Något jag inte klarar av att höra, eller läsa, vilket man kanske mest gör nu för tiden, är när ryttaren skyller en dålig tävlingsrunda enbart på hästen. Stannar hästen ut sig eller gör något som tynger ner poängen kan man nästan alla gånger säga att det är ryttarens fel trots allt. (Såklart finns det undantag som i allt annat.)

 

Agnes: Min häst var så seg idag så vi stannade ut oss på tvåan. TVÅAN. Hästjävel...

 

Mina tankar: Men då får du väl utgå från hur hästen är för dagen och inte att den ska vara exakt lika dan ridmässigt på alla tävlingar. Driv och kämpa och skyll på dig själv för att du uppenbarligen inte gjort nog på tidigare träningar eller då på tävlingsbanan. Eller så tar vi bort all negativitet och säger med ett leende på läpparna och en klapp på hästen - Äsch jag vet vad jag gjorde fel så nu tränar vi ännu mer tills nästa gång. Den inställningen gillar jag