Idag fick Embla komma ut i skogen. Eller på fältet snarare. Trots att hon på vägarna är väldigt stadig på foten så vågar jag inte hålla annan gångart än skritt. Traven och galoppen fick därmed ske på lite djupare underlag. Det var verkligen sådär lagom mycket snö som gav precis lagom med motstånd. Jag tyckte hon jobbade på bra. Skrittade av och fram lite extra i riktig djupsnö, snacka om tufft!

 

Dunört fick sig en uppdaterare i ridhuset, barbacka, Jag hann inte rida så länge som jag önskat, men hon blev relativt mjuk och ledig ändå. Jag red henne ganska direkt i en lite högre form och jag kände att hon accepterade läget nästan direkt. Hon fick till och med skutta över ett kryss ett par gånger och det var hon ju såklart överlycklig för. 

 

När jag slutade rida Villgott, efter SM, var det ju aldrig tänkt att det skulle bli så tvärt. Samtidigt som kroppen sa ifrån i och med att jag tyvärr var för stor på honom så ville samvetet fortsätta rida just han.  Egentligen kände jag ju mig faktiskt färdig, men jag hade inte hjärta att bara gå ifrån honom. Att släppa honom till någon annan och bara börja pyssla med andra hästar i stallet. Det kändes som ett svek från min sida. Att trimma upp honom i toppkondition och ha roligt ihop för att sedan bara släppa allt när vi var färdigtävlade och inte hade mer att göra ihop.

Men så vet ju jag att inte hästarna tänker. Han skulle snarare säkert tycka tvärtom om det vore så, att det är latcho att inte ha mig på ryggen mer som krävde såpass mycket av honom. Eller vad vet jag. Betyder det något att jag inte längre får pussa han på mulen eller kasta armarna omkring honom som hälsning?

 

Jag har bara hjälpt Emilia ett par gånger med honom. Hjälpt henne att få det snyggt och prydligt och att samtidigt kunna rida mjukt men konsekvent, precis så som jag vet att hon kan – Bevisligen. När jag har bett henne ge Villgott en hjälp känns det nästan som att jag sitter på hans rygg själv. När jag sitter på Luddes rygg kan jag också känna igen mig. Den lätta känslan i handen och den naturliga uppförsbacken i galoppen från när Villgott bara ridits ett par månader. Det känns sorgligt. Inte sorligt på det sättet att jag förlorat Villgott utan just för att han är den han är. Varför är han hundra storlekar för liten och ska passa till ett litet barn? Varför kan han inte bara växa och växa så att han kan få visa vad han kan på högre nivå. Jag skojar inte om jag säger att en Villgott i storhäst format hade varit världens vackraste häst. Då hade jag köpt honom för alla pengar i världen. 

Det är tur att jag har två underbara envisa ston i stallet att rida på. Annars vet jag inte vad...

Idag skyndade jag mig upp till stallet för att hinna hjälpa till lite med den tidigare gruppen. Efter det hann jag med lite mockning och annat fix innan jag hoppade in med Dunört i gruppen innan vår egentliga tid. Vi jobbade endast i skritt och trav hela lektionen men det var himla nyttigt. Till en början var hon väldigt stretig men det var mest för att hon är svår att jobba på rakt spår innan hon är ordentligt lösgjord. Efter lite skänkelvikningar och bommar (Som mjukgör henne otroligt!) var hon mycket jämnare och mer tillfreds. Fick en fin känsla i nedsittningen och kände bara att allt satt på sin plats!

 

Embla var nästa men här var det tvärtom, fokus på galoppen. Vi red först mycket volter och bågar i skritt och trav innan vi övergick till samma övning i galopp. Jag kan säga att rida 10-meters volter i hörnen och sedan lite förvänd galopp på båge var inte det enklaste på denna damen. Hon var till en början alldeles för stark och på det lite vingligt. Efter ett litet tag fick vi dock till ett par riktigt bra linjer och då gick vi över till lite annat. Vi rullade även på volten ett bra tag idag, för att verkligen få igenom dom. Snacka om att jag var helt slut. Som om det inte vore nog låg vi i slutet och finslipade ett bra tag i traven. Trots att jag var hur trött som helst kunde jag inte sluta och trots att Embla i början gjorde mig otroligt svag och frustrerad lyckades vi klara oss igenom passet. Det med en guldsstjärna till oss båda tycker jag!

 

Igår provade jag på Ludde på måndagslektionen. Han var så snäll att ha att göra med både från marken och på ryggen. Snäll, försiktig och nyfiken istället för alldeles för på och bufflig!

 

Ridmässigt då. Han gav himla trevlig ridkänsla och var väldigt ärlig. Han har lite svårt att svara direkt på skänkeln och var därmed bli lite loj. Därför fokuserade jag hela passet att ha han framme. Då kom nosen fram också och han fick ett fint tramp. Vi jobbade mycket tempoväxlingar och då hade han givetvis lite svårt att ta de framåtdrivande hjälperna. Men med lite extra tryck fick jag fram honom ytterligare. När vi värmt upp hoppade vi ett par studs på fem hinder innan vi avslutade. Först av allt förstod han inte riktigt grejen men efter ett par gånger tände han till och tyckte nog det var riktigt kul. Samtidigt var det jobbigt så han brallade ett par gånger och trodde nog han skulle få slippa. Hursomhelst var han riktigt rolig och det verkade som vi båda trivdes med varandra!

 

Innan passet red jag Dunört lite på banan. Hon var osäker på underlaget så vi tog det lite lugnt. Hon var illafall också lugn och fin!

Har du någonsin...

 

...Vägrat ut dig på en tävling?

...Kissat i en hästbox?

...Fått tillsägelse om spö på tävling??

 

...Ramlat av klantigt?

 

...Känt att "nej, nu slutar jag rida"? 

...Bråkat med varandra? 

 

 

Jag vill börja med att säga att jag huvudsakligen inte alls är emot spöets existens, snarare tvärtom. Jag har själv ett spö i handen varje ridpass varesig jag kommer behöva använda det eller inte. Anledningarna till det är många, men mitt allra starkaste argument skulle vara att det är lätt att korrigera med. Att kunna tillrättavisa hästen eller att vägleda den. För detta behövs inga hårda piskrapp utan mer pet på bakdelen för att hästen ska förstå. Allra vanligaste anledningen till att jag tar till spöt är när hästen börjar bli trött och stänger av för skänkeln. Jag vill försöka att bevara hästens känslighet hela passet och därför kan ibland en korrigering framåt behövas. Jag gör den som så att jag lägger an skänkeln, håller kvar ett mjukt stöd i munnen samtidigt som jag duttar till två gånger på hästens rumpa. På så vis vaknar hästen till lite och förblir lyhörd och energisk. Det är också bra att ha till hands vid utbildning av unghästar. Då fungerar uttycket "den förlängda armen bra". Att hjälpa hästen sidvärtes när den inte förstår sidförande skänkel eller lägga den på bogen som en vägg när den inte förstår de mothållande hjälperna är två perfekta exempel. Spöet är inget annat än ett hjälpmedel.

