Med Dunört var målet att få henne lösgjord, avslappnad och mjuk innan passet var slut. I början satt jag ruskigt illa (Väldigt skumpig trav med andra ord och hade verkligen svårt att sitta stadigt. Men allt eftersom tiden gick vande man sig och det faktiskt väldigt fort. Efter mycket ställande och böjande, tempoväxlingar i skritt och trav, volter, serpentinbågar och fattningar och avbrott satt jag lika stadigt som om jag hade haft sadel. Dunört var också väldigt medgörlig i slutet och var nog lika nöjd hon.

 

Sedan var det Emblas tur och henne skrittade jag nästan hela passet, med bara lite inslag av trav. Jag gjorde mycket volter och sådant som påverkade henne i sidorna, att hon verkligen ställde. Gjorde även här mycket avbrott och igångsättningar just för att jag ville få henne lyhörd. Från första början var hon nämligen väldigt stark och ville mest springa ifrån. I slutet var hon avslappnad och relativt följsam även om jag inte riktigt fick igenom henne helt. Men en bra bit iallafall!