Häromdagen garvade jag åt något som höll på att bli en avramling. Hur jag lyckades sitta kvar har jag ingen aning om haha. Jag travade Embla på fältet och i ena skogskanten står ett jakttorn som hon alltid tittat lite finurligt på. I mörkret såg det lite annorlunda ut så när vi kom trippandes där så sket hon nog på sig för hon flög åt sidan några steg i galopp. Eftersom det gick så snabbt så flög jag över till högersidan och stod i den stigbygeln, lika snabbt var jag dock tillbaka i sadeln och det var så roligt så jag frustade av skratt. Tänk bara om någon hade sett mig då  hade jag garvat ännu mer ;)

 

Embla bara stannade tills hon kände mig i sadeln igen och sen skrittade hon på som ingenting haha. Jag är så dåligt på att förklara sånt här men jag kan lova att det tog lång tid innan jag kunde sluta skratta...