 

Nu säger inte jag att jag alltid varit en ängel med spöet. Jag har ett par gånger på min ridtid behövt sätta hårt mot hårt när någon häst gått över gränsen för vad som kan vara farligt för både häst och ryttares välbefinnande. Jag har ridit en hel del hästar genom åren och alla funkar dom olika. Jag ser hellre att man tuffar till sig med en skarp tillrättavisning för vidare beröm, än att hästen tar fram ett beteende som inte är önskvärt. Vanliga exempel på detta är serie av bockningar, höga och ofta framkommande stegringar eller otagliga vägringar på hinder. Är hästens frisk och mår bra så är det enligt mig inte okej att jävlas. Tillrättavisningen ska dock vara precis som det står, en tillrättavisning. Inga frustrerande eller arga rapp man tar ut över hästen. Gränsen är nådd när man ens tänkte tanken.

 

Det som irriterar och gör ont i mig är när spöet hamnat i helt fel händer. Och då syftar jag inte direkt på de som inte vet spöets funktionalitet och duttar hej vilt fram och tillbaka. Att dessa ungar inte vet bättre orka jag inte och har inget att säga till om. Jag menar i riktigt fel händer. Där människor, som rent ut sagt måste vara sjuka i huvudet, får för sig att piska i omgångar utan att ha någon som helst lust till att sluta. De som tar ut ilska över hästen och slår och slår helt utan anledning. Hästar som oftast är fastbundna eller fasthållna sparkar i panik och försöker kränga sig loss från obehaget och smärtan. Ryttare som sliter och drar hästen i munnen samtidigt som handen går i ett på bakdelen. Ni vet, det som man alldeles för ofta ser på videos från utlandet? Sällan man ser så här brutala incidenter i verkliga livet, men både du och jag har någon gång velat blunda för orättvisa behandlingar.

 

Nu har jag säkert väckt känslor med detta inlägg och alla som inte har samma hästhållning som jag kommer skjuta blixtar ur ögonen. Men för att undvika missförstånd, diskutera med mig! Kan inte också ni förklara vad ni tycker piskans syfte egentligen är? 

 

Kolla den här videon och spola till sex minuter. TYCK TILL!

Ny vecka nya tag börjar bli en tjatig rad här på bloggen. Men så är det ju också en utmärkt mening för vad om faktiskt stämmer, right? 

 

Idag är det måndag och då gäller, precis även det som vanligt, ridlektioner på kvällen. Det är fler hästar som ska gå innan våran hoppgrupp och jag ska hinna förbereda för resten av veckan innan jag ens kan åka upp till stallet. Jag och Flisan ska nämligen bo ensamma i min pappas hus medans han är bortrest. Ska bli väldigt skönt att få lite vila från familjen och bara vara där på eget ansvar. Både skola och stall kommer ju dock gälla precis som vanligt!

 

Vilken söndag sedan. Jag känner mig helt tom på allting och går mest runt och såsar här hemma. Städar lite på halvfart men inte mycket mer än så. Har börjat kolla på en ny serie och laddar avsnitt efter avsnitt samtidigt som jag fasar över vilken oproduktiv dag jag haft. Jag är verkligen off.

 

Men med helgens dåliga uppdatering har jag lite att ta igen på bloggfronten. Därför slog jag mig äntligen ner här. Låt tangenterna glöda!!

 

Lördagens kalla eftermiddag spenderades i stallet. Jag började med att rida ut Dunört tillsammans med tre andra ekipage. Vi red till fältet som ligger en bit bort och galopperade i snön ett par varv. Tidigare har det legat lager på lager av pudersnö men nu hade det istället blåst upp till större drivor här och där. Trots det relativt tunna underlaget sjönk hästarna ned en bit och fick jobba på ordentligt. Bevisligen hade dom lite roligt på kuppen också. Dunört var nämligen mer i luften än på marken och var lika ivrig som vanligt att få släppas iväg. Jag bara ler och försöker coola ner henne, utöver hennes energi är hon nämligen gudasnäll!

 

Emblas tur var det efteråt och jag visste inte riktigt vad vi skulle hitta på. Jag ville göra något nytt så att det inte alltid blir samma gamla visa, så då hoppade jag upp i repgrimma med ett grimskaft ikopplat och red henne på banan. Jag tränade mycket på halter och vägarna så hon skulle lyssna för minimala hjälper och så småninom provade jag också att flytta bakdelen ett par steg både i skritt och stillastående. Jag tyckte hon var mycket uppmärksam på mig och var väldigt snäll. I slutet provade jag ett par fattningar i hopp om att inte flyga av i hennes bockningar, men dom gick faktiskt finfint. Jag hade ju inte haft så mycket att säga till om ifall hon skulle varit på sitt speciella-embla-humör. Hursomhelst var hon lite fundersam till det hela och ville inte gärna hålla galoppen så länge. Men att hon lyssnade så bra som hon gjorde under stunden vi jobbade gjorde mig supernöjd!

 

För inte så länge sedan flyttade Chappe tillbaka till sina ägare för vidare försäljning och nu är han officielt till salu! Vi håller tummarna här på Stall Assla och önskar er all lycka att hitta en perfekt ponny till denna lilla guldklimp!

 

HÄR hittar ni annonsen.

 

Ska bara sitta av ett par till timmar i skolan innan jag åker upp till stallet och tar min vanliga stalltjänst. Det känns som om det kommer gå en aning fortare idag då vi möblerat om ordentligt gällande vart hästarna står. Det är åtminstone lite smidiare, och det där lilla gör stor skillnad. Tro mig, om vanligtvis 3 timmars stalljobb tar en halv timma kortare blir man glad!

 

Efter jobbet så ska jag hinna rida Embla och Dunört lite också. Var lite sugen på att prova den nya ponnyn som kom för några dagar sedan, men vet inte riktigt om tiden räcker till...

Något jag ofta tänkt på är hur otroligt mycket tid man lägger ner på djuren. Det kan vara allt från schemalagda ridpass till att stå dagligen i hästens box och noga sortera ut pluttar från spånet. Sedan frågar jag mig också frågan om det är värt det? Att spendera över halva livet på hästryggen och vid dess sida? Svaret är självklart alltid ja. Till och med nu i istiden. 

 

Jag vill ju träna och tävla både för hästens och min skull. Jag lär mig rida på vad som är ett korrekt sätt för hästen och strävar hela tiden efter att göra det hela liite bättre. Det är vad jag älskar. Men. Det går ju inte bara att träna och tävla. Och sanningen i det är att det vill jag inte heller. Jag vill trimma dom där passen ute i skogen och jag vill stå och skura vattenkoppen för hästens välmående, för att det lönar sig så i längden. Varenda fotsteg man tar i stallet gör nytta. 

