Jag tänkte ta upp ämnet "hästens form", och fråga lite hur ni resonerar kring unghästformen. De allra flesta hästar orkar ju inte gå i en korrekt form från första början, utan får jobba sig dit mer och mer. En del är öppnare i formen och är svåra att få in djupare, medans andra går med mulen mot bringan eller släpper bettet då och då.

 

Detta är nog lite en smaksak. Tycker man det är enklare med en häst som släpper bettet, som man hela tiden får jobba framåt för att den ska ta stöd, eller tycker man hellre om när hästen går lite öppnare och i samband med det blir lite stummare och stelare? Nu säger inte jag att det måste vara så, men det är min första tanke iallafall.

 

 

Villgott är en sådan typisk som släpper bettet och går bakom lodplanet när det blir för jobbigt, eller om man pillar han för mycket i munnen. Samtidigt som att han vill ha rörelse på bettet. Det är en balansgång och något vi övar på varje ridpass. I skogen är han lite enklare att nå för att i samband med hans framåtbjudning så blir han automatiskt öppnare i formen, även om han då också blir lite spänd. Skönt ändå att känna på olika delarna så man vet vad man strävar efter.