Nu ska jag försöka skriva ihop hur det gick i min och Hyenans debut då. Startade gjorde jag med en klass på 95 cm och jag kan säga att underlaget var inget att hurra för. Slirigt och ostabilt och som grädden på moset var framhoppningen trång, överbefolkad och ryttare utan någon som helst hänsyn till restrerande ekipage.

 

Väl på banan hade jag ett bra tempo till att börja med. Första språnget gick bra men mot tvåan som vi egentligen kom bra emot la Hyenan in ett stopp. Visste inte riktigt vart det kom ifrån så blev lite snopen. Var på min vakt resten av rundan som blev katasrof. Han hoppade ett par tre kråksprång till innan både han och jag äntligen kom in i en bra rytm. Då hoppade jag ändå de sprången utan ena stigbygeln för jag ville inte störa honom genom att försöka krångla i den igen. Lägger iallafall alla felen på MIG. Jag var okoncentrerad och red inte som jag borde gjort. 

 

I 1 M klassen gav jag, ursäkta mitt uttryck, mig fan på att jag skulle rida lugnt och noga. Allt gick bra fram tills fyrans kombination där han han inte lyssnade på min framåtdrivning alls. Istället tryckte han sig över stillastående och jag bokstavligt flög med honom samtidigt som han bröt ut till vänster. Hängde kvar men hade ingen chans att komma upp så jag fick gladeligen hoppa av haha.

 

Shit vilken dag och vilka rundor. Jag är absolut inte van att tävla sådana här hästar men det finns en tjusning i det också. Att utmana sig själv och kunna jobba ihop sig med hästen under en längre tid. Jag har inte hittat Hyenans knappar än, hur han fungerar, men vi är på god väg att lära känna varandra. Så ser jag det!