 

Både jag och flisan strävar efter att tävla ett par gånger i månaden och det kräver ju en otrolig styrka och kondition för både oss och hästarna för att vi skall hålla i längden. Därför är vi uppe i stallet 5-6 gånger i veckan och tränar just de hästarna vi rider. Det är vad som krävs för att få ponnyerna och hästarna i topptrim vilket i sin tur leder till en riktig tävlingshäst.

 

Lite rörigt inlägg men spontana tanka. För det är verkligen så. Att alla minuter, timmar eller dagar man lägger i stallet, är så värt det. Det är sällan man ångrar att man åkte till stallet en lördagkväll eller något i den stilen. Eller vad tycker NI?

 

Ge påståenden och avsluta meningen så svarar vi inom kort!

 

Åkte upp till stallet vid 4 och red Carola och Lövvi, Carola var så pigg att hon lättade i fram flera gånger när jag inte lät henne gå. Hon har en tendens att göra det när det kommer fram lite hinder, för hon älskar verkligen hoppningen.

 

Det var verkligen svinkallt och blåste småspik igår kväll så vi är så glada att vi har ridhuset 10 m från stallet. Innan vi flyttade hit så fick man rida ute i ur o skur o kolsvart mörker, men det gick ju det med för man var liksom van.

 

Även om jag gillar snö bättre än leran som var hela december så är det ändå sommaren jag gillar mest...snälla februari o mars gå fort!!! jag vill ha vår nu!!

 

 

                                                                FINA FINA<3

 

 

 

 

 

 

Jag har massa idéer i huvudet som bara väntar att få skrivas ut här på bloggen. Tyvärr är det tiden det är ont om men jag har antecknat ned allt i mobilen så det inte glöms av! Tills vidare kan jag ju berätta om dagens aktivering på hästfronten. 

 

Vi var uppe runt fyra och jag skyndade mig ut med Embla. Det var visserligen redan kolsvart men på något sätt kändes det bäst att vara ute så tidigt som möjligt. Vi begav oss iallafall till fältet en bit bort på hennes barfota hovar. Halkrisken kändes stor men hon tog inte ett enda felsteg på hela tidturen. Ibland är man glad att sitta på en ponny stadig som berget!

 

Hur som helst. Vi red ett par varv i kanten i trav varvat med korta skrittpauser. Sedan övergick vi ganska snabbt i galopp och red i den gångarten ett par varv. Det var alltså en kort men intensivtpass eftersom det var ett par decimter snö hon fick jobba i. Superbra träning och jag förfrös inte på kuppen!

 

Efter detta så hoppade jag Dunört i ridhuset. Hindren var framställda precis som på en framhoppning så då fick det bli en liten snabb genomgång av det. Vi värmde upp på lite låg höjd och Dunört gick med handbromsen i på ett ungefär. När vi höjt lite och jag tryckt på henne ett par gånger så fick hon dock till och med lite motor. Det var tyvärr ett bra tag sedan hon hoppade ordentligt så hon var lite feg och vågade inte riktigt ta för sig. Därför ska jag försöka hoppa henne lite oftare framöver så att hon får tillbaka lite självförtroende och rutin. Det kan vi båda behöva!

 

Vi är ju väldigt noga med att blanda pass i ridhuset med uteritter för största bästa variation för hästen. Det är dock väldigt svårt på vinterhalvårets kvällar när det är så himla mörkt. När underlaget dessutom inte är pålitligt kan det bli riktigt otäckt. Därför får man hålla sig på torr mark villet tråkigt nog resulterar i ridhuset idag igen. Kanske att man kan testa på paddocken om det inte blir allt för halt eller för mycket styltor.

 

Vad ska ni hitta på idag på ridfronten? 

 

Vågar man nämna att leran vad bra för vägarna, när det såg ut så här? Hehe

 

I skrivande stund är det dressyrträning på G, just nu tränar vi på att lösgöra hästen o aktivera bakbenen, Vi gör öppnor och skänkelvikningar förvänd galopp och påbörjar lite svårare saker. Nu är det lite mer än ett halvår sedan vi började träna för Petra och det har verkligen gett resultat. Petra är en toppentränare och har gjort att dressyren är riktigt riktigt rolig.

 

Hon har hjälpt mig att lättare komma till ridning och känna när det blir rätt så att jag kan träna på egen hand och ändå känna att jag får igenom det jag vill ha igenom.

 

Ber mamma filma lite så får ni se hur det gick idag ;)

 

                                                         SOMMAR KOM FORT TILLBAKA

Om det kommer en storbloggare till tävlingsplatsen är det lite svårt att hålla ögonen borta och man måste bara stirra, syna och lyssna lite extra för att få en uppfattning på hur personen egentligen är. En del bloggare är dryga som sjutton mot läsare som dom träffar på, medan endel har samma ödmjukhet som på bloggen och mer än gärna hälsar eller till och med ställer upp på bilder.

 

Nu är vi ju långt ifrån en stor blogg men jag tror däremot att det är ganska många som vet när det är ett ekipage från stall Assla som kommer in på banan. Så min fråga till er lyder, har ni träffat på oss på tävlingsplatsen någon gång? Är ni någon utav dom som till och med kommit fram och sagt hej? 

Idag är jag en lycklig tjej för jag ska hämta ut min alldeles nya mobil. Jag har egentligen en iphone 4s, men den krånglar så himla mycket så nu var det dags att uppgradera kände jag. När jag ändå var igång tänkte jag svika iphoneligan och byta märke och tillslut landade det på en Samsung Galaxy S4+. (Ful enligt mig men bra enligt andra) Först hade jag bestämt mig för den nya Xperian, men den hade på tok för lång leveranstid att jag inte orkade vänta. Egentligen känns båda två alldeles för stora för mig, men det var så himla svårt att hitta en bra, prisvärd mobil i mindre storlek. Dessutom så känns ju nästan alla extrema om man jämför med alla gamla iphones. Jag tror iallafall att det bara är en vanesak så förhoppningsvis kan jag lära mig att hantera den ändå.

 

Hursom helst. Jag ska hämta ut den i eftermiddag. Är den alldeles för stor i längden får jag helt enkelt skicka tillbaka och byta! Ni som har denna mobil, vad tycker ni funktionsmässigt?

 

En smula irriterad Carolina är det som klickar sig runt bland både så kallade storbloggare och mindre bloggar. Varför? 

 

...Något jag aldrig riktigt förstått är varför man hela tiden skall låtsas att ha en större blogg än vad man egentligen har. Jag har skrivit ett liknande inlägg tidigare om varför mindre bloggar tror att dom tjänar på att vara dryga mot de som faktiskt läser bloggen. Som om dom vore för bra för att ens kunna svara på kommentarer. Nu är jag inne lite på samma spår.

 

De bloggar som i varje inlägg måste påpeka hur hög statistik dom fått och hur många nya läsare som ramlat in gör det så jobbigt att läsa. Visst, jag köper att man ibland blir superglad  och vill tacka för det. Men dom jag syftar på är de som nämner detta i var och varannat inlägg. Varför är det så viktigt att få de som läser att tro att bloggen har många besökare? Det faktum att det är lätt genomskådligt är nästan pinsamt. Likaså när dom själv korat dom själva som största bloggen i deras distrikt...?

