Amis ska semestra i nästan tre dagar nere i Mellerud. Hon kommer hem lite senare imorgon och jag längtar något otroligt. Det är verkligen inte klokt hur fäst man kan bli vid ett djur. Har kommit på mig själv med att vara på väg att ropa hennes namn, för lite gos eller en promenad, under hela dygnet. Nu får hon mer än gärna komma hem!

 

Istället för Amis då har vi mormors hund Morris hos oss. Lite mer jobb, promenadmässigt och städmässigt här hemma. Hårigt, blött och smutsigt verkar vara andra rasers melodi, tacka vet jag våran gatublandning haha!