Embla gör framsteg. Vi har under de senaste veckorna lagt mer vikt på sidvärtsrörelse och jag har gett mig fasen på att det ska gå. Och visst funkar det. Embla börjar flytta med lätthet men visar väl när hon inte förstår eller tycker det blir för jobbigt. Vi har också gått djupare in på öppna samt börjat nosa lite kring det här med slutor. Än så länge förstår hon, men hon tycker det är himla svårt att vara ställd i nacken åt ett annat håll. 

 

Jag varierar numera ridpassen mellan ett vanligt tredelat bett och en gummiklädd pelhamstång. När jag rider på stången blir Embla lättare i handen och jag kan lägga mer fokus på att få lite swung från bakändan och där med hamna i en bekvämare och trevligare form. Dessutom upplever jag det lättare att få henne mjuk och eftergiven samt att hon verkar snäppet mer fokuserad på mina signaler. I början var hon så känslig i munnen att jag knappt fick fram henne i galopp. Men nu har vi tagit oss igenom första stoppet och hon börjar trivas med att ha det bettet. Anledningen till att jag dock inte rider med det jämt är för att jag söker samma känslighet på ett vanligt tränsbett. Även det är på god väg. Ett par blandade gånger till och jag känner att jag kan lägga pelhambettet långt ner i lådan!

 

Vi har också jobbat en hel del med galoppen. Innan har jag haft svårt att dels få henne rund för skänkeln, men också mjuk och eftergiven på tygeln. Efter mycket galoppjobb i skogen och en hel  del (!) fattningar skymtar jag en klar förbättring. Hon har många gånger imponerat med hennes stora fattningar från skritt. Dom har jag känt när vi har påbörjat enkla byten. De har jag dock bara kunnat prova när Embla har haft ordentligt med energi och har varit lyhörd för mig.

Dunört tränar jag mycket kondiotion och grundarbete på, inte helt olikt damen ovan. Jag vill liksom lägga en bra grund innan man påbörjar svårare moment. Vi är mycket ute i skogen och konditionstränar. Det blir antingen mycket finlir eller lite hoppning ute i terrängen. Det bästa av allt är att man får lite fälttävlanskänsla av det hela. Och det är lite det målet ligger på, att hon ska orka hålla ett bra tempo under en längre dit utan att trötta ut sig för mycket. Än så länge går det väl lite sådär. Hon är mycket pigg ute (Men världens snällaste) vilket gör att en hel del energi går åt till att ligga på bettet och hela tiden vilja mer. Så tillsammans med det och en hel del päls blir hon snabbt svettig och flåsig. Men så snart hon förstår poängen med uteritterna och att galopp i mängder faktiskt är tillåtet, så kommer hon nog lugna ner sig!

 

När jag tänker efter så har vi hoppat ordentligt förvånandsvärt lite i ridhuset. Däremot har jag satt upp mycket serier och studs som hon får ta sig igenom ett par gånger. Förutom det har fokuset legat i dressyren. Jag har velat hitta en stadigare form tidigt i ridpasset och alltid velat avsluta med en lösgjord häst. Dessutom har jag det senaste lagt mer energi på galoppen. Tidigare har jag varken orkat eller vetat hur jag ska rida ihop henne för att få en sådan där härlig och samlad galopp. Nu börjar jag dock få kläm på det hela och det känns som om jag och Dunört bara passar mer och mer ihop.