Jag kan vara expert på att svära åt hästarna på hemmaplan. (Ja, inte så brutalt farligt som den meningen försökte få det att låta som men.)
Det känns inte helt rätt då man nästa sekund står och gullar med den och får mjuka puffar mot kinden. Men häromdagen blev jag rejält trampad av en ponny, och det var minst sagt otrevliga ord jag hällde ur mig. Stackars Tilly stog bara och kollade på mig medan jag med svidande fot och sammanbiten min studsade omkring. Sedan efter uppsittning och en minst sagt lugnare matte fick man små snusningar på foten, precis som en ursäkt.

Då blir man helt varm i hjärtat igen och lovar sig själv att bara blint stirra nästa gång tills smärtan går över. Ja lite begränsningar får man fan ha ;)