 

Till sist vill jag nämna de större bloggarna som raserat i läsarantal. De som fortsätter tro att de har flera tusentals fans och döper dom från det ena till det andra. Jag har egentligen ett så tydligt exempel men vill inte gärna hänga ut folk med namn. Så det får vara och jag hoppas ni förstår vad jag menar ändå. Jag tycker bara det är så jobbigt att gå in där och läsa när allt jag är nyfiken på är hur det går med ryttarens hästar. Jag kunde inte bry mig mindre om dens antal "fans" eller vilket tal dens statistikmätare når. 

 

Nej vad sägs som att vi bara återgår till att faktiskt skriva inlägg? 

 

Årets GHS närmar sig med stormsteg, sista helgen i februari är det dags och som vanligt är det en av årets höjdpunkter. Har biljetter till lördan och söndan. håller tummarna att några av de som jag känner som är vidare i GP ponny semifinalen kommer att finnas på plats i Skandinaviumfinalen så man har någon att heja på;)

 

Mässan blir som vanligt rolig att gå omkring på och shoppa loss, har inte bestämt mig riktigt för vad jag ska handla än men det finns flera saker jag tänkt kolla in.

 

Wärmagård kommer också att ha en monter på mässan så vi kanske ses där;)

 

 

Idag är det dags för årets andra lektion, såklart menar jag ju  den vanliga onsdagsdressyren denna gången. Just nu sitter jag i skolan och bara längtar dit. Jag ångrar mig dock ganska fort när jag kommit ut, för det är så jäkla kallt! Men det är bara kravla sig upp på hästryggen och rida sig varm...

 

Det känns så skönt att det stora provet är över och samtidigt inte ha något mer i sådan väg resten av veckan. Det resulterar såklart i stallet på all ledig tid. Idag är jag dock hemma och ska vila upp mig. Jag är otroligt trött, yr och matt. Jag har kört på hårt det senaste och tyckte att jag behövde en liten paus. Det är sällan man verkligen sitter hemma en eftermiddag och gör ingenting. Men nåja, nu bloggar jag ju till er 

 

Igår hade vi förresten årets första lektion. Vi jobbade lite markarbete på hästarna och det gick väl okej. Embla var ju inte superlyhörd utan var istället väldigt stark på bommarna. Men vi måste börja nöta mer, det är något som görs alldeles för sällan. Något vi fick hem att träna på var att jobba på sidförande. Hon är så otroligt rak i kroppen att det inte går att ställa henne i den mån jag skulle vilja. Hon måste mjukas upp och släppa efter!

 

 

 

                                                                       snö bild från förra året:)

Som jag redan nämnt så har vi slutprov i religion imorgon som jag valt att gå på och matteprov på onsdag vilket gör att jag inte kommer ha så mycket tid över till att blogga fram tills dess. Jag har gjort ett par tidsinställda, men mycket mer har jag inte hunnit. 

 

Stallet kommer jag åka till som vanligt för det är inte något jag prioriterar bort i första taget. Så stall och plugg kommer stå på mitt schema ett par dagar fram.

 

Hörs med bättre uppdatering på onsdag kväll! 

 

Idag är det dags för lektionerna att dra igång igen. I eftermiddag kommer det nog vara fullt i stallet med barn och äldre som irrar omkring. Me like 

 

Men mest av allt längtar jag ju till vår hopplektion som är senare på kvällen. Jag har ju hoppat lite lätt på egen hand under lovet, men aldrig en riktig lektion. Jag ska nästan helt säkert rida Embla på den vilket betyder att jag får åka upp något tidigare och rida Dunört. Den biten gillar jag med. Hörs!

 

 

På kvällskvisten blev det ett barbackapass i ridhuset på både Embla och Dunört. Som planerat blev det mycket mjukgörande och fokus på grundläggande saker. Båda var riktigt fina och lyhörda så jag är mer än nöjd. Perfekt avslut på veckan. Nu ska jag lägga mig och plugga ett par timmar innan det är sovdags!

 

Igår fick hästarna gå varsitt intensivt pass i skogen, därför ska dom idag få ta det lite lugnare. Det passar ju dessutom bra nu när lite snö har fallit till marken och det kan vara lite halt ute på vägarna. Jag ska rida lite mjukgörande på dom båda senare i eftermiddag så att dom helt enkelt blir lite rörliga. Inget superkrävande men ändå motion liksom 

 

 

Skulle inte kunna tänka mig att leva utan djur i mitt liv, ibland kan man bara sitta o titta hur kul de beter sig ;)

 

Vår katt Simba och hunden Alsing är precis som katten Gustaf och Ådi, Alsing älskar Simba men han tycker bara hunden är dum :P

 

Nu börjar det så smått bli dags att planera vilka tävlingar man ska åka på framöver och med vilka hästar. Jag ska i första hand tävla Embla i hoppning och Dunört i dressyr men jag vill också hinna prova ombytta roller innan något annat kommer emellan. I framtiden vill jag gärna starta fälttävlan med båda, så det är något jag hoppas att jag hinner med innan försäljning eller dylikt kommer upp i tankarna.

 

Nedan följer ett par av de tävlingarna jag har kollat på:

 

1 Mars i Tidaholm. Detta är en lokal hoppning som skulle vara bra som första tävling för Embla. Det finns nämligen en LD-10 klass om man känner att det behövs. Det blir ju lite annorlundare när man går från pay and jump till en riktig start och jag vill att Embla ska få ett bra och lugnt första intryck.

 

8 Mars i Trollhättan. Den är lite längre bort men skulle vara ett alternativ ifall det inte går att åka på några andra längre in i månaden. Där går de vanliga klasserna och jag skulle nog starta LD+5 och LC.

 

15 Mars i Mariestad. En klubb som annordnar bra tävlingar och ligger väldigt nära. Bättre kan det inte bli! Här skulle det troligtvis vara samma klasser.

 

23 Mars i Mariestad. Ännu en tävling där fast nu i dressyr. Tyvärr var det bara för ponny och jag kan alltså inte åka med Dunört. Istället har jag planer på att kunna starta Embla där. Jag tror faktiskt att hon kan vara redo för en liten klass när det då har gått ett par veckor. Har jag högre tankar om sommaren så måste vi börja någonstans!

 

Ingen av tävlingarna ovan är helt spikade. Först ska licenser betalas in och mamma ska kolla så att allting stämmer överens med hennes jobbschema. Men hur som helst. Några av dom blir det och jag är hur taggad som helst. Vill tävla NU!

