Igår började jag med att rida ut Danny en sväng i skogen igen. Eller i gårdagens fall bara lite på vägarna eftersom jag hade en begränsad tid. Vi provade ut en ny sadel som ligger okej på han, så vi får prova den ett par gånger innan vi kan fixa en som ligget helt perfekt. 

 

Hursomhelst så gick det väl okej. Han var mest i luften än på marken och kändes som en envis tonåring eller kanske ska jag jämföra honom med en bebis i trotsåldern? Höjer inte den turen till skyarna direkt...

 

Efter det red jag iallafall ett TUFFT dressyrpass på Villgott för Petra. I den vanliga dressyrgruppen alltså. Villgott som inte gått ordentlig dressyr på flera veckor fick sättas på plats lite. Typ vakna upp ur bekvämligheten haha! Han var i början, men med förståelse, väldigt stel i sidorna. (Har ju alltså inte blivit igenomriden på länge då med tanke på vilan) Speciellt vänster sida var helt fast, men jag gav mig inte. Vi jobbade mycket öppa i alla gångarter, på både långsidorna och medellinjen. Det liksom tvingar han att bära sig och släppa till lite extra hela tiden. Även om det är en rörelse som samlar hästen mjukar den även upp, iallafall Villgott, något otroligt. På slutet kändes och sågs en stor skillnad. Jag var dock inte helt övertygad om att allt släppte. Men det var ett stort steg på vägen och jag tror inte det dröjer alls länge för han är tillbaka i sin vanliga bana.

 

Vill också flika in att vilan verkligen har gjort pojken gott. Han har en sådan himla energi och positiv inställning att jobba med. Allting blir verkligen dubbelt så roligt då!