Måndag morgon, segt att gå upp men desto roligare i kväll då vi har hoppträning. Har ju spenderat en hel del dagar på Grevagården och blivit inspirerad av alla fina ritter och hästar så ikväll står banhoppning på schemat, vi ska bygga vår alldeles egna SM bana;)

Gårdagens finaler var spännande, för B ponnyerna  kunde det varit lite svårare bana kan man tycka, nästan alla nollade och det blev inte särskilt spännande däremot för C och D ponnyerna var det en mycket svår bana och många ramlade av och fick lämna banan till fots. Kände verkligen med dessa ryttare måste ha varot riktigt surt att snubbla på målsnöret.

Hur som helst så Får vi lov att gratulera SM vinnarna och ett speciellt grattis till Ingrid Raviks 5e plats och såklart Lovisa Jacobssons 3e plats!!    BRA JOBBAT

                                                    Bilden kommer från tidningen ridsport

 

Efter första dagen av 4 på ponnySM tävlingarnas läktare så är man sjukt sugen på att komma igång o träna o tävla ordentligt igen. Det är lätt att sitta på läktaren och ”rida” o tänka att sådär skulle jag inte gjort om jag suttit på den ponnyn.

En del ryttare har det där fokuset som behövs för att komma upp på stora mästerskap och man ser verkligen hur många timmar i sadeln som ligger bakom resultaten. En del ryttare har inte varken fokuset eller ridtimmarna utan bara en snäll ponny med kapasitet som gör det mesta av jobbet. Men dessa två typer av ryttare har ändå ett gemensakt de är VINNARSKALLAR!!!

Hur är en tävlingsmänniska/vinnarskalle?

Hur är man som person om man älskar att tävla i alla sammanhang? Har inte alla en inneboende lust att vara bäst eller i alla fall bättre än sist eller åtminstone lika bra? Vad är det som driver en att vilja göra bättre o bättre o aldrig ge upp?

Jag är en riktig vinnarskalle, men jag känner inte alltid att jag till varje pris måste vara bäst, men jag vill gärna känna att jag gjort mitt bästa. Jag har försökt att hålla på med hästar och ridningen bara för att det är kul, men jag älskar verkligen tävlingsmomentet. Hela grejen, man gör iordning hästen och alla grejer fixar outfit och pysslar kvällen innan, lastningen på morgonen och när man rullar ut från gårdsplanen på väg mot tävlingsplatsen. Förväntningarna, hoppet om att man ska få stå som en av pristagarna på prisutdelningen längtan efter att allt slit i ridhuset ska ge resultat.

Jag tror att anledningen till att jag verkligen gillar allt det där är att jag under mina år på ponnytävlingar aldrig har haft en ponny som går som tåget, jag har fått kämpa mig dit jag är idag, Lövvi är den ponny jag ridit från det att hon var 4 år, hoppat pay and jumper på 50 cm och sakta men säkert byggt upp det vi har tillsammans

Är det då viktigt att vinna?

För mig är det viktigt att vinna, men att vinna behöver inte nödvändigtvis vara att komma först, det beror på vilken tävling det gäller och vilket motstånd man tävlar mot. Det kan ju också bero på vilken häst man sitter på.

Är det tex en unghäst som är ute för första gången så tycker jag att det är en vinst om man kommer runt banan med ett bra flyt.

Känner man att man gjort sitt bästa för att hjälpa hästen att göra sitt bästa så är det en vinst isig tycker jag, såklart att det aldrig är fel att få stå på prisutdelningen o ta emot en blå/gul rosett men man kan ju faktiskt placera sig på en ritt man tycker gick ganska knaggligt medan man kan hamna utanför placering på en superritt man är såå nöjd med.

Vinnarskallen och Lövvi ;)

 

Vi åkte ut till stallet redan vid 4 jag har klippt duschat och gjort ordning lövvi inför morgondagen då det blir tävling på hemmaklubben, en lok LD- och LC. Var ju ett tag sen jag tävlade nu och dessutom bara några dar sen gipset försvann så jag satsar på fina rundor i morgon.

Det ska hursom bli himla kul att komma ut i morgon eftersom jag är en riktig tävlingsmänniska.

Lövvi får sig ett bad;)

För många ryttare är det svårt att bli inspirerad på en sådan här årstid som vintern. Det är kallt, ruggigt, halt och helt ovärt att åka ut till stallet. Allt man vill göra är att slänga allt åt skogen och krypa ner under tre lager täcken för en stund.  Så känner många redan och det har bara börjat bli någon minusgrad.

För att klara sig igenom vintern utan att tycka att den är svår och jobbig tror jag att man behöver planer och mål precis som på resten av tiden på året. På sommaren kan man åka ut bara för att det är skönt väder och är roligt, men på vintern är det inte riktigt samma sak. När kylan slår till är det inte mycket som lockar och därför, tror jag, att man behöver något som verkligen tvingar en ut.

