Jag hann ju med nöd och näppe upp till sista passet för dagen och det var jag glad för. Embla och jag fick oss tillsammans en riktig genomkörare. Det bästa med hela passet var att jag kände att jag äntligen jobbade på en dressyrponny. Inte ett ånglok som bara älgar iväg. Hon var lyhörd, sammarbetsvillig och faktiskt mer tillfreds än någonsin. Det sistnämnda betyder otroligt mycket för mig på just den här ponnyn eftersom hon tidigare haft sådan tråkig inställning, främst till dressyrarbetet.

 

Nu till vad vi gjorde. Vi började med att jobba med skritt och travövergångar på volter vilket är något som jag alltid jobbar med numera. Innan jag börjar med någonting annat. Som sagt blir hon lydig och mjuk och smidig i kroppen vilket passar henne alldeles utmärkt eftersom hon är seg som kola och lite väl klumpig innan man kommit igång på riktigt. Redan från start kändes hon med på noterna, iallafall i vänster varv. I höger var hon så stretig och stel så jag börjar undra om det är något annat som är fel än att hon bara är oliksidig. Skillnaden är så stor så man börjar tveka. 

 

Längre in på passet fortsatte vi att jobba på ställningen på både böjt och rakt spår, red öppnor på långsidorna och filade på övergångar. Så småningom la vi in lite galopp och det gick inte fy skam. Även om hon inte var speciellt stadig så var det en klar skillnad mot tidigare och hon hängde inte så fruktansvärt mycket i handen. Det betyder att hon börjar bli mer bärig och orkar själv. I högergaloppen var det dock lika tokigt som i traven. Det är inte så att det gick rent åt skogen i det varvet men hon var inte lika lättsam och mjuk. Vi får jobba vidare och se om det blir någon ändring längre fram.

 

Oj nu får jag nog runda av så det inte blir allt för långtråkigt haha. Men jag blir så glad av alla små skillnader att dom tåls att skriva flera gånger om!