På måndagar och onsdagar har vi ju nybörjargrupper för barn som är alldeles nya på det här med ridning och det får mig att minnas när jag började för många år sen.

 

Min mamma har ridit i många år när hon var yngre och därför tänkte hon att jag skulle få testa på att rida, sagt och gjort så anmäldes jag till ponnyridskolan Backgården där man kunde börja redan när man var 5 år.

På Backgården var det bara shettisar och ett ganska litet ridhus vilket var bra när man var så liten själv.

 

Efter något år började jag på den större ridskolan, med större ponnyer och om sanningen ska fram så var jag ganska rädd emellanåt. Om inte mamma tvingat mig några gånger hade jag nog slutat. Men istället fastnade jag mer och mer och när jag var 9 år slutade jag på ridskolan för att börja rida enbart privat.

Nu ser man på nybörjarna att en del barn är riktigt rädda och ängsliga såfort hästen trampar lite snett, samtidigt som en del är helt orädda.  

 

Jag tror nog att de flesta barn blir rädda när de ramlar av hästen första gången men att det är viktigt att de får sitta upp så fort som möjligt och förtsätta som om inget hänt. Vi har inte haft så många som ramlat av, tre stycken små incidenter och det har gått tämligen omärkt förbi. Tror att det mest har varit föräldrarna som satt kaffet i halsen medan barnen tagit det med ro.

 

Min stackars mamma har nog fått hjärtstillestånd mer än en gång när jag eller min syster har flygit av. Den mest märkbara hästrelaterade skadan fick jag dock från marken när min dåvarande "tävlingsponny" Queenie råkade nocka mig så att tänderna i underkäken gick igenom underläppen. Jag har ärr där ännu.

 

Genom åren har jag ridit måååånga många ponnyer. Några av dem var riktiga bockponnysar som lärde mig balans, några var osäkra och försiktiga som lärt mig att rida med känslighet och många ungponnyer som jag fått börja från början med vilket har lärt mig att ta motgångar och inte ge upp, även om man får backa ett steg eller två. Jag har också haft oturen att få va med om att få avliva en ponny som aldrig hann få visa vad han kunde :(

Jag har säkert ramlat av 100 gånger och lite till...

 

Kort sagt så har jag lärt mig massor under de  snart 12 åren som jag vigt åt hästarna

.