Guess what, idag pallrade jag mig upp på både VillGott och Winstons ryggar och red på banan... Var sjukt längesedan jag satt på Winston och han kändes hur liten som helst, jag kunde inget annat än skratta i början. När jag skrittat och travat fram och vant mig lite började jag iallafall rida på allvar. Jag jobbade mycket i galoppen, på både volter och innanför spåret. Jag gjorde även lite sidvärtsrörelser i skritt och trav. Han jobbade på riktigt bra i slutet så efteråt fick han sig en svalkande dusch.

 

VillGott red jag lite kortare på banan och jobbade med galoppen. Lite fattningar och på volten. Han får inte ha för sig några fasoner och det har han lärt sig nu.