Idag red jag med Danny på en utav lektionerna och vi provade som sagt ett nytt bett. Provade att ha ett pelham kort och gott och det var en väldans skillnad. Det har nämligen blivit lite problem tidigare med att han dratt så fruktansvärt och kört upp huvudet i luften total omedveten om ryttaren på ryggen. Det blir då så himla obalanserat och otryggt så vi tänkte prova detta.

 

Han är ju så otroligt känslig så det blev en enorm skillnad och han knäppte av om man höll i han minsta lilla för mycket, precis som vi trodde. Vi försökte ignorera den biten genom att länga halsen lite på han och låta honom gå på lite mer framåt. Så småningom så lugnade han ner sig och verkade trivas rätt bra och vi gjorde en hel del fina öppnor på långsidan. 

 

I slutet satte vi upp ett hinder då det egentligen var där vi ville se hur han fungerade. Plötsligt insåg han att det faktiskt satt någon där uppe och blev med ens väldigt lydig. Jag kunde rida både lugnare och i ett högre tempo utan att han tog bettet och drog. Fantastisk skillnad, bra hjälpmedel eller inte - vi kommer ändå gå tillbaka till det tredelade då vi tror att det räcker att göra så här någon gång ibland. Framöver blir det som sagt en väldans massa markarbete och att möta problemen som uppstår!