Vad är egentligen viktigast? Att vinna, eller ha en bra runda? 

 

När jag är på tävling har jag aldrig som mål att "nu ska jag ta mig fan vinna det här oavsett vad". Jag kan förstå de vinnarskallarna som slår näven i luften efter vinst, DET om något vill jag också uppleva. Någon gång. Men jag kan inte förstå de människor som till varje pris ska ta segern. Till varje pris. Dom ryttare som glömmer att det faktiskt är djur vi sitter på och inte maskiner. De ryttare som drar omkull sina hästar i svängarna och sporrar den in i mål. Det är sjukt, och man kan ju inte göra annat än att sucka. Vad har vi att säga till om? 

 

Jag tycker bara det är synd om de hästar som blir behandlade så. De ungarna kan ju iallafall inte förstå vilken stor del i hoppningen dressyren faktiskt har.

 

Nu drar jag inte alla över en kant, för jag har sett sååå många bra ritter där detta ovan inte stämmer. De ryttare sätter istället hästen i första hand och rider utefter dens förutsättningar samt rider noga vägar, och har ändå blivit placerade! I Söndags satt jag och Felicia på läktaren och var uppriktigt förvånade av hur duktigt och mjukt flera av avd B ryttarna red. Applåd på det!