Efter första dagen av 4 på ponnySM tävlingarnas läktare så är man sjukt sugen på att komma igång o träna o tävla ordentligt igen. Det är lätt att sitta på läktaren och ”rida” o tänka att sådär skulle jag inte gjort om jag suttit på den ponnyn.

En del ryttare har det där fokuset som behövs för att komma upp på stora mästerskap och man ser verkligen hur många timmar i sadeln som ligger bakom resultaten. En del ryttare har inte varken fokuset eller ridtimmarna utan bara en snäll ponny med kapasitet som gör det mesta av jobbet. Men dessa två typer av ryttare har ändå ett gemensakt de är VINNARSKALLAR!!!

Hur är en tävlingsmänniska/vinnarskalle?

Hur är man som person om man älskar att tävla i alla sammanhang? Har inte alla en inneboende lust att vara bäst eller i alla fall bättre än sist eller åtminstone lika bra? Vad är det som driver en att vilja göra bättre o bättre o aldrig ge upp?

Jag är en riktig vinnarskalle, men jag känner inte alltid att jag till varje pris måste vara bäst, men jag vill gärna känna att jag gjort mitt bästa. Jag har försökt att hålla på med hästar och ridningen bara för att det är kul, men jag älskar verkligen tävlingsmomentet. Hela grejen, man gör iordning hästen och alla grejer fixar outfit och pysslar kvällen innan, lastningen på morgonen och när man rullar ut från gårdsplanen på väg mot tävlingsplatsen. Förväntningarna, hoppet om att man ska få stå som en av pristagarna på prisutdelningen längtan efter att allt slit i ridhuset ska ge resultat.

Jag tror att anledningen till att jag verkligen gillar allt det där är att jag under mina år på ponnytävlingar aldrig har haft en ponny som går som tåget, jag har fått kämpa mig dit jag är idag, Lövvi är den ponny jag ridit från det att hon var 4 år, hoppat pay and jumper på 50 cm och sakta men säkert byggt upp det vi har tillsammans

Är det då viktigt att vinna?

För mig är det viktigt att vinna, men att vinna behöver inte nödvändigtvis vara att komma först, det beror på vilken tävling det gäller och vilket motstånd man tävlar mot. Det kan ju också bero på vilken häst man sitter på.

Är det tex en unghäst som är ute för första gången så tycker jag att det är en vinst om man kommer runt banan med ett bra flyt.

Känner man att man gjort sitt bästa för att hjälpa hästen att göra sitt bästa så är det en vinst isig tycker jag, såklart att det aldrig är fel att få stå på prisutdelningen o ta emot en blå/gul rosett men man kan ju faktiskt placera sig på en ritt man tycker gick ganska knaggligt medan man kan hamna utanför placering på en superritt man är såå nöjd med.

Vinnarskallen och Lövvi ;)