Igår kom jag med nöd och näppe upp till stallet, men det slutade iallafall med att jag satt upp på Dunörts rygg på hopplektionen. Vi hoppade en serie på medellinjen på fyra hinder med relaterat avstånd emellan. Varannan räcke och varannan oxer. Vi började på en låg höjd för att få hästarna lydiga och det var inte det enklaste kan jag lova. Det kräver verkligen fokus, noggrannhet och precision och det var lite svårt på en pigg häst. Jag fick hur som helst till några riktigt fina linjer där hon verkligen lyssnade och det är väl dom man får komma ihåg - att det går. Jag måste dock stödja upp mer med sitsen och rida mindre med handen. Jag vet inte varför men jag har sjukt svårt att sitta tillbaka på henne.

 

Det sista höjde vi upp lite och skulle gå på ett mindre galoppsprång vilket betydde gasen i på en häst som Dunört. Speciellt när det första avståndet var lite långt, så det var bara att hålla i sig och tuta och köra haha! Det tyckte hon var roligt och slängde in ett litet bocksprång efter. Dunört måste ju tala om att det var längesedan hon fick lyfta på fötterna så här