* Tänk på hur mycket vi bloggare visar av vårt liv. Vi blir dömda på sekunden, för det är så lätt att sitta bakom datorskrämen och tycka si och så. Oftast är det anonyma jäklar som inte vågar stå för sin åsikt. Oftast är det småsaker som är feltagna kort. Tillexempel; Du sitter i stolsits, du rider på för långa tyglar eller du har stigbyglarna för långt in på tårna. Hästen går bakom lod - du rider rollkur på den - den kommer inte hålla många år.
Man lär sig att stöta bort sådana tråkiga kommentarer, men tänk dom lite mindre barnen som tar den här "kritiken" hårt. Dom kan bli ledsna över en sådan kommentar medans vi lite mer vana, klickar den till skräppost, ignonerar, eller kommenterar ett minst lika snäsigt svar.

*  Tänk vad folk ser allt vi gör. Allt vi väljer och visa. Och jag visar er faktiskt allt. Är det en runda som innehåller ganska mycket fel, publicerar jag den endå, för jag hoppas att folk kan se igenom den jäkla datorskärmen och istället sätta sig in i ens situation...

Jag ska dock inte säga att jag är bättre. Men jag har aldrig klagat på en ryttare jag sett endast en gång på bild. Om jag vart fundersam har jag istället ställt frågor.

* Publicerar man ett inlägg utöver det vanliga, så har man plötsligt en mer visning. Sedan blev 10 personer helt plötsligt intresserade, och det antalet övergick snart i 100.

Tänk, inte ens 50% av de läsarna trodde man läste bloggen ;)

Hmm... Hur tänker ni om bloggandet? Väljer ni att utgå med en viss mängd information? Ligger ni lågt med videos eller bilder pga något sådant här?