Jag avundas de som inte behöver jobba för att få in pengar till sin ridning. De som redan har pengar i fickan och kan lägga det på nöjen även fast det både tränar och tävlar. De killar och tjejer som lägger sig på soffan och zappar när dom ridit klart och äter ben & jerrys som det finns flera till av i frysen.

 

Många skäms över att säga att dom jobbar extra, och jag fattar inte poängen med det. Att få in pengar är väl bara skönt? En i min förra klass slet arslet av sig på helgerna och fick in ca 4000 spänn i månaden. DET om något hade suttit bra. Jag tar lite småjobb här och där, bland annat delar jag ut reklam, och får in en liten summa på det varje månad. Pengarna går till min mobilräkning - resten går till tränings och tävlingsavgift. Sedan tomt i plånboken.

 

Alla säger ifrån hela tiden med meningen "Jag har inte fått allt serverat på ett silverfat", och nej inte allt, men väldigt mycket har de fått lyxen att få. Pengar räcker till så mycket, och även om inte pengar kan köpa känslan i ridningen så kan du betalat träning efter träningen och utvecklas som sjutton. Hade jag haft mer pengar i dagsläget och kunnat välja på att träna mer och gå till comerce och shoppa, så hade jag valt träningen. Men nu står jag inte ens vid något sådant val. Ingenting är serverat här. Vill jag träna så får jag tjäna in de pengar på hemmaplan. Vill jag shoppa och dra ut och äta pizza med kompisarna får jag sluta med ridningen. Ni hör alternativen va? 

 

Så jo. Ni som inte rör en fena för att få pengarna att rulla in, ni har det lyxigt, och jämförelse med oss med mindre pengar så serveras ni träning efter träning. Såklart är det hårt jobb ni gör ni också, no doubt, men ni har det sååå lyxigt.

 

Tur att vi hamnat på en urbra anläggning alltså! Kommer hjälpa oss så mycket :)

 

Mitt nya favoritcitat som ska klistras på allt jag äger. Visar att man visst kan må bra och vara lycklig utan den förmågan att vara rik. Göra det bästa av situationen, precis som jag!