Lördagens kalla eftermiddag spenderades i stallet. Jag började med att rida ut Dunört tillsammans med tre andra ekipage. Vi red till fältet som ligger en bit bort och galopperade i snön ett par varv. Tidigare har det legat lager på lager av pudersnö men nu hade det istället blåst upp till större drivor här och där. Trots det relativt tunna underlaget sjönk hästarna ned en bit och fick jobba på ordentligt. Bevisligen hade dom lite roligt på kuppen också. Dunört var nämligen mer i luften än på marken och var lika ivrig som vanligt att få släppas iväg. Jag bara ler och försöker coola ner henne, utöver hennes energi är hon nämligen gudasnäll!

 

Emblas tur var det efteråt och jag visste inte riktigt vad vi skulle hitta på. Jag ville göra något nytt så att det inte alltid blir samma gamla visa, så då hoppade jag upp i repgrimma med ett grimskaft ikopplat och red henne på banan. Jag tränade mycket på halter och vägarna så hon skulle lyssna för minimala hjälper och så småninom provade jag också att flytta bakdelen ett par steg både i skritt och stillastående. Jag tyckte hon var mycket uppmärksam på mig och var väldigt snäll. I slutet provade jag ett par fattningar i hopp om att inte flyga av i hennes bockningar, men dom gick faktiskt finfint. Jag hade ju inte haft så mycket att säga till om ifall hon skulle varit på sitt speciella-embla-humör. Hursomhelst var hon lite fundersam till det hela och ville inte gärna hålla galoppen så länge. Men att hon lyssnade så bra som hon gjorde under stunden vi jobbade gjorde mig supernöjd!