 

Embla fick börja med att komma ut i skogen. Det var tänkt att vi skulle konditionsträna på den gamla vanliga vägen men hon var så ömfotad just där så vi fick skritta och trava lite lätt i kanten. Galoppen fick vi ta på de mjuka ställena och sedan efteråt på åkern. Embla som älskar att bocka när hastigheten går upp lite tog tillfället i akt. Hon sköt ett par ordentliga språng innan jag fick tillbaka henne och blev riktigt arg. Då trodde jag hon lärt sig en läxa så jag rider exakt samma väg, men hon provar ännu en gång att få av mig. När jag rutit till på henne ordentligt skärpte hon till sig och galopperade så fint så. Ston ibland asså!

 

Dunört var nästa på tur och där blev det ordentlig galoppträning. Inte varken mig eller Dunört emot då vi verkar gemensamt tycka att det är hur roligt som helst. (Men sjukt tufft!!) I uppvärmningen var hon hur starkt som helst. Hon tog inte förhållningarna utan höll sig bara något mer i skinnet. När jag äntligen gav henne galoppskänkeln smällde hon av av lycka. Vi rejsade en bit innan vi red och hoppade ett par små hinder. Här hade hon coolat ner sig något och lydde mig exemplariskt. Efter dessa fortsatte vi ännu en bit i lite tempoväxlingar. Så småninom fick hon skritta en stund innan vi gick på galoppen igen. Vi galopperade förbi gårdar och andra tittiga saker men Dunört var fokuserad på mina signaler. När vi äntligen saktade av var både jag och Dunört helt spaka i benen. Jag lät henne trava på helt lång tygel en bra bit innan vi tog oss en lång skrittur hemåt. Idag kändes det som om vi var ett ekipage på väg mot fälttävlansbanan 

 

...Bara lite mycket att göra. Somnade förhållandevis fort igår och vaknade först nu. Var ju en jobbig kväll i stallet så då behövde man pusta ut! Hörs snart, ville bara kika in och säga godmorgon!

 

PUH. Säger än en gång hur skönt det var att börja skolan med en halvvecka. Jag har en lektion innan jag tar helg. Den börjar som vanligt i stallet, redan nu ikväll ju. Jag har ett stallpass att avklara och två hästar vill ridas! Mums... 

 

Förövrigt tror jag inte den här helgen blir så mycket helg. Vi har ett slutprov i religion, ett matteprov samt ett franskaprov inom de två närmsta veckorna som måste pluggas till. Känns tufft, men man mår ju som en Gud när allting är över. Speciellt när man är nöjd över sin insats!

 

 

Efter några veckors användning av vårt slowfeedingnät tänkte jag nu att det var dags att ge er en liten uppdatering. Vi satte ju upp det i Emblas box för att hon verkligen vräkte i sig maten hon fick som vanligt på marken. Detta skulle bromsa upp henne lite tänkte vi. Och så blev det med! 

 

I början var hon nog lite frustrerad och drog bryskt i varje hötuss hon fick tag på. Alltså var det inte alls speciellt stor skillnad då utan hon blev mest irriterrad. Så småningom började hon nog förstå grejen med det hela för nu står hon minsann lugnt och tuggar i sig det. Högivan räcker betydligt längre och Embla ser nästan lite nöjd ut över att äntligen få äta behagligt!

 

ha ha, den får tala för sig själv men pristagare har också behov;)

 

Kastar in ett litet inlägg i mellanlandningen hemma. Har vart hemma i ungefär 45 min och hunnit käka och byta om. Alldeles strax hämtar Amanda upp mig utanför och så ska vi åka till stallet ihop, igen. Jag tror bara jag hinner rida Embla idag eftersom hon bara rider Flemmah. Men en är ju bättre än ingen eller hur!

 

Planerna med henne är att fortsätta där vi slutade igår, förhoppningsvis. Om hon kommer tycka det blir jobbigt eller är igenomriden märker vi! Min lillasyster följer med och fotar och filmar lite!

 

Igår kom det en ny liten ponny till stallet. Vi håller ju så smått utkik efter en C-ponny och då kom den här in och ska provas under en tid. Charmtrollet heter Arhults Ludwig och är en nätt liten krabat. Han har dock tidigare visat mycket trevlig inställning till både hopp och dressyr och kan bli ett framtida fälttävlansämne. Men det är en bra bit kvar. Just nu ska vi fokusera på att Ludde får en rättvis igångsättning som passar just honom då han har gått på lösdrift den senaste tiden för att få upp hullet igen.

 

Idag blev det dressyrtrim på banan och det barbacka. Embla var först ut. Jag började i skritt med att se till att hon i lite lägre form accepterade bettet. Jag gjorde mycket kringelikrokar för att få henne med mjuk och med på mina hjälper. Så småningom började vi jobba med lite övergångar. Först var det bara ett par få travsteg och sedan tvärtom. Vi jobbade även små tempoväxlingar innan vi körde lite galopp på volterna. Där var hon genast mycket bättre än tidigare dagar. Lite stretig i början men hon släppte fort. Hon orkar inte bära sig så länge, så då får hon vila lite innan man kör på igen. Jag är otroligt nöjd och det verkar ponnyn med vara som blev så avslappnad och medgörlig i slutet!

 

Dunört var nästa och arbetet med henne var mycket likt det ovan. Övergångar, tempoväxlingar, serpentinbågar, öppna, sluta, skänkelvikningar, fattningar och volter. Mycket variation alltså. Jag började även med henne i låg form innan jag plockade upp henne. Mot slutet jobbade hon på så himla bra så det kändes än en gång som om jag kunde rida i evigheter. Även denna gången valde jag att trava av i en lägre form så hon får upp ryggen ytterligare. Hon hade lite mer energi idag, men det gillar jag!

 

På lovet har man ju hoppat ur rutinerna ordentligt men idag var det dags att komma tillbaka i rätta banor. Klockan var ställd på sex imorse och jag var allt annat än pigg... Ovanligt haha. Hursomhelst är det bara en lektion kvar nu. Sedan bär det hem för ombyte och mellanmål innan jag beger mig till stallet!

 

På måndagar och onsdagar har vi ju nybörjargrupper för barn som är alldeles nya på det här med ridning och det får mig att minnas när jag började för många år sen.

 

Min mamma har ridit i många år när hon var yngre och därför tänkte hon att jag skulle få testa på att rida, sagt och gjort så anmäldes jag till ponnyridskolan Backgården där man kunde börja redan när man var 5 år.

På Backgården var det bara shettisar och ett ganska litet ridhus vilket var bra när man var så liten själv.

 

Efter något år började jag på den större ridskolan, med större ponnyer och om sanningen ska fram så var jag ganska rädd emellanåt. Om inte mamma tvingat mig några gånger hade jag nog slutat. Men istället fastnade jag mer och mer och när jag var 9 år slutade jag på ridskolan för att börja rida enbart privat.

Nu ser man på nybörjarna att en del barn är riktigt rädda och ängsliga såfort hästen trampar lite snett, samtidigt som en del är helt orädda.  

 

Jag tror nog att de flesta barn blir rädda när de ramlar av hästen första gången men att det är viktigt att de får sitta upp så fort som möjligt och förtsätta som om inget hänt. Vi har inte haft så många som ramlat av, tre stycken små incidenter och det har gått tämligen omärkt förbi. Tror att det mest har varit föräldrarna som satt kaffet i halsen medan barnen tagit det med ro.

