Tänkte skriva lite om något såkallat självförtroende. Vissa har det, andra inte. Inom ridsporten är självförtroendet en viktig del. Man måste tro på sig själv och hästen om det ska funka. Eller det finns ju givetvis undantag, tex en självhoppande B ponny som hoppar allt man styr på, och det enda man behöver tänka på är att komma ihåg banan. Det kallar inte jag för ridning. 

 

Fördelen med att rida såpass mycker unghästar/ponnyer jag har gjort är att man lär sig att få ett förtroende för hästen. Rider jag en orutinerad unghäst och inte tror på den, vem ska då göra det? Ne då funkar det inte, man måste ha ett förtroende för sig själv och hästen, thats it. 

 

Sedan måste ju också hästens självförtroende byggas upp. Självförtroende och mod är viktiga egenskaper inom hoppningen. Hästen måste våga ta sats och hoppa dendär stora maxade oxern ryttaren styr på. Och ryttaren måste ha tänket "detta fixar vi" i huvudet. Positivt ska det va, det har Eamon lärt mig ;)

 

Mitt självförtroende ligger på topp. Jag har tagit Lövvi från otävlad till snart LA nivå på mindre än 2 år, och det är jag stolt över. Dessutom är hon ingen lätt ponny att rida, så henne har jag lärt mig mycket på. Nu har jag även beslutat att lägga storhästridningen åt sidan ett tag och satsa på ponny nästa år också. Jag vet att Lövvi har kapacitet för de allra högsta klasserna och dit ska vi. Tillsammans är vi bäst.