hemmaklubben där även årets klubbmästare kommer att koras.
Kollade igenom alla mina tävlingar under Året och det har blivit hela 27 starter både lokala och regionala. Utöver dessa även en hel del pay and jumper
De hel del placeringar har jag tagit hem av blandad valör, några vinster många 2a placeringar och flera 3e.
Jag har startat upp till reg LB+5
kan kort sagt säga att jag är supernöjd över denna tävlingssäsong och med tanke på att Lövvi bara är 6 år så är det faktiskt rikigt bra gjort av oss tycker jag ;=)
Ett litet axplock från alla tävlingar under året;)
Och nej haha - lovar detta ska inte bli någon jäkla inredningsblogg. Tro mig jag är kass på sånt där. Jag och säkert bara jag är bara så otroligt exalterad över hela den här grejen med att göra om rum så det är lika roligt att dela resultaten. Men nu lovar jag, inget mer om det förrän allt är klappat och klart
Kvällens träning bjöd på lite olika övningar. Vi värmde upp på lite bommar i trav där vi skulle ha lite kortare steg på dom och nästan tänka som i en piaff. Jag tyckte att jag fick ihop Villgott väldigt bra och han var lyhörd för mina hjälper. I vänster varv bryter han gärna ut i sidorna när det blir för jobbigt att samla sig på rakt spår, men det är ju en annan femma.
Så småningom övergick vi till galopp och jobbade över galoppbommar. Det var ganska stort avstånd emellan dem så det gällde egentligen, utan att höja tempot allt för mycket, att ha ett ordentligt påskjut med bakkärran. Vi fick sätta Villgott på plats lite och efter det gick det som hejsan.
Avslutade gjorde vi med en trekombination som han tog lätt som en plätt. Jag måste verkligen bara tänka på mitt överliv och ha ett stadigt sådant så det inte blir så svajjigt där uppe på ryggen emellan hindren. Ge stöd helt enkelt. Varvade gjorde vi med lite serpentinbågar med inslag av skänkelvikning.
Jag är i det stora hela nöjd med passet även om det väckte en hel del tankar till liv. Tänkte berätta om det i ett annat inlägg, kanske...
Prov står som sista skolgrej för mig idag, innan jag äntligen får ta bussen hem. Historia är det och vad skönt att kunna bocka av iallafall ett prov på den långa listan...
~Ungefär så här känner jag för alla prov just nu ~
Onsdag, ni borde veta vad som gäller vid det här laget?
Dressyrträning! Petra är så himla rolig och duktig så det är verkligen en av höjdpunkterna på veckan. Precis som alla andra träningar givetvis, men när man verkligen klickar med sina tränare (som vi har turen att göra) så blir allt så mycket bättre, visst är det så?
Villgott ska ridas igenom ordentligt. Gäller att vara i topp inför....SM!
Tror ni mamma hinner följa med upp och fota/filma lite tro? Vad vill ni helst ha?
Jag kom ju på nu att jag inte riktigt hunnit med att lägga upp filmerna från vår senaste terrängträning. Ska plocka ihop en bra film och bjuda på den under morgondagen. Så nu vet ni att den kommer!
Är det bara jag som tycker såhär eller är det fler?
Många av de hästbloggar som från början var just hästbloggar går mer och mer över i mode/livsstils bloggar och det skrivs mindre och mindre om huvudämnet häst.
Jag har iaf inte något emot modebloggar men när jag är ute efter att läsa hästbloggar kan jag irritera mig lite på att det fokuseras på helt andra saker.
Jag menar för mig är en bra hästblogg en blogg där jag kan få tips, råd och inspiration till min egen ridning och då vill jag inte se inlägg efter inlägg på "snygga skor" eller få sminktips för är det det jag är ute efter då söker jag mig till en helt annan typ av blogg.
Ibland är det såklart kul att se lite annat än bara häst om bloggarna bakom bloggen men det ska i huvudsak handla om häst om det ska kallas hästblogg
Äntligen börjar allt jobb med bloggen löna sig. Eller ja, egentligen har man väl inte direkt slitigt för någonting, men det är så himla roligt när man får respons på det man gör!
Enda sedan några dagar tillbaka har det sakta men säkert ökat med besökare här på bloggen och igår fördubblades antalet. Det är så otroligt roligt att se att ni är med
Idag har jag inte varit i stallet utan tillbringat tid hemma för plugg. Har ett prov imorgon och ett på torsdag som jag vill klara bra. Har suttit i timmar nu och bara räknat mattetal haha. Nu var det dags för en lite paus tyckte jag!
Jag ska slänga upp några inlägg till imorgon men jag hoppas ni kan ha lite överseende om det blir lite få inlägg! Men glöm ändå inte kika in, för jag har en rolig nyhet att berätta...
Dagarna bjuder på allt kyligare väder, men framför allt har blåsten kommit fram. Björnpälsen lurar också på många kroppar. Därför har vi nu börjat täcka våra hästar så smått. Någon mer som är igång?
"Hoppa studs utan utrustning. Klarar ni det är ni riktigt duktiga. Lycka till!! :)"
- Alva
Utmaning 1 är avklarad med goda resultat. Igår tog vi av både sadel och träns efter lektionen och började med att rida med endast en tygel runt halsen som stöd. När vi hoppat studsserien så några gånger tog vi av tygeln och red helt utan utrustning. Hästarna tyckte dock det var lite roligare att då galoppera i en klunga så jag och Emilia valde att avgå så att Felicia kunde fortsätta själv. Är dock sugen på att uppta detta någon annan gång så att alla tre kan klara det haha!
Riktigt roligt var det iallafall och det bjöds på en himla massa skratt. Film kommer under dagen!
Igår hoppade vi som sagt studs på lektionen och det blev med fem stycken kryss. Det var en riktigt teknikövning som ledde hästarna till självtänkande. Det är även otroligt bra styrke och balans träning - för både häst och ryttare.
Värmde upp gjorde vi med klassikern slalom mellan koner. Blev lite väl vida bågar i början för min del och Villgott flöt ut lite, men när han mjuknat så kunde jag rama in honom och rida mycket finare vägar. När det var klart kom vi ganska direkt på studsen i och med att det är en ganska krävande övning och då inte bör göras allt för mycket.
Eftersom alla vi tre är på gränsen för stora för våra ponnyer är det extra viktigt att vi tänker på anridning och position över hindret, så medan hästarna fick lära sig att sköta sig själva så fick vi vara i fokus. Jag tyckte det gick bra. Vi jobbade på att sitta upprätt, trampa ner hälen, vrida ut tån och hålla in armbågarna. Jag fick några aha-upplevelser och då är man mer än nöjd. Villgott också tror jag då han verkligen fick bromsa upp och hoppa på styrka.
När vi skrittat av och stretchat hästarna kom vi på att vi kunde göra en utav utmaningarna. Så det var bara av med utrustningen och upp igen på världens bästa assla-ponnyer