Jag hade det lite surt förra veckan. Det kändes riktigt motigt att efter den längsta skoldagen åka ut till stallet när det redan hade börjat mörkna, då var klockan ändå bara strax efter tre. Det kändes jobbigt att dra av sina tjocka varma fodrade kängor och byta ut dom mot ett par iskalla ridstövlar. Det kändes till och med jobbigt att dra av sig sitt pannband i utbyte mot hjälmen haha, bara för att jag är så himla frusen av mig.

Nu dock är jag riktigt taggad igen. Givetvis går det och kommer alltid att gå i svackor men som sagt just i nuet tycker jag allt är så himla roligt. Det ska bli riktigt kul att hoppa SM:et på min prins och alla dom här nya målen jag har på nya hästar och ponnyer  ska bli så spännande och intressanta. Vart allting slutar liksom.

När Villgott hoppat SM ska han få en välförtjänt vila igen. Få smälta alla nya intryck och vila sin kropp då han trots allt är väldigt långt kommen i sin utbildning om man jämför med andra jämnåriga b-ponnyer.  Tanken är att jag ska lägga lite extra krut på Embla och nu även Dunört som ska bli mina nya projekt. Embla som jag tidigare skrivit om och Dunört sedan häromdagen när jag red henne på lektionen. Hon var så himla rolig och det känns som vi klickar så bra. Jag ville liksom inte hoppa av trots trött mage haha. Himla underbar läromästare som förhoppningsvis jag kommer ha riktigt roligt med framöver.

Så som sagt för att hålla igång i vinter har jag antagit mig två nya projekt som ska hållas igång och tränas. Allt för att vi tillsammans ska vara redo för vårens kommande aktiviteter. Det känns som 2014 kommer bli ett bra år!

Obligatoriska punkter för att kunna vara med i tävlingen. Lämna dessa svar tillsammans med dina 
kontaktuppgifter så dras en vinnare 25/11. Enkelt va?!

1. Gilla Lantbutiken.se på Facebook.

2. Svara på dessa frågor: 

♦ Var produceras höet som Lantbutiken har i sin e-butik?
♦ Utslagsfråga: hur många produkter har Lantbutiken i sitt sortiment?

Närmast rätt svar vinner dessa benreflexer värda 99:-

Nu har jag så sakteliga börjat komma igång att rida ordentligt igen, trots gipset så funkar det faktiskt bra.

Petra var sjuk igår så vi red för Åsa istället och det blev en nyttig genomkörare. Carola har jag ju börjat rida en del på dressyrpassen och hon är helt underbar med sitt fina steg och vilja att jobba och göra rätt.

Hur ofta hör man egentligen lögner i ridsporten? Hästen hoppar tre klasser högre på hemmaplan, stegrar alltid eller stegrar aldrig, fast det kanske är helt tvärtom. Ryttarna höjer antingen hästen till skyarna eller sig själva, genom att sänka hästen.

Egentligen finns det väl en liten positiv sak med att ljuga hästen bättre och det är att man hela tiden skyddar sin häst. Eller en lögn man i alla fall kan ta med glädje. Ryttarna som tar på sig eventuella fel och olyckor och lovar att hästen annars är en dans på rosor.  Men när ljugandet börjar gå till överdrift , så är det varken omtänksamt eller ens roligt att lyssna på längre. Då det går från rena lögner till skryt så stänger man av öronen, tror mig, jag har hört massor både skräckhistorier och det motsatta haha.

Sedan finns det ju ännu fler nackdelar. (Finns väl ioförsig egentligen inget positivt alls med att ljuga). Oftast kommer folk ihåg grejer om hästen du har berättat om och de skapar automatiskt förutfattade meningar om denna.  Vid eventuell försäljning skall du komma ihåg att människor/köpare vill ta reda på så mycket som möjligt om sin kanske blivande häst och då är dessa rykten inte bra. varesig du sagt ris eller ros om hästen. Talar du jämt om hur bra, snäll och trygg den är, trots att den kanske inte är det, så kommer säkert kommande ägare få problemen eller undra varför detta inte är sagt innan. Har det sagts saker som får hästen att på något sätt se hemsk eller dåligt ut så kan det lätt stötta bort andra. Då kanske den egentligen är en ängel...

My var en typisk sådan ponny som vi fick in till Stall Assla. Hon älskade att hoppa men blev nervös på tävling och tyckte då inte om det. Detta visade hon genom att stanna ut sig eller göra konster för att avskräcka ryttaren. Ryktet hon fick var nog att hon var en envis, tråkig och dålig ponny. Vi såg dock hennes underbara personlighet och kapacitet som läromästare vilket gjorde att vi sålde henne till en perfekt ridskola med värdigheten i behåll. Dom lyssnade inte på alla de olika ryktena utan lyssnade på våra personliga åsikter och tog My för den genomsnälla ponnyn hon var. 

Hör upp! Jag undrar faktiskt vart alla vill komma med deras lögner. Var glad och stolt över vad din häst gör och sluta tredubbla dess insats där ingen ser. Stå upp för din ponny och påstå inte att den gör dumma saker när du inte vill när det faktiskt inte är sant. Jag dömer dig inte. Jag och alla andra vet innerst inne att alla hästar är olika och det är det som gör de så speciella.

Winston en sommar för länge sedan, känns det som