Ibland slår tanken en, hur mycket man egentligen har utvecklats på alla dessa år man ridit. Jag kan kolla på bilder som är tre år gamla och jag kan kolla på filmer från två månader tillbaka, och jag ser skillnad på både två. Det känns som man alltid får in något mer att träna på och vips så rider man ännu bättre än vad man gjorde för dom här två månaderna sen.

 

Jag fick en kommentar av en väldigt negativ person en gång för inte alls länge sedan. Den löd något i stil med att vi inte kunde hjälpa att vi rider kvar på dagisnivå.

 

Men är det dagisnivå när man hoppar upp på en stissig unghäst första gången? Är det dagisnivå när man tränar och tränar och ser resultat? När jag säger att jag snart är uppe på MSV, är det fortfarande dagisnivå då? 

 

Eller att Lovisa 7 år som ridit på ridskola i ett år och ska galoppera över ett hinder för första gången. Inte heller det är dagisnivå! Hur o - eller rutinerad man är på att rida har ingenting med den benämningen att göra. Dagisnivå för mig är när man inte kan hantera hästarna på ett ansvarsfullt sätt. När man leker, flamsar och inte kan sköta något seriöst för fem öre. När man slarvar med säkerheten, och ja allt egentligen. DET är dagisnivå.

 

Så att komma och säga att jag och Felicia inte utvecklats något på alla dessa år säger nästan mer om kommentatorn än om oss. För hit vi har kommit nu var inte jag för 10 år sedan och jag är fortfarande så otroligt glad över att jag håller på med just hästar.

 

Tack Stall Assla - Åsa, som givit mig alla dessa möligheter till att bli en bättre ryttare och människa. Utan er