Ok. Jag är 16 år och har börjat ettan i gymnasiet. Jag lider med dom stackarna som går i nian och nu ska välja praktiskt taget sin framtid. Jag har också varit där. Många vet exakt vad dom vill bli och ska göra. Men vissa vet inte. Och inte jag heller. 

 

När jag stod inför valet så visste jag ingenting. Vad skulle jag gå när jag inte har någon som helst aning om vad jag skulle bli? "Samhäll" var ju för några det självklara valet. Men efter många om och men och ändlösa diskussioner så kom jag och personer i min omgivning fram till att ett resturang program inte vore helt fel eftersom det skulle ge mig stora möjligheter till extrajobb, utan att för den delen jobba på heltid i den branchen. Tanken var att läsa extra sedan i trean för att få den behörigheten som krävdes för högskolan om jag nu ville komma dit.

 

Men nu. Några månader senare inser jag ett stort misstag. Något åt det hållet känns det iallafall. Jag känner mig i stora drag felplacerad och att "det här är inte jag". Alldeles strax har vi ordnat ett möte med en SYVkonsulent som kanske kan hjälpa mig en bra bit på vägen, hoppas jag.

 

På vårt program nu så har vi praktik i tre veckor. Men eftersom jag är ganska säker på att jag inte kommer gå kvar så är jag ledig den tiden. Praktiskt för mer egentid men jag går ständigt och tänker på vad jag ska pyssla med när dessa tre veckor är slut. 

 

Detta menas inte som ett tyck synd om mig inlägg utan jag kände bara att jag behövde berätta detta kort så att ni visste vad som var på gång. Annars skulle väl ni börja undra vart all min fritid kom ifrån ;)