 

Min stackars mamma har nog fått hjärtstillestånd mer än en gång när jag eller min syster har flygit av. Den mest märkbara hästrelaterade skadan fick jag dock från marken när min dåvarande "tävlingsponny" Queenie råkade nocka mig så att tänderna i underkäken gick igenom underläppen. Jag har ärr där ännu.

 

Genom åren har jag ridit måååånga många ponnyer. Några av dem var riktiga bockponnysar som lärde mig balans, några var osäkra och försiktiga som lärt mig att rida med känslighet och många ungponnyer som jag fått börja från början med vilket har lärt mig att ta motgångar och inte ge upp, även om man får backa ett steg eller två. Jag har också haft oturen att få va med om att få avliva en ponny som aldrig hann få visa vad han kunde :(

Jag har säkert ramlat av 100 gånger och lite till...

 

Kort sagt så har jag lärt mig massor under de  snart 12 åren som jag vigt åt hästarna

.

 

För det är nämligen så. En häst som ständigt går i ridhus eller paddock håller statistiskt sett inte i lika många år som en häst som rids under en betydligt mer varierad utsträckning. Att anse att skiftningar mellan bommar, hinder, jogging och dressyrpass i ridhuset är ett varierat schema har fel. Det du gör är att träna mycket av hästens muskelmassa, vilket för all del är bra, men det är otroligt slitsamt. Att nöta på spår och volter dag ut och dag in är det ingen som klarar av i det långa loppet.

 

Med varierad träning menar jag att man varvar dressyrpass, hopp/markpass, galoppintervaller utomhus, skritträning i backarna, skritturer och joggpass utomhus på varierat underlag. De förslag jag gav är bara några få i mängden av det som finns att göra. En strikt planering om hur en häst skall ridas för att bygga muskler och kondition korrekt bör vara något som alla tävlings och träningsryttare bör ha. Jag tror inte att någon ryttare på elitnivå struntar i detta ovan. Det är helt enkelt så att detta är vad hästen behöver för att hålla. Och det är väl vad man vill, att hästen faktiskt ska hålla?

 

Sedan är det inte bara muskler, ligament, senor, balans och kondition som stärks när man rider ut. Det ger även hästens psyke en otrolig push och jag upplever att man får en mer trivsam och fokuserad häst om den emellanåt får ha roligt eller åtminstone jobbas under roligare omständigheter. Den får livslust, glädje och en positiv inställning till övrigt arbete.

 

Embla är en av dom ponnyer som klockrent passar in på mina beskrivningar. Efter ett par uteritter med arbete i form av galoppjobb och backträning samt roliga race på åkrarna, är hon en helt annan häst. Hon känns glad och lycklig utan att överdriva. Och bara för det går det inte sämre när vi trimmar i ridhuset. Snarare tvärtom. Hon känns, eller nej hon ÄR, mycket starkare och bärigare vilket känns otroligt med tanke på hur kort tid hon faktiskt har vart igång nu.

 

Skogen är GRATIS och erbjuder otroliga förutsättningar. Fler ryttare borde tänka på vad den faktiskt kan användas till. Jag tror att om hästen fick komma ut iallafall en gång i veckan skulle det uppskattas väldigt mycket. Dessutom skulle kroppen få vila och arbeta på ett annat sätt. Här dyker det stora problemet upp, ryttare är rädda för att rida ut. Jag ser docj inte det som ett hinder för hästen. Rädslan bör och kan man jobba på. Under tiden kan man be en god vän eller en duktig tränare att rida ut på hästen tills du själv känner dig tryggare. Det om något borde göra gott för samvetet!

 

Idag är det hoppträning på Wärmagården och jag vet inte riktigt än om jag ska vara med. Oavsett så ska jag iallafall upp och rida och hoppas jag hinner med både Dunört och Embla. Eller hinner och hinner gör jag ju, men ni förstår vad jag menar!

 

Läängtar så jag håller på att bli galen tills nästa vecka då lektionerna drar igång igen. Ett hoppass i veckan och ett dressyr. SÅ välbehövligt!

 

Ni läser ju våran blogg för att hålla koll på vad som händer runt Stall Assla. Vi skriver ju om de allra mesta även om det mesta handlar om just de hästar vi rider för stunden. Om ni upptäckt Flemmah lite extra så tycker jag att ni ska hålla ett regelbundet öga på Amandas blogg. Hon har nämligen börjat rida henne ett par gånger i veckan och skriver en hel del om detta där.

 

Flemmah är en kanonhäst som är supertrygg trots sina bara 5 år. Jag är glad åt både Amandas och Flemmahs vägnar. Dels för att Amanda nu har en go häst att pyssla om när hon vill men också för att Flemmah får komma igång på riktigt och göra det som alla andra ponnyer och hästar på stallet får göra.

 

Häng med på deras tripp ni med!

 

Hejsan! Nu är lovet hel slut räknar jag det som. Bara några få timmar kvar av dygnet och jag tänkte lägga mig tidigt så jag iallafall har någon chans att komma upp på onsdag morgon. Något som är positivt är att skolan börjar med en halvvecka, då är jag med på noterna 

Ser tillbaka lite på lovet och inser hur jäkla bra det varit. SYND att det är över. Ska njuta till 100% av dagens sista timmar... Gör det ni med!

/Carolina

Igår kändes det verkligen som om jag hittade många nya knappar på Embla. Resultatet blev en mycket lydig och lösgjord ponny som gick stadigt i form även på lång tygel utan stöd i munnen. Något som var otänkbart på Embla, trodde jag. Glad blir man när ponnyn trivs så bra och är ordentligt genomriden!

 

Vad jag gjorde var att värma upp med mycket övergångar. Halt-skritt-trav och i lite ombytt ordning. Så höll jag på en bra stund och bytte varv väldigt ofta just för att jag samtidigt skulle jobba igenom sidorna lite. I början var hon väldigt stretig och inte alls så med på noterna som jag velat. Så småningom började hon dock slappna av och jag började rida över bommarna som vi plockat fram. Först var det fyra bommar med kort avstånd vilket skulle betyda att Embla behövdes ridas ihop mer och ha aktiva bakben. Längre fram var det bommar med längre avstånd vilket tvingade henne att ha lite mer tryck och schwung i traven för att orka genom hela. Första serien gjorde hon jättefint men andra var svår att räcka till i. Jag fortsatte dock som vanligt och efter ännu mer dressyrjobb orkade hon de också.

 

Då valde jag att gå över till galoppjobbet. Först kändes det som lite hej kom och hjälp mig men sedan tog jag tag i det hela. Jag var noggrann med att fattningarna skulle ske exakt på mitt kommando och att hon inte fick slå upp huvudet. Det blev lite tufft ett tag men helt plötsligt lossnade hon och blev sådär härligt mjuk och bärig! Då blir hon lite sådär trött och kinkig eftersom att det är otroligt jobbigt för henne. Då får man välja att avsluta efter ett par gånger eller ta korta pauser!

