Hur kan en människa vara så otroligt respeklös, omedveten och samtidigt så självklar i sitt för mig felaktiga agerande. Jag trodde att jag sett det värsta, men under en tävling blev det bara värre och om igen ställde jag mig själv frågan om det var jag som var dum i huvudet som blev så otroligt irriterad och rent ut sagft mållös över hennes handlingar. När det blev farligt för flera andra ekipage i samma inhägnad förstod jag att så var inte läget.

 

Jag rider in på en framridning där det är ganska trångt för hästar och ponnyer att vistas i den mängd vi var. Därför finns det tydliga regler uppsatta på alla fyra ridhusväggar så att så många som möjligt kan erbjudas möjligheten att rida fram innomhus. Om alla höll sig inom reglerna skulle det också vara mindre risk för olyckor. Läs nu inte ingen risk alls, för med så många ekipage inblandade vet man aldrig om det kan hända något. Men som sagt, ju mer regler desto säkrare var det att vistas där inne.

 

 

Nu till saken. En vuxen kvinna skrittar i bredd med en annan lika vuxen kvinna, samtidigt som hennes händer om tyglarna gungar från sida till sida i takt med hästens steg. Sporrarna likaså. Ryttaren på hästen som går lyhörd småpratar högt med sin kompis bredvid. Allt från vädret till vad som hände under gårdagen och vad som skulle hända nästa helg. Efter ett tag började hon trava och någonstans där när jag skrittade min ponny så trodde jag att den jobbiga oseriösa framridningen var över. Men inte då. Plötsligt hör jag en lika gäll och hög röst som innan som börjar prata om sin kompis häst som stod på hemmaplan. Denna gången lite högre då hon blev andfådd av att samtidigt rida lätt. Kvinnan i mitten som skrittar igång sin häst svarar, vad jag kunde ana, lite besvärat på hennes tilltal, men ändå mer än gärna. 

 

Jag suckade. Undrade hur man kunde ta så här stor plats på en trång tävlingsplats. Nu var det förvisso bara en träningstävling, men jag tycker inte att man kan bete sig annorlundare för den anledningen. Hur kan man ta så lite hänsyn till andra övriga ekipage när dom är där för att få ut någontingav den här tävlingen? Inte tycker jag att man ska vara mindre seriös för det.

 

Och som sagt där trodde jag att jag hade sett det värsta. Men inte då. Först av allt stannar kvinnan i ett hörn, med hästens rumpa utåt och sätter sig i damsadel. Hon sätter sig alltså i damsadel med tygeln framslängd på halsen och ändrar sina stigläder. Sedan släpper hon ner benet igen och drar av sig jackan samtidigt som hon gungar glatt med benen. Tur att ha en sådan säker häst som aldrig skulle få för sig att kasta sig eller sparka om en häst kom in i dens rumpa. 

När hon är nöjd med det ställer hon sig vid ingången som leder in till framhoppningen och blockerar hela öppningen. Jag försöker frenetiskt se över henne och lyssna på vilken höjd dom är på inne på banan. Efter en bra stund synar hon mig upp och ner och frågar trevligt om hon står i vägen. Jag tänkte: