Igår provade jag på Ludde på måndagslektionen. Han var så snäll att ha att göra med både från marken och på ryggen. Snäll, försiktig och nyfiken istället för alldeles för på och bufflig!

 

Ridmässigt då. Han gav himla trevlig ridkänsla och var väldigt ärlig. Han har lite svårt att svara direkt på skänkeln och var därmed bli lite loj. Därför fokuserade jag hela passet att ha han framme. Då kom nosen fram också och han fick ett fint tramp. Vi jobbade mycket tempoväxlingar och då hade han givetvis lite svårt att ta de framåtdrivande hjälperna. Men med lite extra tryck fick jag fram honom ytterligare. När vi värmt upp hoppade vi ett par studs på fem hinder innan vi avslutade. Först av allt förstod han inte riktigt grejen men efter ett par gånger tände han till och tyckte nog det var riktigt kul. Samtidigt var det jobbigt så han brallade ett par gånger och trodde nog han skulle få slippa. Hursomhelst var han riktigt rolig och det verkade som vi båda trivdes med varandra!

 

Innan passet red jag Dunört lite på banan. Hon var osäker på underlaget så vi tog det lite lugnt. Hon var illafall också lugn och fin!

Har du någonsin...

 

...Vägrat ut dig på en tävling?

...Kissat i en hästbox?

...Fått tillsägelse om spö på tävling??

 

...Ramlat av klantigt?

 

...Känt att "nej, nu slutar jag rida"? 

...Bråkat med varandra? 

 

 

Jag vill börja med att säga att jag huvudsakligen inte alls är emot spöets existens, snarare tvärtom. Jag har själv ett spö i handen varje ridpass varesig jag kommer behöva använda det eller inte. Anledningarna till det är många, men mitt allra starkaste argument skulle vara att det är lätt att korrigera med. Att kunna tillrättavisa hästen eller att vägleda den. För detta behövs inga hårda piskrapp utan mer pet på bakdelen för att hästen ska förstå. Allra vanligaste anledningen till att jag tar till spöt är när hästen börjar bli trött och stänger av för skänkeln. Jag vill försöka att bevara hästens känslighet hela passet och därför kan ibland en korrigering framåt behövas. Jag gör den som så att jag lägger an skänkeln, håller kvar ett mjukt stöd i munnen samtidigt som jag duttar till två gånger på hästens rumpa. På så vis vaknar hästen till lite och förblir lyhörd och energisk. Det är också bra att ha till hands vid utbildning av unghästar. Då fungerar uttycket "den förlängda armen bra". Att hjälpa hästen sidvärtes när den inte förstår sidförande skänkel eller lägga den på bogen som en vägg när den inte förstår de mothållande hjälperna är två perfekta exempel. Spöet är inget annat än ett hjälpmedel.

 

Nu säger inte jag att jag alltid varit en ängel med spöet. Jag har ett par gånger på min ridtid behövt sätta hårt mot hårt när någon häst gått över gränsen för vad som kan vara farligt för både häst och ryttares välbefinnande. Jag har ridit en hel del hästar genom åren och alla funkar dom olika. Jag ser hellre att man tuffar till sig med en skarp tillrättavisning för vidare beröm, än att hästen tar fram ett beteende som inte är önskvärt. Vanliga exempel på detta är serie av bockningar, höga och ofta framkommande stegringar eller otagliga vägringar på hinder. Är hästens frisk och mår bra så är det enligt mig inte okej att jävlas. Tillrättavisningen ska dock vara precis som det står, en tillrättavisning. Inga frustrerande eller arga rapp man tar ut över hästen. Gränsen är nådd när man ens tänkte tanken.

 

Det som irriterar och gör ont i mig är när spöet hamnat i helt fel händer. Och då syftar jag inte direkt på de som inte vet spöets funktionalitet och duttar hej vilt fram och tillbaka. Att dessa ungar inte vet bättre orka jag inte och har inget att säga till om. Jag menar i riktigt fel händer. Där människor, som rent ut sagt måste vara sjuka i huvudet, får för sig att piska i omgångar utan att ha någon som helst lust till att sluta. De som tar ut ilska över hästen och slår och slår helt utan anledning. Hästar som oftast är fastbundna eller fasthållna sparkar i panik och försöker kränga sig loss från obehaget och smärtan. Ryttare som sliter och drar hästen i munnen samtidigt som handen går i ett på bakdelen. Ni vet, det som man alldeles för ofta ser på videos från utlandet? Sällan man ser så här brutala incidenter i verkliga livet, men både du och jag har någon gång velat blunda för orättvisa behandlingar.

 

Nu har jag säkert väckt känslor med detta inlägg och alla som inte har samma hästhållning som jag kommer skjuta blixtar ur ögonen. Men för att undvika missförstånd, diskutera med mig! Kan inte också ni förklara vad ni tycker piskans syfte egentligen är? 

 

Kolla den här videon och spola till sex minuter. TYCK TILL!

Ny vecka nya tag börjar bli en tjatig rad här på bloggen. Men så är det ju också en utmärkt mening för vad om faktiskt stämmer, right? 

 

Idag är det måndag och då gäller, precis även det som vanligt, ridlektioner på kvällen. Det är fler hästar som ska gå innan våran hoppgrupp och jag ska hinna förbereda för resten av veckan innan jag ens kan åka upp till stallet. Jag och Flisan ska nämligen bo ensamma i min pappas hus medans han är bortrest. Ska bli väldigt skönt att få lite vila från familjen och bara vara där på eget ansvar. Både skola och stall kommer ju dock gälla precis som vanligt!

 

Vilken söndag sedan. Jag känner mig helt tom på allting och går mest runt och såsar här hemma. Städar lite på halvfart men inte mycket mer än så. Har börjat kolla på en ny serie och laddar avsnitt efter avsnitt samtidigt som jag fasar över vilken oproduktiv dag jag haft. Jag är verkligen off.

 

Men med helgens dåliga uppdatering har jag lite att ta igen på bloggfronten. Därför slog jag mig äntligen ner här. Låt tangenterna glöda!!

 

Lördagens kalla eftermiddag spenderades i stallet. Jag började med att rida ut Dunört tillsammans med tre andra ekipage. Vi red till fältet som ligger en bit bort och galopperade i snön ett par varv. Tidigare har det legat lager på lager av pudersnö men nu hade det istället blåst upp till större drivor här och där. Trots det relativt tunna underlaget sjönk hästarna ned en bit och fick jobba på ordentligt. Bevisligen hade dom lite roligt på kuppen också. Dunört var nämligen mer i luften än på marken och var lika ivrig som vanligt att få släppas iväg. Jag bara ler och försöker coola ner henne, utöver hennes energi är hon nämligen gudasnäll!

 

Emblas tur var det efteråt och jag visste inte riktigt vad vi skulle hitta på. Jag ville göra något nytt så att det inte alltid blir samma gamla visa, så då hoppade jag upp i repgrimma med ett grimskaft ikopplat och red henne på banan. Jag tränade mycket på halter och vägarna så hon skulle lyssna för minimala hjälper och så småninom provade jag också att flytta bakdelen ett par steg både i skritt och stillastående. Jag tyckte hon var mycket uppmärksam på mig och var väldigt snäll. I slutet provade jag ett par fattningar i hopp om att inte flyga av i hennes bockningar, men dom gick faktiskt finfint. Jag hade ju inte haft så mycket att säga till om ifall hon skulle varit på sitt speciella-embla-humör. Hursomhelst var hon lite fundersam till det hela och ville inte gärna hålla galoppen så länge. Men att hon lyssnade så bra som hon gjorde under stunden vi jobbade gjorde mig supernöjd!

 

För inte så länge sedan flyttade Chappe tillbaka till sina ägare för vidare försäljning och nu är han officielt till salu! Vi håller tummarna här på Stall Assla och önskar er all lycka att hitta en perfekt ponny till denna lilla guldklimp!

 

HÄR hittar ni annonsen.

 

Ska bara sitta av ett par till timmar i skolan innan jag åker upp till stallet och tar min vanliga stalltjänst. Det känns som om det kommer gå en aning fortare idag då vi möblerat om ordentligt gällande vart hästarna står. Det är åtminstone lite smidiare, och det där lilla gör stor skillnad. Tro mig, om vanligtvis 3 timmars stalljobb tar en halv timma kortare blir man glad!

 

Efter jobbet så ska jag hinna rida Embla och Dunört lite också. Var lite sugen på att prova den nya ponnyn som kom för några dagar sedan, men vet inte riktigt om tiden räcker till...

Något jag ofta tänkt på är hur otroligt mycket tid man lägger ner på djuren. Det kan vara allt från schemalagda ridpass till att stå dagligen i hästens box och noga sortera ut pluttar från spånet. Sedan frågar jag mig också frågan om det är värt det? Att spendera över halva livet på hästryggen och vid dess sida? Svaret är självklart alltid ja. Till och med nu i istiden. 

 

Jag vill ju träna och tävla både för hästens och min skull. Jag lär mig rida på vad som är ett korrekt sätt för hästen och strävar hela tiden efter att göra det hela liite bättre. Det är vad jag älskar. Men. Det går ju inte bara att träna och tävla. Och sanningen i det är att det vill jag inte heller. Jag vill trimma dom där passen ute i skogen och jag vill stå och skura vattenkoppen för hästens välmående, för att det lönar sig så i längden. Varenda fotsteg man tar i stallet gör nytta. 

 

Både jag och flisan strävar efter att tävla ett par gånger i månaden och det kräver ju en otrolig styrka och kondition för både oss och hästarna för att vi skall hålla i längden. Därför är vi uppe i stallet 5-6 gånger i veckan och tränar just de hästarna vi rider. Det är vad som krävs för att få ponnyerna och hästarna i topptrim vilket i sin tur leder till en riktig tävlingshäst.

 

Lite rörigt inlägg men spontana tanka. För det är verkligen så. Att alla minuter, timmar eller dagar man lägger i stallet, är så värt det. Det är sällan man ångrar att man åkte till stallet en lördagkväll eller något i den stilen. Eller vad tycker NI?

 

Ge påståenden och avsluta meningen så svarar vi inom kort!

 

Åkte upp till stallet vid 4 och red Carola och Lövvi, Carola var så pigg att hon lättade i fram flera gånger när jag inte lät henne gå. Hon har en tendens att göra det när det kommer fram lite hinder, för hon älskar verkligen hoppningen.

 

Det var verkligen svinkallt och blåste småspik igår kväll så vi är så glada att vi har ridhuset 10 m från stallet. Innan vi flyttade hit så fick man rida ute i ur o skur o kolsvart mörker, men det gick ju det med för man var liksom van.

 

Även om jag gillar snö bättre än leran som var hela december så är det ändå sommaren jag gillar mest...snälla februari o mars gå fort!!! jag vill ha vår nu!!

 

 

                                                                FINA FINA<3

 

 

 

 

 

 

Jag har massa idéer i huvudet som bara väntar att få skrivas ut här på bloggen. Tyvärr är det tiden det är ont om men jag har antecknat ned allt i mobilen så det inte glöms av! Tills vidare kan jag ju berätta om dagens aktivering på hästfronten. 

 

Vi var uppe runt fyra och jag skyndade mig ut med Embla. Det var visserligen redan kolsvart men på något sätt kändes det bäst att vara ute så tidigt som möjligt. Vi begav oss iallafall till fältet en bit bort på hennes barfota hovar. Halkrisken kändes stor men hon tog inte ett enda felsteg på hela tidturen. Ibland är man glad att sitta på en ponny stadig som berget!

 

Hur som helst. Vi red ett par varv i kanten i trav varvat med korta skrittpauser. Sedan övergick vi ganska snabbt i galopp och red i den gångarten ett par varv. Det var alltså en kort men intensivtpass eftersom det var ett par decimter snö hon fick jobba i. Superbra träning och jag förfrös inte på kuppen!

 

Efter detta så hoppade jag Dunört i ridhuset. Hindren var framställda precis som på en framhoppning så då fick det bli en liten snabb genomgång av det. Vi värmde upp på lite låg höjd och Dunört gick med handbromsen i på ett ungefär. När vi höjt lite och jag tryckt på henne ett par gånger så fick hon dock till och med lite motor. Det var tyvärr ett bra tag sedan hon hoppade ordentligt så hon var lite feg och vågade inte riktigt ta för sig. Därför ska jag försöka hoppa henne lite oftare framöver så att hon får tillbaka lite självförtroende och rutin. Det kan vi båda behöva!

 

Vi är ju väldigt noga med att blanda pass i ridhuset med uteritter för största bästa variation för hästen. Det är dock väldigt svårt på vinterhalvårets kvällar när det är så himla mörkt. När underlaget dessutom inte är pålitligt kan det bli riktigt otäckt. Därför får man hålla sig på torr mark villet tråkigt nog resulterar i ridhuset idag igen. Kanske att man kan testa på paddocken om det inte blir allt för halt eller för mycket styltor.

 

Vad ska ni hitta på idag på ridfronten? 

 

Vågar man nämna att leran vad bra för vägarna, när det såg ut så här? Hehe