För er som inte missat det så skrev Felicia ett inlägg häromdagen som handlade om hur viktigt det är med självförtroende när man håller på med det här med hästar. Och visst är det otroligt viktigt. Men håller ni inte med om att de även finns de ryttare med självförtroende som skulle räcka till tio till? Alltså alldeles för mycket...

 

Egentligen är det ju nästan bara positivt med att ett självförtroende är lite mer än på topp. Missförstå mig inte, för att tycka bra om sig själv är verkligen inget fel, speciellt inte i en sport som denna. Det behövs. MEN. Den lilla nackdelen finns och det är att, beroende på hur man är som person, man kanske har svårt att inse att man faktiskt kan och behöver bli bättre. För oavsett hur duktig ryttare du är så kommer du aldrig vara fullärd. 

 

När jag skriver nu så syftar jag alltså på dom med way to much av av hur bra dom är. De har svårt för att lyssna på folk och ta till sig kritik, även om den är konstruktiv. De envisas med att inte lyssna på sin tränare och håller sig gärna för sig själv utom räckhåll för hjälp och stöd. Om jag får flika in så är det ofta dessa ryttare som har en bra bit kvar till att klassas som duktiga och rutinerade.

 

Tro mig, hur bra vi än är så kommer vi alltid, alltid kunna lära oss mer! Visst är det så?