 

Jag verkar inte få nog av stallet och kommer åka upp idag igen. Snacka om tur att man får sammåka med de andra ridande på stallet. Annars hade det inte alls gått lika smidigt och det hade heller inte blivit lika roligt.

 

Embla har sträckridits nu i veckan. Det har vart blandade dressyrpass med skogspass och hon känns bara starkare och starkare. Det kanske låter lite löjligt men jag uppfattar henne så. Med starkare menar jag allt från småsaker som att fatta galopp korrekt till att gå stadigare i formen. Även om det även här handlar om minimala skillnader så är varje skillnad något stort för mig. Bara av att veta att man hela tiden är på rätt väg gör gott för samvetet.

 

Färdigtjatat. Idag blir det ombytta roller. Dunört ska ridas utomhus medans Embla får gå markarbete i ridhuset. Ser fram emot trim på dom båda, men får se hur dom känns idag! 

 

Häromdagen slog det mig hur mycket jag längtar efter de ljusa eftermiddagarna i stallet. Jag frågade då mamma när det egentligen skulle slå över från mörker och istället bli ljusare och ljusare för varje dag. Till min lycka fick jag svaret att det redan börjat! Även om det bara handlar om en eller ett par minuter per dag så vet jag att det är på god väg. Och är det något jag tröttnat på nu är det att de kvarvarande timmarna efter skolan är kolsvarta. Hemskt om ni frågar mig!

 

På bilden nedan var klockan runt fyra. Den är dessutom tagen med blixt. Snacka om tråkigt väder!

 

Häromdagen åkte Chappe bort från oss och hem till sig igen. Vi har haft Chappe på prov i några månader för att se om han platsade här på ridskolan. Bland de vuxna verkade han väldigt omtyckt, men som C-ponny hade vi hoppats på att han skulle kunna gå även med nybörjare. Tyvärr var han lite för pigg för det även om han var en gudasnäll ponny rakt igenom. Nu håller vi istället alla tummar och tår för att han får hamna hos någon som verkligen förstår och kan hantera hans energi 

 

 

En blöt och kall novemberkväll eller den förmiddag du står sjuk i stallet väljer du att efter många om och men longera hästen för att den ska få röra på sig på något sätt. Du varken orkar eller har tid för något annat och låter hästen springa där på lina mest bara för sakens skull.

 

Varför? Att det inte är nyttigt för hästen är det inte många som tar hänsyn till. Bara benen får paddla lite så blir den säkert tillfredsställd för dagen. 

 

Jag har själv longerat ett flertal gånger i tidigare dagar och jag kommer säkerligen göra det många fler gånger i framtiden. Longering är ett superbra hjälmmedel gällande markträning för hästen, MEN. Det kan göras på så många fel sätt. Att låta hästen gå runt varv på varv utan varken hjälptygel eller andra träningsmetoder med ett huvudsakligt syfte är ett av dom felen, det kan också vara det mest slitsamma på hästen. 

 

Jag är inte på något sätt för inspänningar som tvingar ned hästen i en ohälsosam form. Men då klassar jag heller inte den inspänningen som en hjälptygel. En hjälptygel är något som vägleder hästen till en mer korrekt form och hjälper den att hitta rätt påskjut från bakändan. Alltså något som visar hästen var som är rätt och vad som är fel. Det är dock väldigt svårt att hitta en sådan som passar såpass bra in på in beskrivning. Hursom helst är det något som känns ypperligt att använda när inte en ryttare sitter på ryggen, i det här fallet longering. Istället för stöd från ryttare hjälper en hjälptygel till att sätta hästen i läge som är trevligt att arbeta i. Lite liknande det arbete man gör när man tömkör om man då bortser från kontakten med handen. Jag vill att en hjälptygel ska fungera på samma sätt då även det är en metod jag hellre ser framför longering.

 

Det sättet vi longerar på är dock oftast inte som det jag beskrev ovan. När vi väl longerar hästarna brukar det bli på Eamons sätt. Han lärde oss hur vi kunde få hästarna lyhörda, trötta och lösgjorda genom att bara använda lina, långspö och kroppspråk. Det är väldigt likt det vanliga sättet att longera, bortsett från att det finns ett syfte denna gången och det är inte bara att dom ska få motion. Även så mycket mer detaljer och det gäller att inte stå och såsa i mitten. (Kanske skulle jag ta upp detta sätt i ett framtida inlägg)

 

Summa summarum. Om du är en av de ryttare som känner dig träffad på min beskrivning, sluta inte att longera. - Ändra bara ditt sätt att göra det till något annat nyttigt. 

 

Idag tänkte jag lägga några minuter på något nytt. Jag vill bara prova och se hur Embla reagerar och vad hon tycker om själv grejen. Förhoppningsvis blir det lite lydnadsträning på vägen också.

 

Vad är det nudå? Jo, jag ska sitta upp med halsring och jobba på fältet... 

Igår var et ett välbehövligt dressyrpass, Carola fick det bli och hon var supertaggad och jättefin om vartannat.

Jobbade på att flytta undan för skänkeln på volterna, skänkelvikningar och förvänd galopp. Jättekul var det iallafall och som sagt välbehövligt!

 

I dag har vi staller och åker därför ut lite senare...

 

Idag har vi bestämt träff, ett gäng i stallet, för en uteritt. Vi ska bland annat visa Amanda (Som rider Flemmah hos oss) lite vägar runt omkring så hon har någonstans att ta vägen haha! Embla får det bli som följer med för min del, men jag tror allt att Dunört också ska få komma ut i skogen, antingen innan eller efter. Man måste verkligen utnyttja ljuset nu när det är lov istället för skola!

 

Vad har ni för planer idag?

 

 

Jag hann ju med nöd och näppe upp till sista passet för dagen och det var jag glad för. Embla och jag fick oss tillsammans en riktig genomkörare. Det bästa med hela passet var att jag kände att jag äntligen jobbade på en dressyrponny. Inte ett ånglok som bara älgar iväg. Hon var lyhörd, sammarbetsvillig och faktiskt mer tillfreds än någonsin. Det sistnämnda betyder otroligt mycket för mig på just den här ponnyn eftersom hon tidigare haft sådan tråkig inställning, främst till dressyrarbetet.

 

Nu till vad vi gjorde. Vi började med att jobba med skritt och travövergångar på volter vilket är något som jag alltid jobbar med numera. Innan jag börjar med någonting annat. Som sagt blir hon lydig och mjuk och smidig i kroppen vilket passar henne alldeles utmärkt eftersom hon är seg som kola och lite väl klumpig innan man kommit igång på riktigt. Redan från start kändes hon med på noterna, iallafall i vänster varv. I höger var hon så stretig och stel så jag börjar undra om det är något annat som är fel än att hon bara är oliksidig. Skillnaden är så stor så man börjar tveka. 

