Amis följde med mig in i hagen häromdagen och jag tänkte, visst, hagen är stor och inte trång samtidigt som hästarna lugnt står och äter. Men ett par hästar gillade inte alls att Amis sprang omkring i hagen och försökte fösa ut henne. En av dom måttade till och med en tafatt spark mot henne och tyckte det var nog. Amis förstod inte alls varför hon blev jagad och istället för att springa under hagens tråd så kryper hon emellan mina ben och ser förskräckt ut. Hon är i vanliga fall lydig men ber man henne bestämt att gå ut så total vägrar hon. Det är som att hon heller inte vill lämna mig där ensam, eller som att hon inte är tillräckligt trygg där ute utan måste vara under mitt beskydd. 

 

Av denna, för mig, skräckinjagande händelse trodde jag hon fått lite vett inbankat i skallen men inte då. När jag senare på eftermiddagen longerade i ridhuset så hade hon tagit sig friheten att delta lite och gick av och an vid sidan av. När Danny då kommer travande lite närmre henne än tidigare, vrider hon bara lätt på huvudet och flyttar sig en centimeter. Jag lovar inte en enda reaktion. 

 

Det är ju på håret att hon blir nertrampad varje gång så ni kan förstå hur många hjärtattacker hon lyckats ge mig. Man har hört så många skräckexempel på hur trasiga hundarna blivit efter en spark eller tramp från en häst, men ibland önskade man lite grymt att hon kunde få något i den stilen så att respekten för hästarna kom fram...