Jag heter Tilly. Jag är ett 5-årigt New forest sto som har den fina färgen fux. De senaste 4 månaderna har jag bott på stall Assla och blivit tränad i skog och mark. Allt detta är nytt men jag tycker det är otroligt kul och är oftast med på allt. Dem tycker jag är lite för tjock så därför får jag alltid lite mindre mat än de flesta hästar här på stallet. Det är inte så snällt emot mig så jag brukar kombinera detta med att jag låtsas att jag inte kan hoppa. På tävlingar brukar jag dra med mig en bom eller två med bakbenen även fast höjderna inte är något att hurra för. Det gör jag inte alltid för ibland kan ju även hon vara snäll och mata mig med pellets ur fickorna så länge jag följer efter henne. Men hon får allt se till att putta i lite mer mat i krubban om hon vill att jag ska visa mitt snyggaste jag.

När jag var mindra stod jag alltid med min mamma på ett lösdrift. Dag ut och dag in och trodde jag levde livet. Men helt plötsligt försvann min uppfödare och jag såg h*n aldrig igen. Då blev jag omhändertagen av en annan familj och helt plötsligt förändrades mina rutiner. Man skulle bli ledd hit och dit borstas här och där och även separerades jag från min mamma. Då blev jag lite osäker i mig själv. Jag visste inte riktigt hur man skulle bete sig. Dom fick heller inte röra mina ben för då ryckte jag till mig dom och flyttade på mig. Jag menar, hur kul skulle det vara om jag drog massa saker över deras ben?

Jag var även väldigt ljudkänslig. När jag kom till stall Assla var det som sagt dags att börja ridas på allvar. Min matte kommer inte ihåg så mycket men hon har berättat för mig att man var tvungen att vara jätteförsiktig när man exempelvis drog sadelgjorden eller tog ner stigbyglarna. Man kunde inte hålla på med fickor eller jackor på hästryggen för då for jag iväg som ett skott.

Men sån är jag inte nu, nu kan hon minsann tjoa så mycket hon vill utan att jag bryr mig. Hallå, jag har ju vant mig vid mikrofonen på tävlingsplatsen, galenheter på hästryggen och den högljudda skolbussen som paserar flera gånger daligen. Så jag tror hon skojar lite med mig. Vad för ge-igen-hyss ska jag ta till nu?

---

Jag tror inte på Tilly vad hon har berättat. Det där med att hon gör sig till när hon river stämmer nog inte. Hon behöver lite rutin bara. Men jag får väl fjäska ännu lite för henne. Tilly har ett stort hjärta, jag är riktigt fäst vid hennes personlighet!

Tilly ska tränas och troligtvis vara säljklar i Februari.

"Hoho, här är snygga jag, titta hit!"