 

Längre in på passet fortsatte vi att jobba på ställningen på både böjt och rakt spår, red öppnor på långsidorna och filade på övergångar. Så småningom la vi in lite galopp och det gick inte fy skam. Även om hon inte var speciellt stadig så var det en klar skillnad mot tidigare och hon hängde inte så fruktansvärt mycket i handen. Det betyder att hon börjar bli mer bärig och orkar själv. I högergaloppen var det dock lika tokigt som i traven. Det är inte så att det gick rent åt skogen i det varvet men hon var inte lika lättsam och mjuk. Vi får jobba vidare och se om det blir någon ändring längre fram.

 

Oj nu får jag nog runda av så det inte blir allt för långtråkigt haha. Men jag blir så glad av alla små skillnader att dom tåls att skriva flera gånger om! 

 

Klantarslet Carolina försov sig imorse så när jag väl kom upp ur sängen var det ingen tanke på mat eller planering. På med ridkläderna och ut mot stallet direkt! Nu är jag ganska nyligen hemkommen och ska käka lite. Så ett inlägg om ett lyckat pass på Embla kommer upp inom kort!

 

...Och det känns som om jag inte ens börjat tävla än. Jag hade mitt år med Villgott och tävlade Tilly ett par gånger året innan. Men annars var jag inget. Då var jag beginner på tävlingsbanan. Förstå att jag har tävlat i ungefär två år, varav jag startat avd B starter hela detta året. Och nu är snart mina chanser för riktigta tävlingar över. ETT år på mig. Shit vart ska man börja? 

 

Jag har ju Embla att ta mig an nu och jag hoppas innerligt att vi kan komma en bra bit med den grunden vi står på. Hon är liksom min sista chans till att ha jäkligt kul på ponnybanan. Sedan ska lilla jag upp på storhäst. Jag kan knappt själv inse det. Jag kommer tvingas starta storhäst istället när det känns som jag inte ens går nedanför sadelkåporna. Bara för att jag är för gammal för den storlek som passar mig bäst.

 

MEN. Alla säger att storhäst tiden är den bästa så jag får väl tro på deras ord. Jag älskar ju förövrigt att rida storhäst, men det känns bara lite jobbigt när man verkligen inte har något val längre utan puttas in i en ofrivillig riktning.

 

Jaja. Inget att göra åt. När tiden är inne sitter jag säkert i sadeln på 1.80 häst. Eller 

 

Imorgon kommer det vara full rulle på stallet i form av träningar för Åsa och Petra. GISSA om jag blev glad när jag fick höra det. Tills jag insåg att jag inte kunde vara med... Glad tjej eller. Kan inte punga ut med träningsavgiften så då är det bara att stå över och kolla på vid sidan av. Jääätteroligt. 

 

Eller kanske ska jag sysselsätta mig med annat så jag inte blir alldeles för avis på de som rider haha!

 

 

 

Puh mätt och belåten efter en middag här hemma. Känns som det var evigheter sedan vi satt vid bordet mer än en pers åt gången haha. Den ni!

 

Alledeles strax ska mamma köra upp mig till stallet och jag har ett jäkla jobb framför mig. Nämligen att mocka ur hela Emblas box. Kissbädd som är tungt som ett as och flera kärror som kommer köras ut till gödselstacken. Men allt för att prinsessan ska få det så gott som möjligt. Det är ju varken nyttigt för hennes kropp eller hovarna att stå på så surt underlag som det har blivit. Ibland är det faktiskt mysigt att fixa fint!

 

Förutom stalljobb ska jag såklart rida båda hästarna. Jag tror att de andra sa att det stod hoppning på schemat och då hänger jag nog med på den biten. Dunört och Embla kommer älska det!

 

Egentligen tänkte vi inte klippa henne nu i vinter då hon är så frusen av sig. Men nu börjar hon bli alldeles för pälsig och det är ändå väldigt behagligt väder ute. Så nu blev hon sådär fin och slim igen min lilla räv. 

Ni har ju inte fått reda på fullt ut vad som hände senast på stallet. Eller faktumed ett par veckor sedan nu. Anledningen till varför vi inte kommer åka och tävla i Falköping nu i Januari och varför vi inte kommer starta alls försän i slutet av Februari. 

 

På senaste pay and jumpen i Skara gick det väldigt lyckat. Alla åkte hem glada men om än lite efter i tiden. Vi har ju väldigt svårt att påverka hur fort det ska gå på tävlingsplatsen, så därför får vi kompensera det hemma. Vi allihopa hade då väldigt bråttom när vi väl var på hemmaplan. Det resulterade i väldigt mycket slarv i utrustningsväg och det är inte på långa vägar okej. Åsa är mycket noggrann med hur saker ska skötas och att man måste nder alla omständigheter följa vad som sägs. Är det så att man inte skulle hinna att göra iordning efter sig efter tävling så får man helt enkelt låta bli med att tävla just den dagen.

 

Att det ska vara så noga med utrustningen är ju dels för att kvalitén ska hålla och att det ska fortsätta vara snyggt och prydligt. Att utrustningen hänger lerig på krokarna i sadelkammaren får INTE inträffa. Att vi sedan bytte schabrak hej vilt var en annan faktor. Alltså utan att sedan byta tillbaka. När Åsa sedan kom nästa dag och skulle ha gratis julridning för utomstående var det kaosartat. Det var väldigt mycket som fick ändras i sista sekund och det ser inte bra ut för verksamheten när vi lämnade det som vi gjorde.

 

Det behövdes en skärpning på den fronten och därför fick vi inte lov att tävla mer. Tävlingsuppehållet skulle hålla i sig i två månader, lagom tills alla andra ekipage är i full gång. Men vi får väl helt enkelt se till att rida jävligt bra och ta igen det snabbt! Vi förstår helt att Åsa var besviken även om vi tävlingsmänniskor var minst lika besvikna på situationen. Men vi lär nog inte slarva mer i första dagen, eller vad tror ni? Haha...

 

Nu har vi minsann tid att hårdträna!

Trots en lång sömlös natt åkte jag och Felicia upp till stallet förrut för att motionera Embla och Lövvi. Vi red ut dom och hoppade över ett par stockar innan vi red hem igen. Men det tog ju sin tid. På hemvägen skulle vi prova att galoppera dom lugnt på fältet på en något längre tygel. Tror ni det gick som vi ville? 

 

 

Då startar vi nya året med en stalldag hela gänget. Jag är inte mycket för nyårslöften då man oftast ändå inte kan hålla dem men ska iallafall försöka skärpa till mig lite med bloggandet o iallafall skriva något inlägg om dan;)

 

Jul och nyår har flytit på och varit riktigt bra. Många fina julklappar har jag fått i form av parfym, pengar, presentkor,t biljetter till horseshow och massa annat, är supernöjd faktiskt... En av de saker jag blev mest nöjd över var nog ett par MH Supreme High Rider. As sköna o supermjuka, ska använda dem endast när jag tävlar eller tränar.