Embla fick börja med att komma ut i skogen. Det var tänkt att vi skulle konditionsträna på den gamla vanliga vägen men hon var så ömfotad just där så vi fick skritta och trava lite lätt i kanten. Galoppen fick vi ta på de mjuka ställena och sedan efteråt på åkern. Embla som älskar att bocka när hastigheten går upp lite tog tillfället i akt. Hon sköt ett par ordentliga språng innan jag fick tillbaka henne och blev riktigt arg. Då trodde jag hon lärt sig en läxa så jag rider exakt samma väg, men hon provar ännu en gång att få av mig. När jag rutit till på henne ordentligt skärpte hon till sig och galopperade så fint så. Ston ibland asså!

 

Dunört var nästa på tur och där blev det ordentlig galoppträning. Inte varken mig eller Dunört emot då vi verkar gemensamt tycka att det är hur roligt som helst. (Men sjukt tufft!!) I uppvärmningen var hon hur starkt som helst. Hon tog inte förhållningarna utan höll sig bara något mer i skinnet. När jag äntligen gav henne galoppskänkeln smällde hon av av lycka. Vi rejsade en bit innan vi red och hoppade ett par små hinder. Här hade hon coolat ner sig något och lydde mig exemplariskt. Efter dessa fortsatte vi ännu en bit i lite tempoväxlingar. Så småninom fick hon skritta en stund innan vi gick på galoppen igen. Vi galopperade förbi gårdar och andra tittiga saker men Dunört var fokuserad på mina signaler. När vi äntligen saktade av var både jag och Dunört helt spaka i benen. Jag lät henne trava på helt lång tygel en bra bit innan vi tog oss en lång skrittur hemåt. Idag kändes det som om vi var ett ekipage på väg mot fälttävlansbanan