Precis som i hoppningen ser man efter var gång skillnaden i dressyren. Dressyrtävlingar i sig är liksom ett kvitto på att man har utvecklats. I augusti startade vi vår första LA, jag och Villgott. Vi landade nästan på pricken 59% och jag var inte alls nöjd. Igår höjde vi ribban och satte runt 68% och det med en bra känsla. För visst att han emellanåt kändes lite seg, men rörelserna satt och han var trots allt lyhörd, jämn och stadig vilket värderas mycket högt.

 

Eller ta som exempel när vi startade vår första LB i mars. Det var avbrott, för snabb galopp, snäva svängar och en himla massa fel som gjorde att vi knappt tog oss över 50 strecket. Igår tog vi lite revansch och en andraplats på 71%. Gissa om jag älskar att se att allt jobb verkligen lönar sig!

 

Håller ni med?!