Träffade på dessa konstiga filurer på en springrunda med Carolina för någon vecka sedan. Tyckte dom var jätteläskiga när dom kom springandes för att möta oss vid vägkanten. Jag är ju trots allt fortfarande lite bebis när det gäller sånt här, iallafall om jag får bestämma. Matte tyckte inte alls som jag och pratade med samma röst till dom fläckiga sakerna som hon brukar göra till mig, och trots att jag gnällde och visade min orolighet verkade hon inte ångra sin uppfattning om att det faktiskt var helt normala djur. 

 

När jag tyckte att matte gullat färdigt med de svartvita och den ensamma bruna så tog min nyfikenhet över och jag traskade fram jag också. Då ställde jag också upp på att plåta lite tuffa modellbilder, men bara med de så kallade korna under mitt vaksamma öga!