Jag kan erkänna att när jag gick upp på LB nivå och kombinationerna kom fram så tyckte jag det var de som var det spännande i rundan. Typ att om något skulle gå fel så skulle felet komma där. Jag blev nervös och hade bara det där dubbelhindret i mitt huvud. Men saken är den att jag inte tycker man ska göra någon grej utav den. 

 

Många ryttare försvårar kombinationen och ger den mer uppmärksamhet än ett vanligt hinder, och det kan man ju faktiskt se därför att det är väldigt ofta en felfri runda inte längre är felfri därför att ekipaget får något sorts fel på kombinationen. Nu säger jag inte att det alltid är ryttarens fel att något har hänt där då det såklart också finns hästar som tycker det är lite läskigt och backar av. Men oavsett så är det vanligt att vad som egentligen är de enklaste hindrena på banan blir det svåraste att ta sig igenom. 

 

Många ryttares sätt att hantera sin osäkerhet är att rappa till hästen med pisken eller flänga med skänklar och överliv. Vissa hästar kan behöva pushen, men är det inte så konstigt att i detta fallet en grön häst kan reagera och faktiskt tro att det är något läskigt den galopperar mot?

 

Så mitt tips är att bara sitta lugnt och ta den som vilket hinder som helst. Rid an mot det första och så kommer det andra komma automatiskt. Det gjorde jag, och även om jag faktiskt var lite småskraj för dom i och med att jag aldrig tävlat den höjden tidigare så låtsades jag, för Villgott skull, att jag aldrig gjort något annat än att studsat kombinationer. 

 

Numera blir jag glad när det är roliga, utsmyckade eller enkla kombinationer med på banan och fatta min lycka i LA klassen där det är det dubbla med. Bara därför att det numera går så enkelt. Visst kan det hända att även Villgott tvekar men driver jag bara på lugnt och självsäkert så hoppar han.

 

Låter mig själv avsluta inlägget med peppar peppar ta i trä :D