Då får jag väl också ta och kasta in en presentation av mig! Dock var det ju inte så länge sen. Men så länge ni bara drar fördel med det så gör det ju inget :D

Jag heter Carolina Willig och är en hästtjej på 15 somrar. Jag bor i Götene/Brännebrona tillsamman med mina 4 syskon, mamma och pappa (frånskilda) och katt.

Om man snurrar tillbaka klockan några 1000 varv, till tiden då jag var sex/sju år. Det var då mamma skickade in ansökan till ridskolan, och jag hamnade i en nybörjargrupp. Där började jag rida och jag fick favoritponnyerna Raja, Bonnie, Loch Ness och Dino. Men tvärt så slutade mitt intresse och jag ville inte fortsätta rida. Jag tror att det var efter en lektion som inte gått så bra. Men mamma tvingade mig att fortsätta, iallafall tills den betalda tiden gått ut.

Och gud vad jag är tacksam för det idag.

Några år senare iallafall. Så blev jag medryttare på en shettis vid namn Marabou. Vi var verkligen lyckliga, var ute i skogen, tricktränade och busade. Han var verkligen en ponny för mig. Jag kommer ihåg att, jämnt när jag red barbacka nerför en backe nära mig. Drog han ner huvudet och backade ett halvt steg så att jag åkte kana ner för halsen.

Men hur länge kan man bibehålla en shettis på knappt en meter i manke? Inte speciellt länge. Så tillslut fick jag släppa taget om shettisen som låg vid mitt hjärta som om han vore min. Han lånades ut till en veterinär som hade barn som passade Marabou.

Jag fortsatte på en New Foresten/Fullblodet (Tror jag hon var). I början hade vi jättekul, men ganska snart insåg jag att hon inte var något för mig. Jag var redan där osäker i min ridning och hade för lite kunskap för att fixa henne. Hon var pigg, rädd och respektlös. Hon var absolut inte elak. Nejnej. Jag gillade henne för övrigt, men varje ridtur gjorde hon mig skräckslagen för att åka av, med alla sina krumbukter hon gjorde. Så istället för att fortsätta sa jag som det var och slutade där.

Jag fortsatte vidare till en 18-årig ponny i Källby. Det var tänkt att jag även skulle få tävla honom lite, men han var under igångsättning efter en svår skada. Så jag red där en höst-vinter men tillslut uppstod det tjafs och jag kände mig inte välkommen, och jag slutade.

En dag så fick jag nog. Efter att vart utan häst hur länge som helst. Jag bänkade mig framför datorn, klickade upp google och sökte på "medryttare nära götene". Alltså efter att ha bläddrat igenom hela hastnet ett x antal gånger.

Precis när jag var nära på att ge upp och jag nästan grät av frustration så såg jag Åsas annons som var lite gammal, men fortfarande aktuell. Jag chansade och skrev till henne, och vi bestämde en provridning.

Så på Assla började jag. Jag började rida B-ponnyn Queenie och red henne en hel sommar. Sedan såldes hon och jag fortsatte på B-ponnyn Winston.

Men när vi sedan kom till stadiet där det var dags att börja träna seriöst började allt tryta. Jag kände mig för stor och vi var bara ett vingligt par som dansade fram, haha. Så jag fick ge upp honom också, och jag fortsatte på C-ponnyn Candy och strax efter D-ponnyn Power Of Love. Åh, vad mycket minnen jag har med henne! Och gud så jag saknar det. Tyvärr blev hon halt i våras, så jag red lite blandade hästar efter det. (Detta var lite mer fasta hästar, men förövrigt red vi dom andra med)

Nu rider jag C-ponnyn Tilly, och jag börjar fästa mig riktigt vid henne. Har börjat lära mig hur hon är i följande situationer osv.

Jag har inte vart så aktiv i det här med tävlandet. Jag red lite clearrounder på ridskolan, det var det enda. Men nu på stall Assla är det ju lite mer sånt aktuellt. Jag hann tävla Lövvi en gång här från stall Assla, Candy några gånger och Tilly i Söndags då. Sedan är hubertusjakten planerad. Jag har tidigare varit så osäker i mig själv, så det mesta har hängt på mig, varför jag inte kommit igång ordentligt.

Nu trivs jag som fisken i vattnet på världens bästa stall, med världens bästa umgänge!

Hoppas ni orkade läsa allting ;)