För mig är uppfostring a och o när det gäller hästar och allt omkring. Jag har fruktansvärt svårt för hästar som är ouppfostrade. Det kan vara saker som att hästen bara går på en eller att dom står och skrapar i gången när dom är uttråkade. En del hästar kanske siktar in sig på närmsta grästuva så fort den blir ledd medan den andra tycker allt annat är intressant och vägrar ha fokus på dig. 

 

Allt det där blir väldigt svårt i längden om man låter sin häst hålla på så från början. Därför är vi på stallet noga med de regler vi har och förmedlar dem på ett tydligt och bestämt sätt till hästarna från första start. Gör man det en gång så räcker oftast det med kanske någon påminnelse då och då. Har dom dessutom blivit tillsagda någon gång så skapar det otroliga förutsättningar för eventuella andra problem.

 

 

Man får varken vara för tuff eller för mild, anser jag, då det bara kan orsaka ännu mer skada. Är du för tuff i din uppfostran så kan hästen ta det fel och kan faktiskt bli både skygg och rädd och vad vi vill ha är respekten, inget annat. Så att vara för tuff kan även bli för otydligt och att i samband med det vara aggressiv blir inget bra i slutändan. Är du däremot för mild så kommer troligtvis hästen inte lyssna. Du kommer fortsätta tjata utan vidare resultat och du blir ledsen över dig och din ponny för att ni inte lyckas på den biten. Därför gillar jag ordet bestämd. Det visar liksom att man ändå kan vara lugn i sig själv men ändå tydlig och strikt.

 

Hur ser ni på det här med gränser? Vad tycker ni är okej och vad är inte? Intressant att veta!