Under alla mina år i olika stall, har inget vart så bra som Stall Assla. Men vad säger man? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Här började det! Min första medryttarponny, som jag fick genom min kompis mamma. En shetlandsponny där jag tom fick känna på att ha häst på riktigt. Men jag var ju väldigt stor redan från början.. Så då bestämde sig ägaren för att låna ut honom. Därför träffade jag inte honom efter det mer än 2 ggr.

Marabou

Lite mitt emellan alltihopa, så red jag en shettis till. En skäck. Den hette Smokey. Men jag har inte så många minnen därifrån..

(ingenbild)

Samma ägare som ägde Marabou, köpte ett 11-årigt sto. Inget för mig och jag kan inte fatta att jag stod ut så länge som jag gjorde. Jag gjorde allt på henne! Hoppade, red barbacka i full galopp i skogen. Samtidigt som jag var skräckslagen för att rida henne. Men allt för feg för att säga det. Dessutom var hon lite grinig och ignorant av sig, och jag ville absolut inte sticka ut med hur jag sa till henne. Men tillslut tog jag mod till mig och sa det. Det artade sig med att jag bara var med ibland. Och då oftast tog vi det lugnt. Hon var pigg. Men inte roligt pigg utan hemsk! Hon hoppade och var rädd för precis allt som inte ens fanns. Och otroligt smidig som hon va slängde hon alltid upp mig i luften. Även fast jag lyckades hålla mig kvar. Skulle vara kul och se hur hon är nu. Eftersom ägaren tränar både NH och förmodligen dressyr nu (ordentligt på henne) så tror jag faktiskt hon är finare nu :')

Mirabelle (till henne kom jag tillbaka hela tiden och hoppades att hon hade förändrats, så jag kunde börja där igen)

Så fick jag kontakt med en som hade en söt D-ponny. Ponnyn hade vart sjuk länge men han var under igångsättning. Så jag red allt där ganska länge. Men på vintern kom problemen. Jag hade inte tröttnat eller något över att bara skritta och trava ut på han, för han var säker, och jag längtade tills man kunde göra allt möjligt när han var fräsh igen. Men kylan gjorde mig svinkall, och jag skötte inte sysslorna enligt ägaren, och jag skämmdes så, att jag slutade efter lite tjafs hehe. :(

Virdarnas Sisu

Tjoho! Nu kommer den bästa delen! Jag googlade runt på "medryttarhäst" eftersom jag redan tittat ALLA sidor. Verkligen alla! Så hittade jag Stall Assla, och mejlade lite med Åsa.
Första hästen jag red och så var denna B-ponny. Hon var jätterolig och mysig, men hon var ju inte min storlek eller så. Även fast jag är ganska liten. Iallafall, så sålde Åsa henne till en mysig familj, som skulle använda dom talanger hon hade. Körning. Så där försvann hon. Också.

Queenie

Så jag gick över till en annan B-ponny, urmysig! Ville verkligen sin ryttare väl, och han gjorde verkligen allt för en hehe. MEN, igen. Han var så tunn. Det var som att sitta på en bom haha. Okej, kanske inte men ;) Jag kände mig väldigt stor, och hade urusel balans på honom, så då slutade jar rida honom med. Eller slutade och slutade..
Nu är han iallafall 4 i år då, och har klassats som Sveriges högst bedömda hopponny genom tiderna. Det kallar jag stiiil :D

Winston

Så då, efter min färd stannade jag på Lövvi, som jag rider nu. En madam som kräver ryttarens balans, eftersom hon i början var väldigt tittig. Hon hittade alltid egna överraskningar till sig själv. Den balansen kan jag lova er att jag inte hade haha, men den jag har nu har hon gett mig! Jag har lärt mig henne. Jag kan inte säga att jag kan henne utan och innan till för så länge har jag inte ridit henne. Men eftersom det är jag som "tränat upp" henne som hon är nu, är jag ju ganska van. Annars är hon störtgó, superkelig och försöker alltid va till lags. Men också otroligt feg hehe. Otroligt utvecklad har hon blivit iallafall, sen när jag började rida henne. I början var hon hemsk och Sanna åkte av henne hela tiden. (inte långt ifrån att jag gjorde det heller när jag red henne ;)

Power of Love